Vi bygger ett kulturarv med stora luckor

Sociala medier och poddar speglar och formar vår samtid. Nästan inget sparas för framtiden – och från politiskt håll råder det tystnad.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare,

thord@biblioteksbladet.se

Jag jobbar ofta hemma. Strax efter lunch brukar det höras en duns när bunten med reklam landar på golvet innanför lägenhetsdörren.

Under arbetet med det här numret av Biblioteksbladet har jag tänkt på Kungliga biblioteket varje gång jag gått ut i hallen och plockat upp bladen för att sedan direkt slänga dem i återvinningskassen. För mig är det onödigt skräp, för KB är det framtidens kulturarv som nitiskt bevaras i bombsäkra bergrum.

Det finns verkligen något betryggande med att i stort sett allt tryckt och audiovisuellt material som har gjorts tillgängligt för allmänheten och som rör svenska förhållanden, sparas. Kanske kommer verkligen en forskare någon gång att studera just dessa reklamerbjudanden och utläsa något viktigt ur dem. Materialets relevans är inte KB:s sak att ta ställning till, utan något för framtiden att bedöma.

Men när jag står med reklambunten i handen verkar prioriteringarna ändå absurda. Medan digitala mediers betydelse vuxit under de senaste tre decennierna har fullständighetsprincipen, alltså ambitionen att spara i stort sett allt, luckrats upp.

Kulturarw3, som går ut på att ett par gånger om året samla in den svenska delen av internet, har i och för sig varit igång ända sedan 1997 och omfattar stora mängder trålad data. Men det är långt  kvar till fullständighetsprincipen. 

Medan extrapriserna i min lokala Icabutik skrivs in i det kollektiva minnet breder glömskan ut sig om vad som händer i medier som verkligen påverkar vårt sätt att betrakta omvärlden. Svenska poddar, Youtubekanaler, konton på Tiktok, X, Instagram och Facebook – där sker opinionsbildningen, där definieras den tid vi lever i. 

I stort sett inget bevaras för framtiden.

Ett kulturarv med betydande luckor är under uppbyggnad.

Enstaka åtgärder, som KB:s viktiga initiativ att spara material från nätet under valkampanjer, uppväger inte detta faktum.

En utredning om en moderniserad pliktlagstiftning lades fram för tre år sedan. Sedan dess har det varit politiskt tyst – medan lagförslagen åldras lika snabbt som medierna förnyas. 

Det kan vara så att fullständighetsprincipen är tekniskt omöjlig att upprätthålla, men det är likväl störande att nationalbiblioteket inte ges en chans att ta rygg på medieutvecklingen.

Just nu talar alltså mycket för att den framtida forskaren inte kommer att kunna tyda 2020-talet ur de mediala uttryck som formade den här tiden.

Om detta handlar det senaste numret av Biblioteksbladet.

Thord Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare,

thord@biblioteksbladet.se

0

Skriv ut