Wlic i Dubai är inställt – men hur blev det som det blev?

Att Förenade Arabemiratens biblioteksförening drog tillbaka sitt erbjudande att arrangera nästa års Wlic-kongress löser en problematisk situationen för Ifla. Men det är också en stark signal om att något är fel i den internationella biblioteksfederationen, skriver Karin Linder.

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

Vid Iflas årsmöte i Rotterdam lyckades en påläst medlem, Miriam Nauri, markera mot Iflas ledning genom att skriva en motion om att nästa årsmöte inte ska förläggas till Dubai. Det var handlingskraftigt och verkligen imponerande med tanke på att Iflas stadgar är tämligen komplicerade. Motionen antogs med stor majoritet.

Kanske var det den motionen som gjorde att Förenade Arabemiratens biblioteksförening drog tillbaka sitt erbjudande att arrangera Wlic 2024.

Ett beslut som många tyckte var bra. Man såg en lösning på det problem som uppstått när det visade sig att hbtq+-frågor inte fick diskuteras på konferensen om den skulle hållas i Dubai. Att värdlandet lägger sig i innehållet i en konferens är inte acceptabelt.

Hur och vem som kommit fram till vad angående Wlic 2024 vet jag inte men det som borde diskuteras är hur det kunde bli som det blev.

När en nation i en internationell organisation erbjuder sig att hålla världskongressen och får det förtroendet för att sedan möta stort motstånd och dra tillbaka erbjudandet, löser det tillfälligt en problematisk situation. Men det är samtidigt en stark signal om att något är fel i Ifla.

Det är svårt att förstå att en federation kunnat misskötas så kapitalt utan att något ansvar utkrävts.

Men det är också annat som skaver i Iflas arbete. Stadgarna är svåra att förstå, valförfarandet är ganska komplicerat och valen till de högre positionerna föregås av intensiv kohandel och en hel del fulspel innan det till slut ändå blir ungefär som alla förväntade. De senaste årens ordföranden är lika både till utbildning och ledarskap. Förutom ett ganska floskeltungt arbete kring ”We are Ifla” är det svårt att förstå och veta vad de bidragit med under sina två år vid makten. Hur Barbara Lison kunde sitta kvar övergår mitt förstånd.

En internationell federation måste hantera oliktänkande och olika nationella förutsättningar.

Jag tror att Ifla måste starta om. Ifla behöver en ordförande som kan hantera internationella relationer och stå för ett starkare internationellt ledarskap, insyn i beslutsfattandet, tydlig och innehållsrik kommunikation och inga fler försäkrande floskler om att allt är bra utan ett kunnigt ledarskap med hela Iflas bästa för ögonen.

Det ledarskapet bör ta uppgiften på största allvar och göra Ifla till en organisation som representerar bibliotekens verksamhet och roll utanför den egna organisationen.

Därför måste den nya ordföranden fokusera på två eller tre viktiga strategiska biblioteksfrågor som kommuniceras in i federationen och ut till beslutsfattare och omvärld. I dag är Ifla allt för fokuserat på inre konflikter samt kraftigt eurocentriskt.

Detta kräver ett omfattande reformarbete i styrelse och sektioner med mera. Som tur är har det nyligen valts in nya lovande ledamöter i styrelsen. Det känns trots allt hoppfullt.

Karin Linder , Kanslichef i Svenska journalistförbundet, tidigare generalsekreterare i Svensk biblioteksförening

0

Skriv ut