Vad krävs för att bildning ska infinna sig?

När dåvarande utbildningsministern kom till mitt gamla jobb för samspråk om lärarutbildningen skedde det i en glasbur i biblioteket, efter sanering...

När dåvarande utbildningsministern kom till mitt gamla jobb för samspråk om lärarutbildningen skedde det i en glasbur i biblioteket, efter sanering av samtliga glasytor från flottiga fingeravtryck, fasttryckta tuggummin och snusprillor. Verkligheten ter sig så mycket bättre med en välpolerad yta. I en annan glasbur, ett annat år, förberedde blivande statsministern och utbildningsministern sitt första gemensamma utspel före valet. Kamerorna smattrade mellan bokhyllorna. Vi är inte bara politiker, vi är också bildade människor, ser ni inte det? Och enligt bibliotekslagen ska vi som verkar inom det allmänna biblioteksväsendet mycket riktigt främja intresset för bildning.

Men rent praktiskt – hur infinner sig den där bildningen på riktigt? Räcker det att man visar sig i biblioteket? Uppstår den när man öppnar en bok eller pratar med en bibliotekarie? Den gängse uppfattningen är nog att det har med böcker att göra.
Vi som jobbar i branschen vet ju att i samhället år 2016 krävs det mer än böcker för att bildning ska infinna sig. Det handlar om svårfångade processer inne i människor. Det handlar om att tolka omvärlden i en kontext och det handlar om meningsbildning. Vi kan väcka intresse med hjälp av till exempel litteratur, vi kan utmana och ifrågasätta och vi kan
erbjuda ett rum, fysiskt, digitalt och bildligt. Att genomföra bildningsresan däremot, kan varken vi, biblioteksbyggnaden eller x antal standardverk på sängbordet göra å någons vägnar.

Hur stolta vi än är över bildningstraditionen som genomsyrar våra bibliotek duger det inte att slå sig till ro med en välpolerad yta. Vad bildning är och kan vara måste tolkas, omtolkas och återerövras för varje tid. Vad ministern tänkte om detta i glasburen vet jag ingenting om. Men jag vet att det som gjorde störst intryck var inte det skinande biblioteket eller boksamlingarna utan – studenterna. De riktiga studenterna som satt överallt och pluggade.
På riktigt.