Storm över bidragsgivningen

Det blåser kallt omkring bidragskriterier som jämställdhet och tillgänglighet. När når kritiken biblioteksmiljonerna?

Som ledamot i Kulturrådets arbetsgrupp för facklitteratur hamnade jag nyligen i debattstorm. Svenska dagbladets reporter Ola Wong plockade fram övergripande direktiv för bidragsgivningen, som att ett jämställdhetsperspektiv och ett tillgänglighetsperspektiv ska iakttas, och hävdade att politiserade instruktioner används i stället för kvalitetskriterier när man bestämmer vilka boktitlar som ska få statligt efterhandsstöd.

Men det är inte så det funkar. De fyra urvalsgrupperna – för skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur, serier och bildverk och facklitteratur – arbetar efter andra och genre-specifika kriterier som i fackböckernas fall handlar om tillförlitlighet i sak, om  boken är aktivt reflekterande, välargumenterad, tillför ny kunskap eller belyser ett nytt område. Om den är aktuell och har populärvetenskapliga eller debattkvaliteter  är också sådant som diskuteras på våra möten.

Men själva frågan som kritikerna ställer finns ju ändå kvar. Är det rättvist att Kulturrådet i nästa steg skulle slå bakut om vi till exempel bara fördelade stöd till manliga författare eller till lättlästa böcker?

[fakta id=”17502″]

Jag tänker att i en platonsk idévärld där det fanns en absolut sanning som de allvisa ledamöterna i urvalsgrupperna bara hade att avtäcka skulle det kanske vara orättvist. Om vi kunde vara helt säkra på att de här lättlästa böckerna som männen hade skrivit var mycket bättre än alla andra. Men nu är vi ju inte där. Långt ifrån. Dels är vi inte allvisa, och dels finns det all anledning att tvivla på att det alls finns något som är absolut gott och skönt. Och då är det kanske inte så dumt att lyfta ett ögonbryn om vi till exempel ger allt stöd till personer med penis.

Snart är det dags för Kulturrådet att börja dela ut årets 250 miljoner till -folkbiblioteken. Och kanske är det då också dags för hela sektorn att börja preppa för en debatt om stödkriterierna. Satsningen har ju som uttalat mål att öka inkludering och delaktighet. Se där en politisering av samhället! Det står också att insatserna ska utgå från bibliotekslagen.

Bibliotekslagen är radikal och uppfordrande. Den ställer krav på att biblioteksverksamhet ska vara till för alla, pekar ut prioriterade grupper som personer med funktionsnedsättning, nationella minoriteter och personer med annat modersmål än svenska. Det är inte omöjligt att samma kritiker som höjt rösterna om litteraturstödet utifrån krav på jämställdhet, internationellt perspektiv och tillgänglighet också står beredda att ta strid om biblioteks-lagen.