Lästid på jobbet
22 okt 2013 • 2 min
När skönlitteraturen har fått ett uppsving igen på folkbiblioteken återkommer också en fråga som det har varit tyst om ganska...
När skönlitteraturen har fått ett uppsving igen på folkbiblioteken återkommer också en fråga som det har varit tyst om ganska länge. Borde inte en bibliotekarie som arbetar med läsfrämjande för vuxna få läsa romaner på arbetstid?

Är det verkligen rimligt att all den tid som krävs för att få litteraturkännedom och kunna förmedla böcker till andra förväntas gå av sig självt, på fritiden? Inga problem, tycks det. Alla bibliotekarier är ändå läsare, och de flesta har skrivit en C-uppsats i litteraturvetenskap, väl?
Förundersökningen Synen på skönlitteratur för vuxna på svenska folkbibliotek (Regionbibliotek Halland) som ska följas av Fördjupad syn på skönlitteratur visar att bibliotekarier verkligen är läsare. Undersökningen visar också att bibliotekarier inte endast läser för eget nöje, utan för att hänga med i utgivningen och kunna uttala sig om det som efterfrågas av låntagare på biblioteken. Inte nog med att fritiden alltså ägnas åt den nödvändiga läsningen, man väljer dessutom vad man läser utifrån sitt arbete. På fritiden!
Haha, skrattar ni som vet att tiden är så pressad att till och med sambindningslistan får turnera mellan personalen som kvällslektyr. När skulle det finnas lästid på jobbet? Skönlitteraturen må vara viktig, men tidseffektiv är den sannerligen inte och vi måste ju bemanna informationsdisken. Alla skriver vi under på hur viktig läsningen är för demokrati, för lärande och för att utjämna klassklyftor. Vi önskar oss läsande förebilder och suckar över att det offentliga läsandet allt mer ersätts av knappande på mobiltelefoner. Hur ska vi få barn och ungdomar att läsa om vi inte upprätthåller en läsande kultur hos vuxna?
Precis som så många andra bibliotekarier kan jag nästan inte besöka en för mig ny stad utan att leta efter biblioteket. Jag vet inte vad jag hoppas hitta där, några nya idéer kanske, överraskande temaskyltningar, men framför allt är det nog ett sätt att känna sig hemma oavsett plats. Det som slår mig är att det man möts av i biblioteksrummet faktiskt inte är bokläsande vuxna. Nästan utan undantag har bibliotekarierna blicken vänd mot en datorskärm. Jag har faktiskt mött fler läsande bland spärrvakterna på tunnelbanan än bland personalen på biblioteken. Till och med sommarjobbare i glasskiosken har jag sett med näsan i en bok mellan kunderna, men aldrig en bibliotekarie!
Det är väl de där bemötandekursernas fel. De där som lärde oss att inte ta med inre arbete ut till informationsdisken och istället sitta sysslolösa och le inbjudande i väntan på frågor. Men vore det inte roligare och mer läsfrämjande att mötas av frågan: ”Vad läser du?” istället för den vanliga ”Jobbar du här?” Det är inte böcker som inspirerar till läsning, det är läsare! Jag vill veta vad spärrvakten läser när jag passerar och jag frågar efter titeln på boken när jag köper glass av sommarjobbaren. Betyder det att jag har fått fler lästips på tunnelbanan än på biblioteket?
Jag föreslår att samtliga som arbetar på bibliotek placerar sökdatorn bakom ryggen och uppmuntras att läsa skönlitteratur mellan frågorna. Inte bara säga att det är angeläget att läsa böcker utan också visa att det är det. Vara vuxna läsande förebilder i praktiken!
Se där, så löste vi samtidigt problemet med att få lästid på jobbet!
8 kommentarer
Senaste nytt

Omfamna, bemästra och använd AI
Bilderna i nya numret av Biblioteksbladet är AI-genererade. Skulle tidningen även kunna skrivas av en chatbot? "Svaret är nej, men jag ändrar mig kanske om någon lyckas instruera en AI att skriva texter som berör på samma sätt som Annika Nordenskiölds bilder", skriver Thord Eriksson.
30 nov 2023 • 2 min

"Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en ny konstform i mitt liv"
AI-konstnären Annika Nordenskiöld har skapat bilderna till det nya numret av Biblioteksbladet. "Jag försöker få fram bilder som känns och som har någon sorts mänsklig närvaro."
29 nov 2023 • 2 min

Hotat samarbete lever vidare – åtminstone en tid
Svenska Daisykonsortiet, SDK, lever vidare. Det beslutades på förra veckans årsmöte. Nu tillsätts en arbetsgrupp som ska utreda konsortiets framtid.
29 nov 2023 • 3 min

Gammal data hotas av utrotning
Med språk hämtat från naturvetenskapens larm om utsatta djurarter listar Digital Preservation Coalition hotade ”digitala arter”. Några är på väg att försvinna, andra är redan så gott som borta – och följderna är förödande, varnar organisationen.
28 nov 2023 • 3 min

Följ prisutdelningen på Augustgalan
Augustgalan hölls på måndagskvällen. Se hela prisutdelningen i efterhand här.
27 nov 2023 • < 1 min
Augustpriset: "Det är värdefullt med vårt perspektiv i juryn"
I kväll delas Augustpriserna ut. Salomon Hellman gör sitt andra år som ordförande i den jurygrupp som delar ut priset i barn- och ungdomskategorin. Han är bibliotekarie och inköpsansvarig för barn- och ungdomslitteratur på Stockholms stadsbibliotek.
27 nov 2023 • < 1 min

Sökes: person med koll på åldrade data och gammal utrustning – ”Läget är akut”
Hos Kungliga biblioteket pågår rekryteringen till en nyckelposition inom digitalt bevarande. Men det går trögt. ”Vi behöver hitta kompetenser som finns i andra branscher.”
27 nov 2023 • 3 min

"Biblioteket spelar en huvudroll för att förstå Nordirlands förflutna"
25 år har gått sedan långfredagsavtalet slöts den 10 april 1998. Sedan dess råder fred i Nordirland, men såren finns kvar och minnena av konflikten, The Troubles, finns bevarade på The Linen Hall Library i Belfast.
24 nov 2023 • 6 min

Vill vi ha fler icke-vita bibliotekarier så behöver vi prata om rasism
Bibliotek präglas av systematisk rasism och omedvetna fördomar. Den skeva representation avskräcker synliga minoriteter från yrket, skriver bibliotekarien Surrah al-Himidy.
23 nov 2023 • 3 min

Äldsta hbtqi-fynden på runstenar i ny databas
Inom projektet Queerlit har över 2000 titlar med hbtqi-tema katalogiserats i en särskild databas. De flesta är skapade de senaste 20 åren, men där finns också äldre verk. De allra äldsta är tre runstenar.
21 nov 2023 • 3 min

Öppet brev till kulturministern: "Vi är djupt bekymrade"
En anmälningsplikt går emot bibliotekslagen och skulle vara oförenligt med uppdraget att verka för barnens bästa, skriver fyra bibliotekschefer i Östergötland i ett öppet brev till kulturminister Parisa Liljestrand.
20 nov 2023 • 2 min

Regeringen uppmanas snabba på digitaliseringen av kulturarvet
KB efterlyser nya uppdrag i nästa års forskningsproposition. Och Svensk biblioteksförening lyfter hela bibliotekssektorns roll för att forskningen ska nå ut till allmänheten.
20 nov 2023 • 2 min
Klockrent Nina! Du har som vanligt väldigt rätt i din analys. Och, som vanligt kommer du med ett kreativt förslag. Jepp, det är läsare som inspirerar till läsning, inte böcker! #läsarbiblioteket #ftw Men visst ska personalen även få bläddra i läsplattor, inte bara pappersböcker? 😉
Jag tillhör dem som inte tycker att man ska behöva be bibliotekarien om ursäkt och fråga om man stör. Att sitta försjunken i en bok, dator eller annan device minskar tillgängligheten drastiskt. Flest frågor får man i farten (när man inte ”har tid”) och de förtroliga samtalen förs bäst från sidan, på stående fot.
Väldigt bra skrivet! Klockrent förslag tycker jag också. Håller med om att man får flest frågor om man är på stående fot, men finns det en disk är det väl bra om någon håller till där? Det gäller så klart att hålla en balans, att vara lyhörd men också att hålla sig alert genom någon form av stimulans när låntagarna inte är där. Själv brukar jag läsa bilderbökcer. Jag tror också att det är lättare för besökarna att förstå att de får störa om man sitter och läser en bok än om man stirrar i en skärm.
Jag tycker också de är ett klockrent förslag. Att visa praktiskt på att man läser har även en symobilsk viktig funktion. Det är klart att man får mest frågor om man är ute i lokalen. Jag tror att den typen av diskar som många bibliotek har helt enkelt är byggda med tanke på att få distans till låntagarna. