Debatten rasar om folkbibliotekarier ska agera it-support. Men det finns ett annat sätt att se på användarnas behov. Bibliotek Uppsalas Rikard Jennische tycker att ett bibliotek som vill vara en aktiv del i samhället måste fokusera på det som behövs och efterfrågas.

Det pågår just nu en spännande men ingalunda ny debatt om huruvida folkbibliotekens uppdrag inkluderar så kallad medborgarservice. Alltså, ska bibliotekspersonal assistera människor med att fylla i blanketter från Försäkringskassan, hjälpa till vid bankärenden, skriva ut intyg, kolla när Skatteverket har öppet och andra saker som inte ansetts som traditionella biblioteksuppgifter.

Jag förvånas över att stora delar av bibliotekssverige verkar mena att sådana frågor inte hör hemma på biblioteken, att man ska gå någon annanstans med dem. En av anledningarna jag hör är att ”vi är inte utbildade i sånt”, en annan att ”det är någon annans ansvar”, en tredje att ”det tar så mycket tid att det går utöver litteraturförmedlingen.”

På alla jobb gör man saker man inte är utbildad i. Det vore märkligt annars. Det är till exempel länge sedan som litteraturvetenskap ingick i bibliotekarieutbildningen men vi förväntas ändå vara väl bevandrade i litterära epoker och ryska klassiker. Det som dagens bibliotekarier är utbildade i är informationskunskap och i bibliotekariernas roll som informationsspecialister ingår att försöka hjälpa till där informationsbehovet finns och om det behovet råkar vara medborgarservicefrågor – så kan jag inte förstå varför vi inte skulle försöka svara på dem.

Visst håller jag med om att medborgarservicefrågor kan anses vara någon annans ansvar och visst kan vi hänvisa till Skatteverket när en besökare vill ha en blankett utskriven och hjälp med att fylla i den. Vi kan också hänvisa till Microsoft om någon har frågor om Windows eller till Google om någon har problem med sin Gmail. Men vilka informationsspecialister är vi då?

Folkbibliotek som vill vara livskraftiga anpassar sig efter hur samhället ser ut och bör inte vara rädda för utvecklingen att också fungera som informationscentraler eller medborgarkontor. Tvärtom bör man anpassa verksamheten och kanske rekrytera så att den utvecklingen går lättare. Ett bibliotek som vill ta en aktiv del i ett samhälle fokuserar på sådant som behövs och går inte och väntar på att någon annan tar sitt ansvar. Det gör sitt bästa för att uppfylla sitt uppdrag i digital delaktighet, där jag menar att de här frågorna hör hemma.

Biblioteken har naturligtvis en jätteviktig uppgift i att arbeta litteraturförmedlande. Och det kan säkert vara så att medborgarservicefrågor på vissa bibliotek i vissa kommuner tar så mycket tid att man inte hinner förmedla litteratur. Men det är inte min erfarenhet från biblioteken i Uppsala. Precis som på alla andra jobb måste man prioritera bland sina arbetsuppgifter. Och jag menar att man behöver uppvärdera de här frågorna som uppenbarligen har en stor betydelse i folks vardag. De är sjukt viktiga helt enkelt. Kanske ibland viktigare än att tipsa en flitig biblioteksbesökare om någons senaste roman?