Satsning på skolbibliotek – grunden till framtidens forskare?

Karin Emanuelsson och Katarina Michnik har intervjuat studenter om hur de använder biblioteket på Göteborgs universitet. En slutsats är att det finns en koppling mellan tillgången till bibliotek i grundskolan och på gymnasiet, och hur väl universitetsbibliotekets resurser senare används.

Det har på senare tid talats mycket om en skärpt skollag som ska garantera elever tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Vid en närmare granskning av vad som faktiskt står i skollagen framstår skärpningen som förhållandevis tandlös:

”Skolbiblioteken ska vara bemannade i sådan utsträckning att ändamålen med skolbibliotek uppnås. Varje huvudman ska sträva efter att för skolbiblioteksverksamheten anställa personal som i första hand har en examen från en högskoleutbildning inom biblioteks- och informationsvetenskap eller i andra hand en examen från en annan relevant högskoleutbildning.”

Med andra ord ställs inget skall-krav på att skolbiblioteket ska bemannas av utbildade bibliotekarier, och ännu mindre på någon särskild bemanningsgrad. Mycket klokt har redan sagts och skrivits om skolbibliotekariers betydelse för elevers informationskompetens, läsförståelse och skolresultat. I denna text lyfter vi fram ett mer långsiktigt perspektiv: skolbibliotekariers betydelse för studenters akademiska kompetens och möjlighet att klara sina studier.

I högskolelagens femte paragraf anges att svenska högskoleutbildningar ska ”aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan”. Det innebär att lärosätena ska arbeta för att öka deltagandet från grupper som i dag är underrepresenterade i den högre utbildningen, som till exempel personer med icke-akademisk bakgrund. Breddad rekrytering är dock inte ett mål i sig, utan måste följas av breddad genomströmning. Det räcker alltså inte att locka studenter med olika bakgrund till högre utbildning utan de måste också ges förutsättningar att fullfölja sina studier.

Att börja studera på universitet är ett stort steg för de allra flesta. Det innebär mer eget ansvar, mer avancerad och ofta engelskspråkig litteratur, högre krav på ett kritiskt och självständigt tänkande samt en ny social och akademisk miljö att navigera i. För studenter från icke-traditionella studentgrupper kan steget vara extra stort.

I februari 2025 publicerade Riksrevisionen en rapport om lärosätenas arbete för att motverka avhopp från lärar-, sjuksköterske- och högskoleingenjörsutbildningar. Även om avhopp är svåra att mäta och orsakerna bakom dem svårfångade, pekar rapporten på flera faktorer som bidrar till att studenter avbryter sina studier. Här nämns bland annat bristande förkunskaper, fel utbildningsval samt svag studieteknik och låg motivation. Riksrevisionen skriver att avhoppen från dessa utbildningar har varit omfattande under flera år, vilket får konsekvenser för såväl arbetsmarknad som lärosäten, studenterna själva och skattebetalarna.

Enligt Riksrevisionen erbjuder lärosäten stödinsatser, såsom skriv- och räknestugor och basår i matematik, men det går inte att avgöra om insatserna är ändamålsenliga och leder till färre avhopp. Att lärosätesbibliotekens verksamhet inte nämns i rapporten är knappast förvånande, eftersom UH-bibliotekens personal inte kan påverka bristande förkunskaper eller studiemotivation. Men lärosätesbibliotek kan spela en viktig roll för ökad genomströmning på andra vis. För oss som arbetar på lärosätesbibliotek är det självklart att erbjuda stöd till studenter med läsnedsättning, undervisning och handledning i informationssökning och referenshantering samt en inkluderande studiemiljö. Allt detta ger studenterna verktyg till att navigera i det akademiska landskapet och stärker deras möjligheter att fullfölja sina studier. Men det som är självklart för oss, är inte lika självklart för studenterna (eller deras lärare).

Vår upplevelse är att många studenter (och lärare) framför allt ser lärosätesbiblioteket som en fysisk plats dit man går för att få tag på kurslitteratur och för att använda som studieplats. De känner inte till de ovan nämnda tjänsterna, och går därmed miste om stöd som skulle underlätta studierna, och kanske till och med förhindra vissa avhopp.

Under våren 2025 genomförde vi artikelförfattare längre samtal med 14 studenter vid Göteborgs universitet om deras upplevelser av den fysiska informationsdisken. Vi ville bland annat veta vad som avgör om studenterna vänder sig till bibliotekets anställda och om det var en självklarhet att söka sig till universitetets bibliotek när de blev studenter. Under samtalen kom vi in på studenternas biblioteksbakgrund och om bibliotek hade funnits med som ett naturligt inslag under deras barndom och skoltid. Bland studenterna varierade både biblioteksanvändningen och biblioteksvanan. De flesta hade god vana av bibliotek så till vida att de hade besökt bibliotek som barn och unga, dels genom skolan, dels på fritiden. Ett representativt citat är hämtat från en respondent som haft kontakt med bibliotek sedan tidig ålder:

”Jag älskar bibliotek. Där finns allt man behöver. Jag gick ofta till biblioteket som liten, även under skoltiden.”

Samtidigt framträdde ett tydligt mönster: studenter som varit vana vid att använda folk- eller skolbibliotek sökte sig mer naturligt till lärosätesbiblioteket. Man skulle kunna säga att de hade utvecklat en bibliotekskompetens och visste att det var till biblioteket de kunde vända sig för att få svar på sina frågor, även när de hamnade i ett nytt sammanhang med en för dem okänd bibliotekstyp. En respondent, som beskrev skolbiblioteket som centralt i sitt liv, uttryckte det så här:

“Jag har alltid tänkt att jag kan gå dit och få svar på mina frågor. Jag har nog alltid haft en inställning till att svaren finns där [på biblioteket, vår anmärkning].”

Trots att det finns stora skillnader mellan folk-/skolbibliotek och lärosätesbibliotek, är det rimligt att anta att tidigare biblioteksvana i en miljö sänker tröskeln till att använda bibliotek även i en ny, här akademisk, miljö.

Under 2026 kommer Skolinspektionen att granska hur väl de nya bestämmelserna i skollagen gällande elevers tillgång till bemannade skolbibliotek i förskoleklass, grundskola och på gymnasiet efterlevs. Vi hoppas att denna granskning också kommer att innefatta om skolbiblioteken bemannas av utbildade bibliotekarier, vilka de har till sitt förfogande, samarbetet mellan skolbibliotekarie och skolans lärare och bibliotekslokalens utformning och tillgänglighet. Detta spelar en viktig roll, inte bara för elevers läsförståelse, skolresultat och informationskompetens, utan också för att utveckla en bibliotekskompetens.

En återkommande fråga bland lärosätesbibliotekarier är hur bilden av deras bibliotek kan breddas. Mycket arbete görs redan i dag, men ändå tycks det inte vara tillräckligt, eftersom frågan ständigt återkommer. Det är möjligt att orsakerna delvis ligger utanför bibliotekariernas kontroll. En betydande orsak kan vara att många studenter har begränsade erfarenheter av bibliotek sedan skoltiden, vilket i så fall bidrar till en snäv uppfattning om vad ett bibliotek kan erbjuda. Självklart ska vi som lärosätesbibliotekarier inte sluta försöka förändra denna bild. Vi kommer, som alltid, att fortsätta att stärka bemötande och tillgänglighet, så att studenter känner sig trygga med att ställa frågor och söka stöd.

Med utgångspunkt i våra samtal med studenterna vid Göteborgs universitet, hoppas vi kunna arbeta mer aktivt med att arrangera biblioteksvisningar för gymnasieklasser. På så sätt kan elever redan före universitetsstudierna få en uppfattning om vilka resurser och vilken service som finns att tillgå. En av oss artikelförfattare har även arbetat som gymnasiebibliotekarie i Stockholm och har därmed själv erfarenhet av vikten av ett välfungerande skolbibliotek vilken betydelse det har för elevers fortsatta studier.

Avslutningsvis vill vi understryka att grunden för biblioteksanvändning och biblioteksvana inte främst läggs vid lärosätesbiblioteken, utan på skolbiblioteken. Skolbibliotekarier har därför en central roll i att tidigt göra unga människor medvetna om biblioteket som en resurs för frågor och stöd under utbildningen, oavsett om man är elev i grundskolan eller student vid ett lärosäte. Mot denna bakgrund hoppas vi att skollagen på sikt skärps, så att alla elever får tillgång till bibliotek med utbildade och tillgängliga bibliotekarier, adekvata resurser, stabila samarbeten mellan skolbibliotekarier och lärare och lämpliga lokaler med generösa öppettider. För i ett längre perspektiv kan en sådan satsning bidra till att fler studenter använder det stöd och den service som universitetsbibliotekens personal erbjuder, något som i många fall kan vara avgörande för studieresultat och möjligheten att fullfölja sin utbildning.

Katarina Michnik
Karin Emanuelsson 
Bibliotekarier på Göteborgs universitet. Karin har även erfarenhet som gymnasiebibliotekarie.