Lästid på jobbet

22 okt 2013 • 2 min

När skönlitteraturen har fått ett uppsving igen på folkbiblioteken återkommer också en fråga som det har varit tyst om ganska...

När skönlitteraturen har fått ett uppsving igen på folkbiblioteken återkommer också en fråga som det har varit tyst om ganska länge. Borde inte en bibliotekarie som arbetar med läsfrämjande för vuxna få läsa romaner på arbetstid?

Nina Frid

Är det verkligen rimligt att all den tid som krävs för att få litteraturkännedom och kunna förmedla böcker till andra förväntas gå av sig självt, på fritiden? Inga problem, tycks det. Alla bibliotekarier är ändå läsare, och de flesta har skrivit en C-uppsats i litteraturvetenskap, väl?

Förundersökningen Synen på skönlitteratur för vuxna på svenska folkbibliotek (Regionbibliotek Halland) som ska följas av Fördjupad syn på skönlitteratur visar att bibliotekarier verkligen är läsare. Undersökningen visar också att bibliotekarier inte endast läser för eget nöje, utan för att hänga med i utgivningen och kunna uttala sig om det som efterfrågas av låntagare på biblioteken. Inte nog med att fritiden alltså ägnas åt den nödvändiga läsningen, man väljer dessutom vad man läser utifrån sitt arbete. På fritiden!

Haha, skrattar ni som vet att tiden är så pressad att till och med sambindningslistan får turnera mellan personalen som kvällslektyr. När skulle det finnas lästid på jobbet? Skönlitteraturen må vara viktig, men tidseffektiv är den sannerligen inte och vi måste ju bemanna informationsdisken. Alla skriver vi under på hur viktig läsningen är för demokrati, för lärande och för att utjämna klassklyftor. Vi önskar oss läsande förebilder och suckar över att det offentliga läsandet allt mer ersätts av knappande på mobiltelefoner. Hur ska vi få barn och ungdomar att läsa om vi inte upprätthåller en läsande kultur hos vuxna?

Precis som så många andra bibliotekarier kan jag nästan inte besöka en för mig ny stad utan att leta efter biblioteket. Jag vet inte vad jag hoppas hitta där, några nya idéer kanske, överraskande temaskyltningar, men framför allt är det nog ett sätt att känna sig hemma oavsett plats. Det som slår mig är att det man möts av i biblioteksrummet faktiskt inte är bokläsande vuxna. Nästan utan undantag har bibliotekarierna blicken vänd mot en datorskärm. Jag har faktiskt mött fler läsande bland spärrvakterna på tunnelbanan än bland personalen på biblioteken. Till och med sommarjobbare i glasskiosken har jag sett med näsan i en bok mellan kunderna, men aldrig en bibliotekarie!

Det är väl de där bemötandekursernas fel. De där som lärde oss att inte ta med inre arbete ut till informationsdisken och istället sitta sysslolösa och le inbjudande i väntan på frågor. Men vore det inte roligare och mer läsfrämjande att mötas av frågan: ”Vad läser du?” istället för den vanliga ”Jobbar du här?” Det är inte böcker som inspirerar till läsning, det är läsare! Jag vill veta vad spärrvakten läser när jag passerar och jag frågar efter titeln på boken när jag köper glass av sommarjobbaren. Betyder det att jag har fått fler lästips på tunnelbanan än på biblioteket?

Jag föreslår att samtliga som arbetar på bibliotek placerar sökdatorn bakom ryggen och uppmuntras att läsa skönlitteratur mellan frågorna. Inte bara säga att det är angeläget att läsa böcker utan också visa att det är det. Vara vuxna läsande förebilder i praktiken!

Se där, så löste vi samtidigt problemet med att få lästid på jobbet!

8 kommentarer

  1. Klockrent Nina! Du har som vanligt väldigt rätt i din analys. Och, som vanligt kommer du med ett kreativt förslag. Jepp, det är läsare som inspirerar till läsning, inte böcker! #läsarbiblioteket #ftw Men visst ska personalen även få bläddra i läsplattor, inte bara pappersböcker? 😉

  2. Jag tillhör dem som inte tycker att man ska behöva be bibliotekarien om ursäkt och fråga om man stör. Att sitta försjunken i en bok, dator eller annan device minskar tillgängligheten drastiskt. Flest frågor får man i farten (när man inte ”har tid”) och de förtroliga samtalen förs bäst från sidan, på stående fot.

