Hur ska biblioteks- och informationsvetenskap hålla sig relevant i förhållande till vad bibliotekarier och informationsspecialister faktiskt gör? Det behövs innovativa, tillgängliga och tidsenliga arenor där studenter kan utveckla professionella intressen, kompetenser och drömmar, skriver Stieg Andersson, student inom biblioteks- och informationsvetenskap.

Trots att han var mer än halvvägs in i sitt masterprogram i biblioteks- och informationsvetenskap på Florida State University kände sig Micah Vandegrift inte förberedd inför yrkeslivet som bibliotekarie. Hur kommer de teoretiska kurserna till användning i praktiken? Vad gör man när kurslitteraturen har svårt att hålla sig uppdaterad med nya idéer och utvecklingar? Dessa frågor ledde Micah att påbörja ett initiativ som har lyckats stärka programstudenternas förståelse för bibliotekarieprofessionen i USA och de utmaningar som professionen står inför.

Som nyantagen student inom biblioteks- och informationsvetenskap delar jag den oro som Micah hade. Hur relevant kommer min utbildning att vara för det som jag vill jobba med?

I decennier har frågan om relevansen av en akademisk utbildning inom biblioteks- och informationsvetenskap gjort sig påmind. År 2014 genomförde amerikanska University of Marylands iSchool ett treårigt initiativ för att undersöka sina utbildningar inom biblioteks- och informationsvetenskap. Vilka kompetenser kommer framtidens bibliotekarier och informationsvetare att behöva?

Vissa deltagare i initiativet såg det som mer lämpligt för biblioteken att anställa personer utan bakgrund inom biblioteks- och informationsvetenskap. Här föredrog de designers, systemvetare och socionomer.

En slutsats var att utbildningsprogrammen måste bli bättre på att förbereda studenter inför vad bibliotekarier och informationsspecialister faktiskt gör. Bland annat opinionsbildning, ledarskap, dataanalys, social innovation och social rättvisa sågs som viktiga områden.

Biblioteks- och informationsvetenskapens relevans i förhållande till yrkeslivet är lika aktuell här i Sverige. I våras uppmärksammade Biblioteksbladet glappet mellan utbildningarna och bibliotekens kompetensbehov. En av artiklarna tar upp att nyexaminerade saknar viktiga kompetenser som personbemötande och litteraturkännedom. Ett reportage från Norge handlar om ett bibliotek som inte har några bibliotekarier utan istället har anställt en projektledare, en skådespelare, en konstnär, en förskolelärare samt en grafisk designer och att det har resulterat i stora besökarsiffror.

Hur ska en student tolka detta? Är en utbildning på Hyper Island mer relevant om jag vill arbeta med framtidens bibliotek? Ska jag läsa kurser inom ljudproduktion eller IT om jag vill arbeta som barnbibliotekarie eller med e-tjänster?

Det är viktigt att påminnas om att inga utbildningar ger alla verktyg och all kunskap vi kommer att behöva. Vi studenter har det yttersta ansvaret för att sätta samman våra utbildningar. Det betyder att vi måste vara innovativa och visionära, och det är ett tungt uppdrag.

Men det finns bra exempel där studenter har legat i framkant.

I kvalen kring sin utbildning såg Micah Vandegrift behovet av en arena, och idén till Hack Library School föddes. Här skulle studenter inom biblioteks- och informationsvetenskap kunna ge tips, få rådgivning och hitta inspiration.

Sex år efter att Micah skrev om sin vision har Hack Library School utvecklats från en Google doc till en livlig kollaborativ blogg för och av studenter. Här skrivs det om aktuella trender inom bibliotekssektorn, om nya yrkesområden för bibliotekarier, om utbildningsprogram och om viktiga yrkeskompetenser.

“Great libraries build communities” säger den ryktbare professorn R. David Lankes. Det är ironiskt att Hack Library School gör precis det som de bästa biblioteken gör: bygger upp gemenskap och utvecklar drömmar och ambitioner.

Hela den svenska bibliotekssektorn måste undersöka förutsättningarna för liknande innovativa och visionära idéer bland studenter. Initiativ som Hack Library School uppstår inte ur tomma intet. Kurser inom läsfrämjande, social rättvisa och ledarskap kommer förmodligen inte att vara tillräckligt för att rädda biblioteksutbildningarna.

Utbildningsinstitutionerna bör även rikta blicken utanför föreläsningssalarna och seminarierummen och titta på saker som makerspaces och mentorprogram. Stat och kommun måste bli betydligt bättre på att anställa studentmedarbetare. Professionsföreningarna skulle må bra av att hitta nya och öppnare sätt att locka till engagemang och utbyten.

Det är hög tid för oss studenter att ställa krav både på bibliotekssektorn och på oss själva. Stärker vi gemenskapen mellan oss och sektorn kommer vi att stärka utbildningens relevans för hela bibliotekarieprofessionen. Lyckas vi inte göra detta är risken stor att studenterna överger de traditionella utbildningarna inom biblioteks- och informationsvetenskap. Omvälvande tekniska, demografiska, ekonomiska och juridiska förändringar innebär enorma utmaningar för bibliotekarieprofessionen.

Om inte vi blivande bibliotekarier kan engagera oss i dessa förändringar på ett givande och meningsfullt sätt, hur sannolikt är det då att vi kommer vara rustade för att möta professionens framtida utmaningar?

Stieg Anderssson, student på Högskolan i Borås