På Södertörns högskola sammanförs blivande fritidshemslärare och bibliotekarier. Initiativtagarna är övertygade om att det är så biblioteket kommer närmare pedagogiken.

Bibliotekarier och fritidshemslärare är två yrkesgrupper på skolorna som träffar eleverna utan att bedöma dem, och inte heller främst för att de har problem. De är olika, men ändå lika. På Södertörn förs de samman.
Under sin första termin läser fritidshemslärarstudenterna om samtida och historiska perspektiv på lek. Lektorn i idéhistoria Synne Myreböe får dem att reflektera kring vad lek är. Hon berättar att de flesta av studenterna – som ofta redan jobbat på fritids – först tänker på konkreta lekar som ”Burken” och ”King”. I kursen får de utforska hur man genom historiska och filosofiska perspektiv kan få en utvidgad förståelse för vad lek kan vara.

Parallellt har biblioteksstudenterna under sin tredje termin läst retorik. Terminen är en profiltermin då de bland annat ska träna på att lära ut, och att kommunicera.
Alla studenterna har fått i uppgift att läsa barnboken Matilda av Roald Dahl – utan några direktiv för läsningen. Bibliotekariestudenterna förberedde sig inför att leda bokcirklar med fritidshemslärarstudenterna. Synne Myreböe höll två föreläsningar för dem om pedagogikens idéhistoria och fritidsstudenterna fick en föreläsning om skolbibliotek av Pamela Schultz Nybacka som är ansvarig för bibliotekarieprogrammet.

Synne Myreböe föreläste sedan för båda studentgrupperna om biblioteket som rum för lek och bildning. Planen var att de skulle sitta tillsammans och prata om boken, men på grund av pandemin hölls cirkeln digitalt med två cirkelledare från bibliotekarieprogrammet och 4–5 fritidshemslärarstudenter per grupp.
Pamela Schultz Nybacka är doktor i företagsekonomi och biblioteksforskare och har varit med och tagit fram bibliotekarieprogrammet. Hon är särskilt nöjd med att studenterna fått lära sig retorik inför den praktiska uppgiften att hålla i ett boksamtal.
– Bibliotekariestudenter i allmänhet har ett rykte om sig att vara tysta. Men det här är en grupp som ska ut i en verksamhet där de måste argumentera för sin plats, och även undervisa. De behöver retoriska verktyg.
Synne Myreböe är entusiastisk över samarbetet.
– Skolbiblioteken har en sådan potential – vi har utforskat hur det kan användas som ett bildningsrum med våra respektive studenter.

De talar om biblioteket som en sfär, ett verksamhetsfält eller en miljö, snarare än enbart en konkret plats, och återkommer flera gånger till att det inte finns något hinder för att ta med sig biblioteket ut. Man kan till exempel leka, studera och berätta om mossor med boken i hand.
När vi ses på den nästan folktomma högskolan sitter studenterna hemma och skriver sin tentamen om bland annat bokcirkeln. Pamela Schultz Nybacka säger att hon bara har hört positiva saker från sina studenter.
– Det var pirrigt för dem, men det fanns ingen tvekan.
– Fritidsstudenterna tyckte det var lustfyllt att finnas runt en bok. Nu ska de få reflektera i hemtentan om lek i förhållande till skolbibliotek. Det blir viktigt för oss att få se vad de säger för att sedan gå vidare med det här arbetet, säger Synne Myreböe.
– Eftersom fritidshemslärare har fått en ny roll i skolan genom den nya läro­planen ser vi en stor potential i att använda skolbiblioteket som ett rum för bildning. Här blir det viktigt att utveckla samarbete mellan fritidshemslärare och skolbibliotekarier och lyfta fram deras pedagogiska roll i skolverksamheten.
– Det handlar om att föra samman människor som inte självklart känner varandra. Vi vill skapa en generös miljö mellan personalgrupper som får kontakt med olika elever.

Pamela Schultz Nybacka och Synne Myreböe talar om att motverka uppdelningen av eleverna i ”utomhusmänniskor” och ”inomhusmänniskor”.
– Talet om introvert och extrovert hjälper heller inte. Vi måste få upptäcka olika saker och även se på vad en aktivitet är. Även lyssna är en aktivitet, säger Synne Myreböe.
Organiseringen av skolbiblioteken är problematisk och hamnar snett, anser Pamela Schultz Nybacka. Hon har studerat situationen i sitt arbete med boken Värdet av skolbibliotek – en verksamhet för hållbar utbildning och bildning som var ett uppdrag från den nationella biblioteksstrategin.
I boken föreslås bland annat att skolbibliotekarierna ska föras in i arbetet på skolorna på samma sätt som elevhälsan – kurator och speciallärare finns med i kvalitetsarbetet men inte bibliotekarierna. Det är också ett stort problem att skolbiblio­teken hör till ”lokaler och utrustning”, enligt skollagen. De klassas som stöd­funktion i den ekonomiska redo­visningen.
– Om en rektor satsar på en skol­bibliotekarie ser det ut som att skolan ökar kringkostnaderna, i stället för att satsa pedagogiskt. Och det ser inte bra ut. Skolbiblioteket behöver räknas till den pedagogiska verksamheten för att systemet ska bli bättre, menar Pamela Schultz Nybacka.
Men än så länge är det fortfarande viktigt för skolbibliotekarier att ”sälja in sig”. Det är viktigt för både skolbiblio­tekarien och fritidshemsläraren att lära
sig att visa vad de kan göra – i detta fall tillsammans – för skolledningen. Det bästa är förstås om rektorn från början vet vad de anställda kan så att hen kan se dem som en pedagogisk investering och inte en kostnad. Men så är det inte nu.
Även på bibliotekshögskolan i Borås finns dessa tankar.

Maria Ringbo är universitetsadjunkt med inriktning skolbibliotek.
– Vi samarbetar mycket lärare emellan. Vi undervisar i varandras kurser, pedagogutbildningens lärare kommer till bibliotekarieprogrammet och undervisar om didaktik och ger förståelse för varför svensklärare till exempel arbetar med klassuppsättningar och vi från bibliotekarieprogrammet undervisar blivande svensklärare om skolbibliotekariens kompetens.
Maria Ringbo undervisar lärare om skolbibliotekets roll. Hon ser det som ett av sina viktigaste uppdrag att tala om vad ett skolbibliotek kan vara – både för lärare och elever. Hittills har hon bara fått komma till lärarstudenterna i svenska. De har sällan en förståelse för vad en bibliotekarie gör.
– De blir ofta förvånade när de förstår att vi inte bara jobbar med läsande.
Hon tycker att alla lärarstudenter borde få lära känna skolbiblioteket bättre.
– Vi menar att vi behövs. Då är det så otroligt viktigt att lärarna förstår vad en bibliotekarie kan hjälpa till med.
Ett annat problem som Maria Ringbo tar upp är att rektorerna inte får lära sig om skolbibliotekariernas kunskaper på rektorsprogrammet.
– De lär sig inte på utbildningen och därför får skolbibliotekarien ofta under­visa ledningen i vad biblioteket kan göra. Är man ansvarig för en verksamhet så borde man veta vad den står för.
I Borås finns samma önskan att föra skolbibliotekarierna närmare eleverna som man har på Södertörns högskola.
– Vi arbetar för att skolbiblioteket inte ska bli en isolerad ö utan en viktig pedagogisk mötesplats där resursen bibliotek inte bara är rummet utan även bibliotekarien. Bibliotekarien når ofta eleverna, men inte alltid pedagogerna, och det beror i mångt och mycket på att lärarna inte förstår bibliotekariekompetensen, säger Maria Ringbo.

Text: Annika Hamrud