Kommunernas biblioteksplaner – utopi eller realitet?

KB har granskat biblioteksplaner. Men inte det som händer i praktiken och är värt att veta något om, utan bara de vackra orden, konstaterar Erik Fichtelius.

”Få ord i det svenska språket väcker lika starka känslor som V-ordet. Egentillverkade eller kopierade värdegrunder är nu lika vanligt förekommande på svenska arbets­platser som fri tillgång till kaffe. En landsomfattande tävling i vilket före­tag eller myndighet som år 2021 har finast värdegrund skulle ställa juryn inför en tidsödande och svår uppgift.”

Detta är ett citat av organisationsforskarna  Mats Alvesson och Martin Blom som på DN Debatt i höstas gjorde upp med kontraproduktiva och floskulösa värdegrundsdokument i kommuner och företag. De hade tillsammans med kollegan Andreas Jansson just kommit ut med boken Värdet av värdegrunder (Fri tanke förlag).

Kanske borde Kungliga bibliotekets utvärderare haft den skriften i sin hand när de ungefär samtidigt som boken publicerades satte sig ner för att analysera de kommunala biblioteksplanerna. Alla kommuner måste producera biblioteksplaner, och KB har i uppdrag att tillsammans med regionbiblioteken följa upp hur biblioteksplanerna utformas och används. Som framgår av KB:s nu publicerade genomgång är det ambitiösa planer många kommuner har. De presenteras inte som värdegrundsdokument, men arbetet och resultatet påminner mycket om det värdegrundsarbete de kritiska forskarna kastat sig över.

Läs också ›› Krishantering saknas i biblioteksplaner

Hur ser kopplingen ut mellan utopin och realiteten? Det hanns liksom inte med

Det finns bara ett problem. Detta är planerna, de välformulerade vackra orden. Men vad hände i praktiken? Hur ser kopplingen ut mellan utopin och realiteten? Det hanns liksom inte med. Genomgången av biblioteksplanerna blir därmed en beskrivning av vad som står i planerna, inte en analys av vad som verkligen hänt på biblioteksgolvet.

KB:s utvärderare noterar själva denna brist:

”Analysen fokuserar på innehållet i biblioteksplanerna och inte på hur planerna i praktiken används. Studier av biblioteksplanernas användning har bland annat gjorts vid Lunds universitet och i vissa av de regionala biblioteksverksamheterna. I KB:s uppdrag ingår förutom att följa upp biblioteksplanerna, även att titta på hur de används. Det vore därför intressant att titta på biblioteksplanernas lokala tillämpning i en framtida analys.”

Med tanke på att den här översynen görs så sällan, den förra analysen kom 2017, blir hela rapporten tyvärr mindre intressant. Det är ju tillämpningen som är viktig, inte planen. KB:s utredare konstaterar att det ofta saknas en relation mellan de prioriteringar som görs i planerna utifrån lokala förhållanden (till exempel många äldre i kommunen) och vad som sedan sker i praktiken i verksamheten. Men det var ju det man hade velat veta något om.

För det spelar roll vad man säger att man ska göra och vad som sedan sker, framförallt om det är kopplat till ekonomisk styrning. Den statliga satsningen på stärkta bibliotek har lett till en kraftig ökning av antalet bokbussar, särskilt på landsbygden, och den likaledes statliga satsningen på digital kompetensutveckling för bibliotekarier har gett resultat. Men ibland sker en massa utan att det står i några planer. Bibliotekens förmåga att ställa om och satsa under pandemin var inte planerad.

Många politiker säger sig vilja satsa på bibliotek. Men hittills har det oftast stannat vid de vackra orden. Än har inte någon av de upptagna kulturministrar som efterträtt varandra kunnat samla sig till ett beslut om en nationell biblioteksstrategi, och vi har till exempel inte fått den massdigitalisering av vårt kunskaps- och kulturarv som den ena utredningen efter den andra krävt och föreslagit (Biblioteksstrategin, Arkivutredningen, Återstartskommittén). Stärkta skolbibliotek har inte ens blivit en tummetott, och fortfarande väntar vi på propositionen om en ny pliktlag, samtidigt som universitetsbiblioteken slänger tiotusentals nya fina böcker i containrar varje år.

Det är inte alltid utopin rimmar med realiteten.

Erik Fichtelius
Tidigare nationell samordnare för en nationell biblioteksstrategi