Wlic i Dubai är inställt – men hur blev det som det blev?

12 okt 2023 • 3 min

Att Förenade Arabemiratens biblioteksförening drog tillbaka sitt erbjudande att arrangera nästa års Wlic-kongress löser en problematisk situationen för Ifla. Men det är också en stark signal om att något är fel i den internationella biblioteksfederationen, skriver Karin Linder.

Vid Iflas årsmöte i Rotterdam lyckades en påläst medlem, Miriam Nauri, markera mot Iflas ledning genom att skriva en motion om att nästa årsmöte inte ska förläggas till Dubai. Det var handlingskraftigt och verkligen imponerande med tanke på att Iflas stadgar är tämligen komplicerade. Motionen antogs med stor majoritet.

Kanske var det den motionen som gjorde att Förenade Arabemiratens biblioteksförening drog tillbaka sitt erbjudande att arrangera Wlic 2024.

Ett beslut som många tyckte var bra. Man såg en lösning på det problem som uppstått när det visade sig att hbtq+-frågor inte fick diskuteras på konferensen om den skulle hållas i Dubai. Att värdlandet lägger sig i innehållet i en konferens är inte acceptabelt.

Hur och vem som kommit fram till vad angående Wlic 2024 vet jag inte men det som borde diskuteras är hur det kunde bli som det blev.

När en nation i en internationell organisation erbjuder sig att hålla världskongressen och får det förtroendet för att sedan möta stort motstånd och dra tillbaka erbjudandet, löser det tillfälligt en problematisk situation. Men det är samtidigt en stark signal om att något är fel i Ifla.

Det är svårt att förstå att en federation kunnat misskötas så kapitalt utan att något ansvar utkrävts.

De senaste två åren har varit en berg-och-dalbana av skandaler, kriser, beskyllningar och gud vet allt vad gäller ledarskapet inom Ifla. Det är svårt att förstå att en federation kunnat misskötas så kapitalt utan att något ansvar utkrävts. Den tidigare ordföranden Barbara Lison bär ett stort ansvar för allt kaos och man måste nog klassificera hennes ledarskap som rent destruktivt. Jag avundas inte den nuvarande ordföranden och inte heller styrelsen som tillsammans ska städa och ena Ifla, styra upp ekonomin och förhoppningsvis också klargöra hur relationen till stiftelsen SIGL egentligen ser ut.

Men det är också annat som skaver i Iflas arbete. Stadgarna är svåra att förstå, valförfarandet är ganska komplicerat och valen till de högre positionerna föregås av intensiv kohandel och en hel del fulspel innan det till slut ändå blir ungefär som alla förväntade. De senaste årens ordföranden är lika både till utbildning och ledarskap. Förutom ett ganska floskeltungt arbete kring ”We are Ifla” är det svårt att förstå och veta vad de bidragit med under sina två år vid makten. Hur Barbara Lison kunde sitta kvar övergår mitt förstånd.

En internationell federation måste hantera oliktänkande och olika nationella förutsättningar.

Den lilla grupp människor som styrt Ifla de senaste åren har visat ett osunt intresse för makt för maktens skull. Det har medfört att biblioteksföreningar och medlemmar i Ifla känt sig alienerade och långt ifrån den högsta makten i federationen. Flertalet bryr sig egentligen inte om vem som är ordförande eller styrelsens förehavanden så länge arbetet i sektionen fungerar och professionsfrågorna står i fokus. Men var Wlic arrangeras har varit känsligt de senaste åren och både den tidigare ordföranden och andra erfarna ledamöter borde varit medvetna om det. En internationell federation måste hantera oliktänkande och olika nationella förutsättningar och komma överens utifrån sakfrågorna.

Jag tror att Ifla måste starta om. Ifla behöver en ordförande som kan hantera internationella relationer och stå för ett starkare internationellt ledarskap, insyn i beslutsfattandet, tydlig och innehållsrik kommunikation och inga fler försäkrande floskler om att allt är bra utan ett kunnigt ledarskap med hela Iflas bästa för ögonen.

Det ledarskapet bör ta uppgiften på största allvar och göra Ifla till en organisation som representerar bibliotekens verksamhet och roll utanför den egna organisationen.

Därför måste den nya ordföranden fokusera på två eller tre viktiga strategiska biblioteksfrågor som kommuniceras in i federationen och ut till beslutsfattare och omvärld. I dag är Ifla allt för fokuserat på inre konflikter samt kraftigt eurocentriskt.

Detta kräver ett omfattande reformarbete i styrelse och sektioner med mera. Som tur är har det nyligen valts in nya lovande ledamöter i styrelsen. Det känns trots allt hoppfullt.

0 kommentarer

Senaste nytt

Nyheter

Biblioteket som blev en mångkulturell mötesplats

På det flerspråkiga biblioteket We Need Books hyllas mångkulturen. Biblioteket skapa ett ställe där alla är välkomna på samma villkor. "Här frågar vi inte om etnicitet, vi frågar bara om språk, så vi vet vilka böcker vi kan tipsa om."

16 jan 2026 • 4 min

Bokbuss i Aten står parkerad på ett torg med bakdörrarna öppna.
Nyheter

Biblioteksbuss ger plats för drömmar i grekiska flyktingläger

Många av välgörenhetsorganisationerna har lämnat de grekiska flyktinglägren. Men människor är fortfarande på flykt, inte sällan i och runt Aten där några organisationer vägrar ge upp, trots små resurser. Bland dem finns tre radikala bibliotek, som Biblioteksbladet berättar om i en serie artiklar. Först ut: ECHO Mobile Library.

14 jan 2026 • 6 min

Tre bilder bredvid varandra på Astrid Lindgren, Lars Trägårdh och August Strindberg.
Nyheter

Bred kritik mot förslaget om kulturkanon

De nationella minoriteterna är exkluderade, principen om armlängds avstånd är i fara, de kulturpolitiska målen nås inte. Förslaget om en kulturkanon får skarp kritik av bland andra KB och Svensk biblioteksförening.

8 jan 2026 • 2 min

Porträttbild på Ulrika Centerwall, doktor i biblioteks- och informationsvetenskap på Bibliotekshögskolan, samt en bakgrundsbild på ett läsande barn för att illustrera artikeln om skolbibliotek.
Nyheter

Hon forskar om lärare i biblioteket

Biblioteksforskaren Ulrika Centerwall forskar just nu om lärare som är ansvariga för biblioteket på sina skolor. En av hennes slutsatser är att kommuner har dålig koll på sina skolbibliotek.

7 jan 2026 • 2 min