Biblioteket är en demokratisk kraft
10 aug 2026 • 2 min
Ja, bibliotek är hus med böcker. "Men de är också något mer mångfacetterat och mer demokratiskt betydelsefullt", skriver Catharina Isberg i en replik på Thord Erikssons artikel om folkbibliotekens identitetsproblem.
Thord Eriksson, chefredaktör för Bibliotekbladet, frågar sig om folkbiblioteken har ett identitetsproblem?
Ett bibliotek är ett hus, eller en plats, som innehåller böcker, det är vi nog alla överens om, men det är faktiskt mer än så. När omvärlden förändras så förändras även biblioteken men kärnan i vår verksamhet är fortfarande att bidra till en stark demokrati och fri åsiktsbildning.
Nöjer vi oss med bilden av biblioteket som ett ”hus med böcker” missar vi något av det som gör folkbiblioteken samhällsviktiga i dag, själva verksamheten, mötet med människor och personalens kompetens. Om vi däremot rör oss mot att säga att bibliotek snarare är en verksamhet än en lokal, så breddar vi andras syn på vad vi gör och kan göra för att bidra till fri åsiktsbildning och kunskap. Det i sig är viktigt för att värna det demokratiska samhället.
Biblioteket är inte bara en samling. Det är ett aktivt arbete för läsning, kunskap och fri åsiktsbildning. Begreppet att biblioteka visar just på denna aktiva form av verksamhetsutövning som personalen dagligen utför tillsammans.
Ett folkbibliotek är en viktig fysisk plats, inte bara för tillgång till litteratur och kunskap, utan också för att det är en mötesplats i lokalsamhället. Samtidigt ska vi enligt bibliotekslagen nå alla och då behöver verksamheten röra sig utanför de egna väggarna. Den behöver finnas på skolor, äldreboenden, mötesplatser, digitala plattformar och på andra platser i lokalsamhället. Det är inte ett avsteg från uppdraget, det är uppdraget i praktiken.
När biblioteket möter människor där de är följer mer än böcker med: urval, vägledning, samtal, tillit och professionell bedömning.
Vägarna till berättelser, språk och kunskap ser olika ut. Du kan möta en berättelse i en fysisk bok, en ljudbok, en film, ett spel, ett samtal eller ett digitalt format. Att arbeta med flera medier eller kulturella uttryck är inte att nedvärdera boken. Det är att öppna fler dörrar till läsning och bildning för fler människor med olika behov.
Tänk till exempel på vad biblioteket betyder för alla de barn som vi dagligen möter och där läsglädje väcks med hjälp av kompetent personal, även utanför våra lokaler. Att genom berättelsen kunna spegla sig och skapa igenkänning eller öppna fönster till nya världar, det är viktigt, inte minst nu i sommarlovstider.
Genom att fokusera på verksamhet och inte på huset som ett rum för böcker öppnar vi också upp för att uppgradera den kompetens som formar, förmedlar och försvarar våra samlingar. Bibliotekets personal arbetar med urval, tillgänglighet, källkritik, läsfrämjande, digital delaktighet och programverksamhet. Det är en profession som dagligen gör skillnad, inte en kuliss runt böckerna.
Thords artikel får mig att fundera på om han anser att bibliotekarien som bibliotekar och möter människor på LSS-boendet, i biblioteksbussen, i lektionssalen eller i bibliotekets programverksamhet, inte är en del av bibliotekets kärna?
I ett förändrat medielandskap behövs bibliotekspersonalens kunskap mer, inte mindre. Fri åsiktsbildning kräver att människor får möta olika perspektiv och att de får olika typer av stöd för att kunna orientera sig bland texter, röster, bilder och påståenden.
Så ja: bibliotek är hus med böcker. Men de är också något mer mångfacetterat och mer demokratiskt betydelsefullt. Husen utgör platser, och de huserar verksamhet och professioner som gör berättelser, kunskap och fri åsiktsbildning möjliga för fler på många olika sätt.
Catharina Isberg
Vice ordförande, Svensk biblioteksförening, bibliotekschef, Folkbiblioteken i Lund
2 kommentarer
Oj, vilket brandtal för folkbiblioteken!
Som yrkesverksam bibliotekarie i snart 25 år tycker jag att det finns en poäng med Thords reflektion om identitetsproblem hos svenska folkbibliotek. Dessutom låg det en hel del i hans tidigare iakttagelse att bibliotekarier läser gratis utanför arbetstid för att kunna förmedla litteratur. ”Som något slags självuppoffrande Florence Nightingale-varelser i det skrivna ordets tjänst.” Det saknas alltför ofta förmåga inom branschen att skärskåda bibliotekarieyrket och den egna verksamheten.
Genom åren har jag tagit del av så många ivriga och märkliga legitimeranden av biblioteksverksamheten, inte minst när vi också ska vara en del av totalförsvaret. När det blir krig då är det minsann folkbiblioteken som kommer leverera den rätta informationen till medborgarna! Även under pandemin var det många biblioteksröster som slog sig för bröstet och ropade: när alla andra stänger ned i samhället är det viktigt att biblioteken öppnar upp! Påfallande många inom biblioteksvärlden hade svårt att förstå vad som var överordnat (minimera smittspridningen) och underordnat (öppna bibliotek).
Det finns många förnumstiga interna röster, även när det gäller fri åsiktsbildning. Så länge rätt åsikter förmedlas (läs vänsterpolitik) så är de välkomna på biblioteken. Det måste också vara definitionen av ironi när en liten del av personalen på ett stort stadsbibliotek måste, på eget initiativ, bilda en arbetsgrupp för att tillvarata skönlitteraturens intresse avseende en vuxen målgrupp.
Folkbiblioteken är mestadels ett gigantiskt medborgarkontor med en programverksamhet som övervägande vänder sig till barn. Slutligen, ”biblioteket som mötesplats i lokalsamhället” är en sliten fras, som måste omprövas då fler och fler folkbibliotek, ofta filialer, blir meröppna. I praktiken blir det ofta en minskad närvaro av personal, ej heller ökar programverksamheten.
Var finns institutionen i samhället som har litteraturen i fokus, lika självklart som att teatern har pjäsen, konserthuset har musiken och konstmuseet har konsten i centrum?
Självklart är folkbiblioteken en del av det digitala, demokratiska samhället, men folkbibliotek som institution måste våga tro på att litteraturen är bärande i sig, utan en mängd ängsliga, ibland självpåtagna, sidouppdrag!
Biblioteken är en viktig tredje plats. En viktig mötesplats som Catharina skriver!