Målen visade vägen

Har ett makerspace verkligen med biblioteksverksamhet att göra? Den frågan tog Eslövs stadsbibliotek på ­allvar. Efter noggranna överläggningar blev svaret ett ­rungnade ja och verksamheten mycket rikare.

Kreativiteket är ett makerspace som drivs av Eslövs stadsbibliotek. Arbetet med Kreativiteket påbörjades 2014 och har sedan dess växt till en verksamhet med många olika delar. Vi förstod tidigt att en av de viktigaste förutsättningarna för att Kreativiteket skulle lyckas var att få biblioteks respektive förvaltningschef att ge sitt godkännande och stödja verksamheten.

För att få detta stöd var vi tvungna att ställa oss frågan: på vilket sätt förbättrar ett makerspace bibliotekets verksamhet? Om vi inte hade ett tydligt svar på den frågan är det inte säkert att ledningen heller skulle se Kreativitekets förtjänster. För även om makerspace på folkbibliotek har blivit en vanligare syn är det inte självklart att bibliotek ska syssla med det.

Folkbibliotek är i hög utsträckning en målstyrd verksamhet. Vi styrs av kommunens mål, förvaltningens mål och bibliotekets mål. Utöver det styrs vi av bibliotekslagen. Vi utgick därför från dessa olika mål för att kunna se i vilka fall ett makerspace skulle kunna öka måluppfyllelsen i den befintliga biblioteksverksamheten. Med utgångspunkt i de mål vi trodde oss kunna uppfylla genom att starta en makerverksamhet på biblioteket skrev vi ett dokument som innehöll motivering till varför ett makerspace är viktigt på Eslövs stadsbibliotek och hur vi tänkte att det skulle fungera.

Det togs emot väl av våra chefer och vi kunde påbörja det praktiska arbetet med det som skulle bli Kreativiteket.

Arbetet med målen var något av en ögonöppnare för oss. Naturligtvis hade vi varit medvetna om verksamhetsmålen tidigare, men kopplingen till utvecklingsarbete var inte alltid tydlig. Det är lätt hänt att måldiskussioner bara handlar om vilka mål verksamheten uppfyller. Nu handlade de i stället om vilken verksamhet vi kunde skapa med utgångspunkt i målen.

De mål vi har att förhålla oss till är tydliga, men de lämnar samtidigt en stor frihet i hur vi väljer att utforma biblioteksverksamheten. Verksamheten kan se ut på en mängd olika sätt så länge den leder till hög måluppfyllelse. Vi skulle till och med kunna tänka bort biblioteken ur ekvationen. Hur skulle vår verksamhet se ut om folkbiblioteken inte fanns? Hur skulle vi då göra för att uppnå målen? Skulle vi uppfinna folkbiblioteken på nytt?

Vi är inte av åsikten att vi bör göra oss av med det traditionella biblioteksarbetet. Vårt arbete med målen är inte tänkt som en kritik av den befintliga biblioteksverksamheten, utan snarare som en perspektivförskjutning. En bör inte glömma att även sådant vi tar för givet, som fria utlån av böcker till allmänheten, är sprunget ur en problemlösningsprocess för att uppnå vissa mål.

Det är möjligt att många av de saker vi gör i dag utgör den bästa vägen till måluppfyllelse. Vi kommer dock aldrig att vara säkra på det om vi låser oss vid den traditionella bilden av vad som utgör biblioteket. I stället menar vi att en väg framåt kan vara att se den befintliga verksamheten som ett av flera tänkbara svar på en kontinuerlig problemlösningsprocess vars syfte är att uppnå verksamhetens mål. Först då kommer vi att veta om det vi gör i dag är rätt, eller om vi kanske kan göra saker på ett annat, bättre sätt.

Att uppfatta målen och verksamheten så här anser vi skapar en trygghet i förändringsarbetet. Även om makerspace på folkbibliotek “ligger i tiden” och Kreativiteket kanske hade funnits utan vårt fokus på målarbete så hade vi då varit utlämnade åt människors välvilja. Nu vet vi i stället varför det vi gör är viktigt och kan motivera det både internt och externt. På den eviga frågan om det här verkligen är någonting bibliotek ska syssla med kan vi med säkerhet svara ja och tydligt förklara varför vi bör bedriva makerverksamhet.