Hbtqi-upproret som skakade Ifla

Vägen till årets världskongress i Kazakstan började med ett stormigt årsmöte i Rotterdam och protester mot kraven från Dubai om att hålla hbtqi-teman borta från programmet. "Det känns väldigt bra att folk reste sig och sade: Detta är inte rätt!"

Mötesrum 3 på det ståtliga Hilton-hotellet i Astana, Kazakstan, är tyst. Mikrofonerna står prydligt uppradade framför tomma stolar. Här ska LGBTQ Users Special Interest Group hålla affärsmöte om några minuter. Skärmen utanför mötesrummet, som för en halvtimme sedan aviserade det kommande mötet, är tom.

Kvällen innan försvann alla hbtqi-gruppens programpunkter från kongressappen. En fransk delegat har råkat hamna i den tomma korridoren. ”Hbtqi-möte? Nej, det tror jag inte. Är inte det förbjudet?”, säger hon innan hon hastar vidare.

Detta är den första världskongressen sedan Wlic23 i Rotterdam och den dramatiska generalförsamlingen som till slut ledde till att kongressen i Dubai ställdes in. Där, på generalförsamlingen, stod transkvinnan Zoë Dunlop från Technische Universität Berlin med en banderoll över axeln med texten »Illegal individual«. Det bröt ut applåder i salen. Någon viftade med en regnbågsflagga. Hon frågade:

– Kan ni som reser se till att de teman vi förbjuds att tala om – nämligen det faktum att vi existerar – blir diskuterade i Dubai?

Men tillbaka till Astana, augusti 2025. Rykten började surra när programpunkterna försvann från appen dagen innan. Nu sprider sig oron. Censurerat, igen? Men denna gång visar sig inställningen ha en prosaisk förklaring. Joseph Hafner, dekan vid York University Libraries i Toronto, Kanada och medlem i LHBTQ Special Interest Group (SIG), dyker upp med ett urskuldande leende:

– Nej, det är ingen censur den här gången. Strulet beror på ett tekniskt fel i appen, och personliga skäl gör att vi måste flytta affärsmötet, förklarar han.

Hafner är en av dem som kände konflikten inpå skinnet i det som slutade som den hittills största segern för hbtqi-gruppen, och kanske också för Ifla som medlemsorganisation.

Paradoxalt nog såddes fröet till en egen intressegrupp för hbtqi-frågor under världskongressen i ett annat land där homosexualitet var förbjudet, tio år före tumultet i Rotterdam: Wlic13 i Singapore. Ett land där homosexualitet legaliserades först nio år senare, 2022.

Den amerikanska bibliotekföreningen hade haft en egen hbtqi-grupp sedan 70-talet och efterlyste motsvarande inom Ifla.

– Så började samtalen om att vi borde organisera oss, berättar Hafner.

Året därpå, i Lyon, formaliserades initiativet, och LHBTQ Special Interest Group bildades. Gruppen placerades under sektionen för förvärv och samlingsutveckling, Acquisition and Collection Development (ACD) Section.

– Vi behövde en ingång som kunde accepteras globalt. Genom att knyta gruppen till ACD riktades fokus mot det professionella och konkreta biblioteksarbetet: vilka erbjudanden bibliotek ger, vilka samlingar som finns och hur biblioteken kan stötta queera användare. Det gjorde att gruppen kunde arbeta praktiskt och fackligt för inkludering, utan att hamna i en rent politisk position.

Från protest till öppet uppgör

När världskongressen lades till Kuala Lumpur 2018 protesterade gruppen. »Sexuella handlingar i strid med naturen« är förbjudna i Malaysia. Diskriminering, våld och tvångskonvertering av hbtqi-personer utövas regelbundet med myndigheternas välsignelse.

Hbtqi-gruppen valde att inte delta och skickade ett protestbrev som också undertecknades av 25 andra intressegrupper, men ingen av de andra grupperna planerade att bojkotta kongressen. Den genomfördes som planerat – inklusive programpunkter med queer tematik.

