Höger och bibliotekarie – "misstänker att jag har blivit inkvoterad"

Ställer mig frågande till andra kommentatorer här: vad gör Magnus om han inte likställer sina politiska värderingar med att vara en del av en minoritet, och vad gör han om han inte åberopar någon slags inkvotering? Det sägs vara ”retoriska knep” som han använder sig av, men vad är poängen? Vad vill han göra? Bara påpeka att vi behöver bli bättre på att nyanserat visa åsikter i samhället? Det finns många tillfällen då det är rent oansvarigt och ger en skev bild av verkligheten när två åsikter likställs, ett vanligt exempel är att likställa en psuedo- eller populärvetenskaplig artikel om vaccin med meta-analyser gjorda av experter. Det finns åsikter och ideologier i höger-poddar som köps in men som som skulle vara oansvarigt att visas upp okommenterat som en alternativ åsikt i en display. Vill även kommentera det citat Thomas delar ”högern förstår vänstern men anser att den har fel, medan vänstern inte förstår högern och anser att den är ond”: det är högerns uppfattning, och förklarar mycket. Samma går att säga åt motsatt håll. En åsikt vänstern har är att de står upp för mänskliga rättigheter, och oavsett om det är rätt eller inte ligger det till grunden varför de anser att höger/höger-populistiska/konservativa värderingar är fel. Då spelar det ingen roll om vi förstår er eller inte, vilket jag anser att vi gör, när det är det kommer till beslut som vi uppfattar skada andra. Det är såklart lätt att förstå och stå lugnt bredvid och säga emot när personen man har meningsskiljaktigheter med är någon man tycker går lite väl långt, men det är svårare att se det lugnt och sakligt när personen man har meningsskiljaktigheter med inte håller med om något man tycker är en mänsklig rättighet. Högern går ofta på den ton som vänstern tar i debatten, men verkar inte förstå varför den tonen tas. Så förstår de faktiskt vänstern? Kortfattat: vi KAN förstå varandra om vi är villiga att se bortom vår egen vilja att ha rätt, och båda sidor kan ha rätt i en fråga som denna. Är det så att displayerna och beståndet känns vinklat av låntagarna behövs det åtgärdas, men samtidigt behöver inte alla ämnen ha alla sidor representerade när de egentligen inte har samma vikt. Här är också budgeten viktig – för att kunna ha ett allsidigt bestånd behövs budgeten finnas för att tyngre behov i beståndet ska täckas med. Det är en komplex fråga och vi behöver inte hålla med varandra politiskt för att lösa den.

En mycket bra text av Magnus. Flera kommentatorer har hakat upp sig på att det skulle röra sig om ett likställande av politiska åsikter med några av de s k diskrimineringsgrunderna som utgör basen i Diskrimineringslagen, vilket självklart inte är fallet. Att använda begreppet ”minoritetsstress” på ett något humoristiskt sätt för att illustrera den känsla som det faktiskt kan innebära att dagligen vara omgiven av människor som inte bara har helt andra politiska åsikter än du, utan även ser majoritetsåsikterna på arbetsplatsen som en självklar norm, är inte detsamma som att kräva kvotering. Man får försöka att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt.

Inom högern brukar man ibland säga att ”högern förstår vänstern men anser att den har fel, medan vänstern inte förstår högern och anser att den är ond”. Detta är min erfarenhet också. Framför allt inom den intersektionella vänstern anser man att det inte är förenligt med demokratiska värderingar att hysa högeråsikter – oavsett hur nära det politiska mittstrecket de befinner sig.

I upprinnelsen till det amerikanska presidentvalet i höstas ställdes det fram ett stort bord på ett bibliotek här i Uppsala på vilket man skyltade med böcker om valet och de båda kandidaterna. Problemet var dock att de utgjordes enbart — och då menar jag ENBART — av vänsterlutande analyser av USA, det amerikanska politiska systemet och landets historia. Därtill förekom enbart kritiska verk om Trump och republikanerna samt hagiografiska alster om Harris och demokraterna. Det fanns böcker av Victor Davis Hanson, Andy Ngo, Douglas Murray och andra med högerlutande åsikter i hyllorna, men inga av dessa hade man skyltat med. Vad spelar det då för roll om man har en balanserad inköpspolicy? Genom våra handlingar på golvet skickar vi som bibliotekarier budskap till våra besökare, oavsett om vi är medvetna om det eller inte. I en arbetsmiljö där de flesta är vänster och finner detta oproblematiskt är det lätt att förblindas av tron att man befinner sig i en sorts mittfåra och formar beteendet därefter — medvetet eller omedvetet.

Ett talande bevis för det sistnämnda är en av kommentarerna i tråden i anslutning till den text som Einar Ehn-Briem länkar till här ovan om den övervägande vänsterlutningen inom svenska bibliotek: ”Det är inte så konstigt tänker jag med tanke på bibliotekets värderingar och uppdrag.”

Magnus Johansson lyfter en intressant diskussion om politisk representation inom biblioteksvärlden, men hans resonemang bygger på en problematisk premiss: att en yrkesgrupps politiska sammansättning borde spegla samhället i stort. Bibliotekariers överrepresentation inom vissa partier handlar sannolikt mer om utbildningsbakgrund och yrkesval än om aktiv exkludering av högeråsikter. Att dra slutsatsen att detta skapar en ”spektakulär snedfördelning” antyder att det borde finnas en balans – men politiska sympatier kan inte kvoteras på samma sätt som kön eller etnicitet, vilket flera redan påpekat i kommentarerna.

Däremot är frågan om åsiktsfrihet och bibliotekens neutralitet viktig. Bibliotek ska vara öppna för alla och erbjuda en bred representation av perspektiv i sina samlingar, vilket sker genom professionella urvalskriterier snarare än enskilda bibliotekariers politiska lutning. En vänsterlutning hos yrkeskåren betyder inte att biblioteken är ideologiskt styrda – lika lite som att en hög andel läkare med liberala sympatier gör sjukvården liberal.

Om det finns oro över bristande mångfald i bibliotekens bestånd bör vi diskutera metoder för att säkerställa en bred och saklig representation av olika idéer – inte efterfråga en balans i personalens politiska åsikter. Bibliotekens uppdrag handlar om att förmedla kunskap och möjliggöra fritt meningsutbyte, inte att spegla partipolitiska proportioner.

Jag välkomnar också Magnus som krönikör. Att föra en dialog om ideologisk snedfördelning inom yrkeskåren är naturligtvis inte samma sak som att efterlysa kvotering. Jag vill gärna se en dialog om vad skevheten beror på och vilka risker det kan innebära. Det finns säkerligen många anledningar till vänsterlutningen, varav flera är helt oproblematiska. Men kanske kan en delförklaring vara att individer till höger om Socialdemokraternas vänsterfalang känner sig ovälkomna? Som liberal kan jag vittna om att jag i början av min bibliotekskarriär kände mig ovälkommen i biblioteksvärlden vid så många tillfällen att jag allvarligt övervägde att söka mig till någon annan sektor med högre i tak.

Vi kan inte ställa politisk åsikt på samma plan som kön, sexualitet eller etnicitet. Ja, vi i biblioteksvärlden måste vara duktiga på att värna på om åsiktsfriheten och att beståndet ska reflektera det. Detta kan man göra oavsett politisk åsikt, och det är chefernas ansvar att se till att personalen har den kompetensen och att kompetensen underhålls. Att politiska åsikter ska tas i beaktning vid anställning är nära dystopiskt, och som Pär skriver är det olagligt av en anledning. Att politiska konversationer är ett minfält är nog något de flesta känner igen, och är inte unikt för personer som är politiskt höger, inte ens inom kultursfären. Och jag, som vänster-person och har ansvar för inköp köper regelbundet in litteratur med ideologier som jag personligen inte håller med om. Vi behöver inte hålla med om det vi köper in, vi behöver bättre mediebevakning och resurser för att köpa in allsidig litteratur.

Det finns säkert mycket att lyssna på i den hör artikeln. Jag känner väl ett gäng kulturpersonligheter som håller sig politiskt till höger, men det beror är kanske hur långt höger man vill sälla sig?

Konservativa filosofer brukar betonat att kultur är något organiskt som utvecklas över tid och att det är farligt att göra radikala förändringar i den. Det finns en liberalistisk tanke om att kultur är något som spontant uppstår ur individuella handlingar, snarare än som något som staten eller traditioner måste skydda.

Jag tycker båda åsikterna är ganska väl representerade där jag jobbar.

För den mer nationalkonservativa högern har kultur ofta kopplats till nationell identitet men även där upplever jag inte direkt något större motstånd mot åsikter exempelvis när vi jobbar med föreningen Norden eller kring arrangemang som kura skumning/gryning men det är såklart bara min upplevelse.

Det är dock skillnad på att ha en högerpolitisk syn på kultur och att ha en odemokratisk syn på kultur (som jag upplever att exempelvis sd ibland ger uttryck för).

Jag skrev en liten artikel om jämställdhet på biblioteken för några år sedan och jag kan faktiskt relatera till det artikelförfattaren skriver, att det delvis kan kännas som hyckleri om vi ska stå för ett demokratiskt rum men inte lyssnar på varandra eller personer som står långt ifrån oss själva politiskt.

Folk brukar vara duktiga att stå för fri åsiktsbildning så länge ingen säger något som man inte gillar.