Om ängslighet och integritet
20 nov 2012 • 3 min
Det är inte så att jag har någonting emot nyutkommen litteratur och uppmärksammade författare. Det har jag inte alls. Egentligen....
Det är inte så att jag har någonting emot nyutkommen litteratur och uppmärksammade författare. Det har jag inte alls. Egentligen.

Trots det händer det allt oftare att jag väljer bort, kanske bra, böcker för att jag redan har hunnit tröttna på dem innan jag ens har öppnat dem. De har helt enkelt synts för mycket. Känns redan lästa. En författare som samma vecka sitter i Babels soffa, gästar Skavlan, är på bokradion, pryder framsidan på DN:s boklördag och djupintervjuas i Vi Läser med exakt samma svar på exakt samma frågor, blir inte längre intressant.
Så många fantastiska böcker att skriva om, så många spännande författarskap, möjligheter till variation och mångfald och olika vägar att gå och så väljer ändå nästan samtliga kulturredaktioner att springa åt samma håll samtidigt. Varför är det så? Är det inte väl fantasilöst och lite oroväckande? Och vem var det som till att börja med pekade åt vilket håll vi alla skulle titta? undrar jag. Förlagens skickliga marknadsavdelningar?
Jag kan nästan se framför mig hur det går till när en kombinerad brist på tid och pengar och en önskan att inte missa det senaste och ligga rätt i tiden, gör att man lättad tackar ja till en intervju med den stora författaren som förlaget erbjuder. Hen är ju känd, hen är ju aktuell, och de hundra andra boknyheterna vi kunde ha valt att fokusera på är det ju ändå ingen av oss som hinner läsa, just nu. Men vad leder den här ängsligheten till? Vems ärende springer man egentligen?
Detta massiva pådrag under en kort tid sker dessutom oftast i samband med ett boksläpp, vilket gör att boken som alla pratar om faktiskt är en bok som väldigt få har hunnit läsa. De läsarsamtal som möjligen kan uppstå i tevesoffan eller under lördagsfrukosten stannar oftast vid frågan – Ska jag köpa den?
Några lördagar senare är den redan gammal.
Jag kan längta efter läsarnas röster, efter en mångfald av läsupplevelser bland gammalt och nytt, efter en nyfikenhet på det inte redan säljande och bekanta. Men då får man söka sig till bloggarna, till bokcirklarna, och förstås, till biblioteken!
Visst ska biblioteken köpa in de storsäljande författarna och kunna erbjuda veckans snackis, men jag tycker om tanken på att boken på biblioteket får ett längre liv och att en läsare, som aldrig såg på Babel under den korta vecka som just den här boken syntes överallt, kan bli tipsad om den av en bibliotekarie tio år senare, helt enkelt för att det är en bra bok och därför alltid aktuell.
Biblioteken kan lyfta litteratur som ligger vid sidan av synfältet, förmedla av lust inför det väsentliga snarare än det nya. Istället för Fifty shades of grey kan vi skylta med Rut Hillarp, ställa Thomas Mann bredvid Jonas Gardell och Elin Wägner jämte Nina Björk. För att en läsare ska känna förtroende för den som förmedlar litteratur krävs en integritet vid urvalet, och att läsarna och de läsupplevelser som böckerna ger är i fokus. Det kräver förstås läsande bibliotekarier.
Men tills den dagen media anställer en bibliotekarie för sin bokbevakning och vi inte behöver läsa ännu en ”exklusiv” intervju med John Irving eller Bodil Malmsten är biblioteken kanske vår sista utpost mot ängsligheten och likriktningen.
Senaste nytt

Prisas för uppsats om skolbibliotek – ”Finns stora luckor”
Skolbibliotekarien och studenten Peter Frövik gick bort 2024. Till hans minne har nu ett uppsatspris instiftats. Lovisa Thelander är den första mottagaren.
13 jun 2025 • 2 min

Replik: Dik fördömer det gränslösa våldet i Gaza
Ingen organisation kan kanalisera allt engagemang i alla frågor. Men tillsammans är vi i civilsamhället – trots enskilda ofullkomligheter – en verklig kraft att räkna med, skriver Dik:s förbundsordförande Anna Troberg.
12 jun 2025 • 3 min

Är biblioteken inkluderande på riktigt?
Okunskapen om rasism, hbtqi-fientlighet och hot på bibliotek är stor, anser motionärerna bakom fyra förslag som nyligen behandlades på Svensk biblioteksförenings årsmöte. Mer måste göras, anser de.
12 jun 2025 • 4 min

Nu skiter jag i mitt fackförbund!
Ett fackförbund fegar inte ur och slänger sig med tomma ord, skriver bibliotekarien Soledad Cartagena som lämnar Dik i protest mot agerandet kring Gaza.
11 jun 2025 • 2 min

När kriget kom till Solomiansky-distriktets bibliotek
Mycket där påminner om den ryska statsterrorn. Men på den fullskaliga invasionens 1197:e dag blev kriget mer påtagligt än någonsin på Solomiansky-distriktets bibliotek i västra Kyiv.
10 jun 2025 • 4 min

Färre platser på högskolan trots stort behov
Söktrycket till bibliotekarieutbildningarna i Borås är högre än på många år. Ändå har antalet platser minskat. ”Vi vill inte jobba gratis.”
10 jun 2025 • 2 min

Arbetet med gemensam e-plattform måste börja nu
KB har fått uppdraget att förbereda en gemensam plattform för utlåning av digitala medier. Om det ska lyckas bör folkbiblioteken påbörja arbetet redan nu, uppmanar SKR.
9 jun 2025 • 2 min

Värdet av läsning kan inte reduceras till nytta och mätbarhet
Det är bra med satsningar på skolbibliotek och läsfrämjande, men de kan inte bara handla om att höja elevers skolbetyg. Ett annat skäl till att läsa som sällan får plats i debatten är att det kan vara en livlina, skriver Tommy Bildström, ledamot i Statens kulturråds läsråd.
5 jun 2025 • 3 min

De sätter ord på kriget
Bokutgivningen i Ukraina domineras av den fullskaliga invasionen. Biblioteksbladet har pratat med en barnboksförfattare som skriver för barn om kriget, och med två poeter som har egen erfarenhet av att strida vid fronten.
4 jun 2025 • 6 min

Alternativ konferens vill bli en fest för biblioteken
Trots pausade biblioteksdagar blir det en nationell bibliotekskonferens nästa år. ”Behövligt att ändå samla Bibliotekssverige.”
3 jun 2025 • < 1 min

”Biblioteken kommer att få göra statens arbete”
När Statens servicecenter stänger kontor kommer någon annan att behöva göra statens uppgifter på den orten, varnar Sveriges Kommuner och Regioner. Bland annat biblioteken.
2 jun 2025 • 1 min

Kriget försvårar skrivandet för Ukrainas mest kända författare
Andrej Kurkov är Ukrainas internationellt mest kända samtida författare. Rysslands invasion fick honom att sluta skriva. När han nu börjat igen söker han ögonblicken då det inte känns omoraliskt att ägna sig åt fiktion.
30 maj 2025 • 6 min
0 kommentarer