Fungerande skolbibliotek avvecklas i så kallat utsatta förorter. Kanske är det dags att att öronmärka pengar för att rädda verksamheten, skriver Viktoria Reuterskiöld, skolbibliotekarie i Botkyrka.

I Botkyrka kommun utanför Stockholm finns stora utmaningar på det sociala området. Många barn har föräldrar med låg eller nästan obefintlig utbildning. Det finns i många fall ingen tradition av att läsa böcker och tidningar eller att besöka bibliotek. Men på skolbiblioteken sjuder det av barn som vill läsa. När jag började som skolbibliotekarie på grundskolan överraskades jag av barnens enorma entusiasm över böcker och läsning. De längtar till sina besök i skolbiblioteket med klassen och slinker ofta in på rasterna eller ”rymmer” dit från fritids. Inte bara lokalen utan också böckerna är älskade – det har förekommit slagsmål om särskilt populära böcker, exempelvis om Zlatan och böckerna i den omåttligt populära bokserien Handbok för superhjältar av paret Våhlund. Men barnen lånar andra böcker också, inte bara underhållning – de väljer ofta böcker om olika religioner, hedersförtryck, miljö- och klimatfrågor, sex och samlevnad, brott och straff samt alla våra fina böcker om olika djur och om rymden.

Den som tror att läsande av fysiska böcker är på utdöende bör besöka något av Botkyrkas bemannade grundskolebibliotek – NU snart, innan det är för sent! Det är fantastiskt att bevittna glädjen hos ett barn när den sedan länge önskade boken äntligen har kommit in eller att se en hel klass nyfiket söka och finna i välfyllda bokhyllor. Välskötta skolbibliotek är en fristad där elever får tillgång till en bredd av information och skönlitteratur och möts av en kunnig skolbibliotekarie eller skolbiblioteksansvarig som hjälper dem att hitta vad de söker.

Som skolbibliotekarie undervisar jag också barnen i källkritik och medie- och informationskunnighet (MIK) så mycket jag hinner på 75 procents tjänst. Att ge eleverna kunskaper i MIK är enormt viktigt i en kommun där glappet kan vara stort mellan skolans principer om yttrandefrihet och demokrati och den som råder i en del hemmiljöer. Många barn får höra hemma att de inte ska lyssna på skolan i vissa frågor, en del får restriktioner från hemmet om vilka böcker de får läsa och de får inte lov att besöka det lokala folkbiblioteket. Böcker om ung kärlek, sex och samlevnad samt om andra religioner och livsåskådningar än den som råder i hemmet, är exempel på ämnen som kan vara ”förbjudna”. Jag kopplar därför alltid min undervisning i källkritik till demokratiska principer som yttrandefrihet, religionsfrihet samt skolans värdegrund och respekt för varandras olikheter. Jag märker ofta att lärarna inte hinner med så mycket undervisning i MIK.

En del lärare upplever också att ämnet är svårt att undervisa i och tycker sig inte ha de rätta kunskaperna. En utbildad skolbibliotekarie kan då fungera som en garant för att alla elever får ta del av grundläggande undervisning i ämnet. Hinner skolbibliotekarien inte undervisa alla elever så kan hen i stället kontinuerligt utbilda lärarna och hjälpa dem att hitta bra undervisningsmaterial, länkar med mera. På så sätt säkerställs det att eleverna får del av undervisning i källkritik och MIK.

När jag kommer ut till klasserna upplever jag oftast att eleverna är mycket intresserade av frågor kring källkritik. De vill gärna diskutera begreppet ”sanning”, vem man egentligen kan lita på samt populära konspirationsteorier, såsom den att Jorden är platt. De är nyfikna och kunskapstörstande och har ofta stort förtroende för skolan, så det blir ofta intressanta diskussioner och samtal.

Men nu rapporterar flera skolbiblioteksansvariga på grundskolorna i Botkyrka att deras verksamhet kommer att avvecklas så långt som möjligt – till ett absolut minimum. Kommunen kämpar med enorma sparkrav. Lärarassistenter, speciallärare, kuratorer och fritidspersonal som verkligen behövs, får ändå gå. Detsamma gäller i vissa fall den personal, ofta lärare, som bemannar grundskolebiblioteken.

Att lämna kommuner med så kallat utsatta områden utan tillräckliga medel är ett enormt svek mot barn och ungdom. I sådana kommuner borde i stället bemannade skolbibliotek vara extra prioriterade och ha en särskilt viktig plats eftersom de så uppenbart har en mycket stor kompensatorisk uppgift att fylla.