  3. Väldigt bra skrivet! Klockrent förslag tycker jag också. Håller med om att man får flest frågor om man är på stående fot, men finns det en disk är det väl bra om någon håller till där? Det gäller så klart att hålla en balans, att vara lyhörd men också att hålla sig alert genom någon form av stimulans när låntagarna inte är där. Själv brukar jag läsa bilderbökcer. Jag tror också att det är lättare för besökarna att förstå att de får störa om man sitter och läser en bok än om man stirrar i en skärm.

  4. Jag tycker också de är ett klockrent förslag. Att visa praktiskt på att man läser har även en symobilsk viktig funktion. Det är klart att man får mest frågor om man är ute i lokalen. Jag tror att den typen av diskar som många bibliotek har helt enkelt är byggda med tanke på att få distans till låntagarna. Men finns det en disk så tror jag att det är viktigt att någon sitter där. I alla fall har jag märkt hos oss att det flockas folk runt disken även när vi inte är på plats utan ute i biblioteket.
    Det är klart man måste få lov att få någon form av stimulans om låntagarna inte är där, även om man måste vara lyhörd. Men jag tror faktiskt att det är lättare att avbryta någon som läser än en bok än någon som sitter och skriver eller läser på en dataskärm.

  5. Ropen skalla lästid åt alla! Det tycker jag verkligen! Men, jag tycker förslaget är svårt. Jag håller med Karin E om att man måste hitta en balans. Personligen har jag lättare att vara lyhörd om jag utför något lättare arbete på tex bibliotekets hemsida eller sociala medier under en lugn stund på passet. Att läsa en bok, ta till mig innehållet och vara lyhörd skulle aldrig funka för mig. Med lyhörd menar jag att titta upp och och hälsa på besökare som kommer in innan de kommer fram och frågar. Men lästid, JA! Borde ju vara en självklarhet.

  6. Pax för arbetet som läsande bibliotekarie i fåtölj.
    En heltidstjänst som kan innefatta arbetstid under kvällar och helger. – vi vill gärna se att du har erfarenhet av att sitta ner längre stunder och är snabb på sjunka in i böcker.
    Meriterande om du dessutom har en stor inlevelse när du läser för dig själv för att inspirera användarna till att uppleva det du upplever.

  7. Precis, jag håller med dig Nina om att det är läsare, inte böcker som skapar läslust. Jag är skolbibliotekarie, men när jag arbetade på folkbibliotek fick vi tydliga uppmaningar från chefen om att inte sitta och läsa skönlitteratur i informationsdisken. Det gav ”fel signaler till allmänheten”, sas det. Det skulle bekräfta människors bild av att vi bara satt och läste romaner hela dagarna på jobbet. Vad tänker ni kring det?

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Nyheter

Retoriken som tystar röster

Hur gör man när den som använder sig av hatretorik anklagar sina kritiker för samma sak? Och hur kombinerar man yttrandefriheten med kampen mot hatretorik?

29 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Om nationalismens påverkan på kulturen

Färre översättningar, mindre utländsk litteratur och stängning av Världskulturmuseet. Det är några, av många, farhågor som en sent insatt panel lyfte på Bokmässan, med anledning av Sverigedemokraternas framgångar i valet.

23 sep 2022 • 3 min

Nyheter

Hur ska bibliotekspersonalen behållas?

Förändrade arbetsuppgifter kan vara en förklaring till att många som arbetar på bibliotek funderar på att byta yrke. Men det behövs också mer resurser och fler yrkesgrupper på biblioteken, konstaterades i ett samtal på Bokmässan.

22 sep 2022 • 2 min

Debatt

Slutreplik: Låt oss mötas och diskutera

Vi vill stötta, men stöttandet måste också få innehålla konstruktiv kritik. Det skriver Linnéa Jönsson och Eleonor Pavlov i sin slutreplik om Malmö stadsbiblioteks ”känsliga ämnen”-koncept.

21 sep 2022 • 4 min