Fem år senare var situationen en annan. Varningslamporna började blinka när Ifla-styrelsen antydde att 2024 års kongress skulle hållas i Mellanöstern. Före tillkännagivandet av värdland fick hbtqi-gruppen frågan: Kommer de att delta? Gruppen kunde inte svara annat än: Det beror på i vilket land och lagarna där.

I juni 2023 offentliggjorde Ifla-styrelsen sitt beslut: Wlic24 skulle hållas i Dubai. Lagarna i Förenade Arabemiraten öppnar för flera års fängelsestraff för homosexuella handlingar, kemisk kastrering av hbtqi-personer är accepterad, transkvinnor riskerar ett års fängelse och böter bara för att de klär sig i kvinnokläder.

Protester började strömma in, och det kulminerade när värdnationen förbjöd alla hbtqi-relaterade programpunkter under kongressen.

– Hur kan vi ha en facklig konferens när vi inte får lov att diskutera de frågor vi är där för att arbeta med? frågar Hafner.

Ifla-styrelsen svarar

Den massiva kritiken gjorde att dåvarande Ifla-ordföranden Barbara Lison och tillträdande president Vicki McDonald skickade ut ett pressmeddelande. De hänvisade till att organisationen ofta kritiserats för att vara euroscentrisk, och att valet av Dubai kunde lyfta fram röster från Mellanöstern och Nordafrika – särskilt från kvinnliga bibliotekarier. ”Förändring sker genom dialog (…) Vi kan inte påverka om vi inte är villiga att lyssna och förstå, och det kräver mod att vara respektfullt oense och att erkänna andra perspektiv”, stod det i pressmeddelandet.

Det dämpade inte protesterna, och den i början av juli öppnade Ifla en rådgivande omröstning bland medlemmarna. 37 procent av de röstberättigade deltog, av dessa sade 68 procent nej till att hålla nästa års kongress i Dubai.

Ändå stod Ifla-styrelsen fast vid att kongressen skulle hållas i Dubai. Beslut motiverades med att de flesta som röstade mot Dubai kom från Europa, Nordamerika eller Latinamerika, medan majoriteten av dem som stödde Dubai var från Asien, Mellanöstern och Afrika.

Upproret i Rotterdam

När världskongressen 2023 öppnade i Rotterdam i mitten av augusti stod Dubai fortfarande som värdstad för Wlic24. Hafner minns hur delegationen från Dubai försökte lugna honom: ”Ni är välkomna. Bara säg inte att ni ska tala om de där sakerna.”

– För mig var det helt obegripligt, berättar han.

Två dagar senare, under generalförsamlingen, kokade det. För varje inlägg styrelsen höll tog delegater till orda – från salen eller online – och ställde samma fråga: Hur blir det med Dubai?

Det var nu Zoë Dunlop från Technische Universität Berlin, hon med banderollen »Illegal individual«, tog till orda. Hon presenterade sig som en av de som tillhör gruppen ”My existence is illegal in Dubai”.

– Det prejudikat för censur vi nu riskerar att skapa skulle vara fullständigt ödesdigert för denna organisation, sa hon.

Vid denna punkt tvingades president Barbara Lison sätta stopp. Tiden höll på att rinna ut.

Den som vill ta del av alla detaljer kring mötet kan leta upp Ifla General Assembly 2023 på Youtube. Kort sagt lade Karolinska institutets bibliotek, med stöd av sju andra organisationer, fram ett motförslag till styrelsens rekommendation om att hålla 2024 års generalförsamling under Wlic i Dubai.

Motförslaget vann med 77 procent av rösterna. I praktiken var det ett uppror mot Iflas styrelse och det tydligaste sättet att formellt visa sitt missnöje.

– Jag är så stolt över att generalförsamlingen stod upp för oss. Det enklaste hade varit att resa till Dubai och göra något symboliskt där. Det känns väldigt bra att folk reste sig och sade: Detta är inte rätt! kommenterar Hafner.

Vakter beslagtog prideflaggor

Dagen efter den dramatiska generalförsamlingen vägrade kommittén från Rotterdam att gå upp på scenen tillsammans med Dubais organisationskommitté, så som kutymen är under avslutningsceremonin.

– I stället fick Dubai visa en video om staden och nästa års konferens. När videon rullade över duken reste sig folk över hela salen, regnbågsflaggor vajade i luften, berättar Hafner.

– Några hade smugglat in flaggorna under kläderna, eftersom vakterna beslagtog föremål som kunde användas för att protestera. En vän till mig hade en flagga under armen, och den togs ifrån honom. Andra hade gömt flaggor i sina väskor, medan några lyckades ta sig in med synliga regnbågsflaggor, säger Hafner.

Till slut blev trycket för stort. Några veckor senare meddelade Förenade Arabemiratens biblioteksförening att de drog sig ur som värd för Wlic24. Eftersom det inte fanns några alternativa arrangörer ställdes världskongressen 2024 in.

I oktober 2023 skickade den då nyblivna Ifla-ordföranden Vicki McDonald ut ett försonande brev till alla medlemmar, direktörer, ledare för bibliotekföreningar och alla volontärer. Brevet avslutades med: ”Styrelsen har två år på sig att återuppbygga vårt förhållande till medlemmar och intressenter.”

Leslie Weir, 2025 tillträdande Ifla-ordförande, fick uppdraget att leda arbetet med att ta fram nya ramar och kriterier för kommande världskongresser.

Från kris till sektion

Nu, två år senare, är situationen en annan. I augusti uppgraderades hbtqi-gruppen till en sektion, LGBTQ+ Matters Section. Detta har stor betydelse i Ifla-hierarkin. Det betyder fler medlemmar, mer resurser och starkare röst i organisationens arbete.

Efter att Wlic24 ställdes in arrangerades en »mini-Ifla« i Mexico City, tillsammans med FAIFE (The Advisory Committee on Freedom of Access to Information and Freedom of Expression), skolbiblioteksföreningen och den nordamerikanska regionkommittén. Mellan 200 och 300 deltagare möttes till seminarier om censur, desinformation och yttrandefrihet – och idén om en bok om censur föddes.

– Det finns nästan 200 böcker i Iflas De Gruyter-serie, men ingen om censur. Jag blev ärligt överraskad när jag insåg att vår bok blir den första, säger Hafner.

Professor Jonathan Hernàndes, som sitter i FAIFE, var samordnare, och hans arbetsgivare, UNAM – Mexikos största universitet – stod som sponsor.

Tung tids tal

Hur kan bibliotekarier stötta hbtqi-miljön i sitt arbete?

– Jag tror det handlar om att vara stödjande på alla sätt, låta folk vara de de är. Och aldrig ta rättigheter för givna. Vi vet att det finns krafter som inte vill att hbtqi-personer ska ha rättigheter. Vi vet att det finns organiserade kampanjer mot biblioteken, ofta med censur som vapen.

Vågen av bokförbud och hot i USA har spridit sig till Kanada. Brev med krav om att ta bort vissa titlar och hot om rättsprocesser landar på bibliotekariers bord. Detta är organiserade kampanjer, varnar Hafner.

Så lyfter han fram en historia som har etsat sig fast: En bibliotekarie i en liten konservativ stad norr om Vancouver i Kanada fick ett hotfullt brev. Det var långt och juridiskt formulerat och listade 65 titlar som måste tas bort omedelbart – annars skulle bibliotekarien bli stämd.

Förskräckt ringde hon till Canadas Center for Free Expression. Direktören, Jim Turk, lugnade henne: Brevet var en bluff, en kopia av ett tillvägagångssätt  hämtat från USA. Bibliotekarien skulle inte få några problem.

Då svarade hon: ”Åh, bra. För när jag tittade på listan såg jag att vi redan hade 52 av de 65 böckerna. Och så köpte jag in resten.”

Rapporteringen från Wlic i Kazakstan görs i samarbete med norska Bok & bibliotek