Örebro bibliotek har anställt en bibliotekssocionom och därmed försökt definiera gränsen för bibliotekssystemet. Genom att ta vårt uppdrag på allvar kan vi hjälpas åt att överbrygga klyftorna i samhället, skriver Lars Hilmersson och Lotta Perkiö.

Biblioteket är kanske den sista kvarvarande platsen i samhället som inte kräver något av dig. Du kan komma när du vill och gå när du vill. Det är kanske den enda platsen som återstår om du inte har någonstans att ta vägen, en plats som erbjuder gemenskap och värme. Att möta alla besökare med deras skiftande behov är en känd utmaning för alla som jobbar på bibliotek.

Örebro bibliotek har därför, under det senaste året, antagit utmaningen att möta och välkomna alla besökare. Genom att anställa en bibliotekssocionom har vi försökt utforska det demokratiska uppdraget och försökt definiera gränsen för bibliotekssystemet. Var börjar och slutar bibliotekets uppdrag, var går gränsen för vad som är ett acceptabelt biblioteksärende?

De allra flesta som kommer till biblioteket vill låna böcker, läsa tidningar, skaffa lånekort, eller plugga. Personalen möter dem i sitt uppdrag att ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” som det står i bibliotekslagens portalparagraf.

Hos personalen finns en strävan att erbjuda besökare alla dessa tjänster och att bjuda in till föreläsningar, aktiviteter och till delaktighet i verksamhetsutvecklingen. Trygghetsvandringar med barn genomförs och ungdomsbibliotekarierna bjuder in ungdomar till planering av aktiviteter.

De allra flesta besökare har de förmågor som krävs för att mötet med biblioteket ska fungera problemfritt. Men hur gör vi när mötet med besökarna inte fungerar friktionsfritt, när besökarens behov och verksamhetens uppdrag krockar? För att svara på frågan bör vi fastslå ramarna för vad ett biblioteksärende är, var systemgränsen går.

Systemgränsen avvisar besökares behov av att sova. Däremot gör vi gärna vad vi kan för att hjälpa samma besökare att hitta och få plats på ett härbärge. Gränsen avvisar också besökares behov att använda eller handla med droger. Vi tydliggör att den typen av aktiviteter är oförenliga med normerna på ett bibliotek.

Biblioteket har en juridisk och ideologisk utsträckning. Det har en början och ett slut. Vi menar att ett upprätthållande av bibliotekets systemgräns är ett försvar för demokratin och allas rätt att ta del av bibliotekets erbjudande på ett tryggt sätt.

Om gruppen hemlösa och socialt utsatta besökares behov är en varm plats, en möjlighet till dusch, en säng och en kopp kaffe – då borde det finnas andra platser som är bättre lämpade än biblioteket. Men den gruppen vill, precis som alla andra, besöka biblioteket för att läsa, träffa vänner eller låna besöksdatorer. Vi vet också att biblioteksbesöket kanske är missbrukarens enda möjlighet att ladda sin telefon.

I linje med detta har ledning och personal i Örebro lagt stor möda på att etablera samsyn kring vilka spelregler som gäller vid ett biblioteksbesök och på att skapa rutiner som gör det möjligt att se till att de följs. Det har handlat om tydlighet om alltifrån skyltning, var och vad man äter på biblioteket, till att droghantering i lokalerna är oacceptabel.

Ungdomsgruppers behov av att stöka och bråka ligger också utanför systemgränsen, men vi upprättar gärna kontakt med fältassistenter och skola. Samspelet blir framgångsrikt när bibliotekssystemet förstår sin funktion i arbetet med att bygga demokratin stark och litar på att andra system tar vid där bibliotekets slutar. Det är viktigt att personalen är eniga kring vilka normer och regler som gäller. Det är viktigt att de rutiner, regler och normer man enats om faktiskt efterlevs. Personalen har en svår men viktig uppgift att ständigt och varje dag upprätthålla denna gräns. Tydlighet ger trygghet.

Idag arbetar bibliotekssocionomen relationsskapande, nätverkande och kompetensutvecklande med dessa frågor både internt med bibliotekspersonalen och med externa aktörer. Ett exempel på detta var när både personal och besökare uppmärksammade en hemlös besökare som luktade illa. Bibliotekssocionom tillkallades och åtog sig att försöka åtgärda problemet, varpå ett samtal med den hemlöse inleddes. Samtalet utmynnade i att personen fick plats på ett härbärge, med möjlighet till dusch och tvätt av kläder. Dagen därpå återkom hen, nyduschad och med tvättade kläder, för att fortsätta samtalet.

Genom att biblioteket ökar sin kunskap om utsatta målgruppers förutsättningar och samarbetar med andra aktörer i samhället ökar förutsättningarna för att fler känner sig välkomna. En fördjupad samverkan med andra välfärdsfunktioner är en viktig pusselbit i bibliotekets arbete med att finna en än mer konstruktiv roll i samhället.

Genom vårt arbete vet vi till exempel att före detta narkomaner som kämpar för att bli drogfria känner sig mer välkomna om det finns en tydlighet kring att droghantering inte accepteras och att det finns en beredskap hos verksamheten att agera. Det är en förutsättning för att bibliotekets ska vara tillgängligt även för dem.

Det finns också exempel på besökare, som tidigare var svåra att inordna i verksamheten, som har lämnat gråzonen för att placera sig inom systemgränsen. De besöker biblioteket för att spela schack, läsa eller umgås med bekanta. Biblioteket blir tillgängligt för fler.

En del besökares ärenden hamnar fortfarande utanför systemgränsen. En del av dessa väljer idag andra arenor än biblioteket. Andra kommer till biblioteket i samma ärende som tidigare, men drar då till sig ordningsvakternas uppmärksamhet. Man kan se det som att systemgränsen, på bekostnad av gråzonen, har blivit tydligare. Ett systematiskt och regelbundet samarbete mellan verksamhet, ordningsvakter och polis är en förutsättning för detta.

Bibliotekets uppdrag och ansvar är inte att ensamt lösa samhällets sociala utmaningar. Men genom att ta vårt uppdrag på allvar och definiera gränsen för var bibliotekets uppdrag börjar och slutar kan vi tillsammans med andra funktioner i samhället hjälpas åt att överbrygga klyftorna och bygga demokratin starkare.

Lars Hilmersson
Verksamhetschef, Örebro bibliotek
Lotta Perkiö
Enhetschef, Örebro bibliotek