Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Biblioteksdagarna: Klyftor och konflikter på Lilla Cirkus
5 maj 2022 • 2 min
När solen skiner, björkarna börjar bli gröna och bibliotekssfären kan träffas igen för första gången på tre år är det lätt att få för sig att världen inte rymmer några motsättningar. Alla vet att det inte är så. Inte bara världsläget är svårt, även den första biblioteksdagen döljer spänningar som inte helt kommer ut i ljuset.
Mingel i solskenet på den första av Biblioteksdagarna 2022.
När Pamela Schultz Nybacka från Södertörns högskola talar med Barakat Aldammad, mångspråksbibliotekarie i Lidköping, om etnisk representation, är den utsatthet som många biblioteksmedarbetare upplever, något som antyds utan att bli helt klarlagt.
Vad innebär det att sektorns självbild inte rimmar med dess praktik?
Varför hade flera tackat nej till att delta i samtalet?
Det finns en historia här som ännu inte fullt ut har berättats.
***
Torsdagens andra konflikt blir synlig tack vare inledningstalaren Jan Scherman, tidigare bland annat vd för TV4, numer fri konsult och debattör. Inför valet 2010 stoppade han en reklamfilm signerad Sverigedemokraterna där en grupp kvinnor i burka ses tränga sig förbi en pensionär med rullator, för att roffa åt sig hennes pensionspengar.
Jan Scherman stoppade visningen av filmen i sin helhet och motiverade det med att den var ett utslag av hets mot folkgrupp. För detta fälldes han senare av Justitiekanslern.
Han påminner själv om historien för att illustrera en strömning i samhället som i dag leder till att propagandistiska ryska tv-kanaler stoppas och förbud att elda upp vissa böcker hörs från flera håll. Hans eget agerande 2010 var också ett utslag av detta fenomen, menar Scherman. Hans uppmaning till publiken är att inte begå samma försyndelse utan att fortsätta vara en bastion för demokrati och fri åsiktsbildning genom att inte sätta upp abstrakta och ohanterliga gränser för yttrandefriheten.
Kanske är det några i publiken som inte gillar politisk reklam, och i synnerhet inte reklam från SD, och därför inte håller med honom. Men det är först när Scherman får sällskap på scenen av riksbibliotekarie Karin Grönvall och Svensk biblioteksförenings avgående ordförande Johanna Hansson, som perspektiven på allvar går isär.
Moderatorn Linda Zachrison påminner om det stegvisa naggande på tryck- och yttrandefrihet som drabbat ett land som Ungern och Scherman beskriver stiftandet av inskränkande pandemilagar och sättet samhällsföreträdare talar om invandring (”hade man för 15 år sedan sagt det som sägs i dag, då hade man stått här utanför och demonstrerat”) som tecken på att Sverige rör sig i samma riktning.
– Jag manar människor att bli riktiga konspirationsteoretiker, utbrister han sedan.
– Det behövs! Misstänk hela tiden att det som sker, inte sker med goda avsikter.
Det är i det ögonblicket, strax efter halv tio på torsdagsförmiddagen, som Biblioteksdagarnas förmodligen största klyfta för en sekund blir synlig på Lilla Cirkus i Stockholm.
För i bibliotekssektorn, där idén om källtillit vunnit starkt fäste, är misstankar om konspirationer inget som ger popularitetspoäng. Karin Grönvall varnar följaktligen för Jan Schermans perspektiv:
– Man måste lita på något.
Men en dag då det avslöjas att en statlig myndighet har diktat ihop historien om en ledande företrädares prestigefulla internationella uppdrag, och samma vecka som läkaren Paolo Macchiarini står inför rätta, borde Schermans drastiska uppmaning inte vara kontroversiell och förvånande.
Det är klart att det finns källor man verkligen borde kunna lita på.
Verkligheten bortom idéerna om källtillit visar att man – utan att jämställa allas trovärdighet – absolut inte kan, bör eller måste göra det.
Läs också ›› Effektivisering eller besparing? Debatt om folkbibliotekens ekonomi
Bra att ni fångar upp detta!
Jag är också bekymrad över den blinda källtillit som tycks finnas inom vissa delar av yrkeskåren. Visst, man kan ju inte ifrågasätta allt, men att utgå ifrån att information från offentliga myndigheter alltid är korrekt och att diverse ifrågasättanden av denna typ av information alltid är utslag av konspirationsteorier är ett märkligt sätt att förhålla sig till frågan om källkritik. Det är därför glädjande att Biblioteksbladets ledare har skrivit föredömliga artiklar i detta ämne flera gånger.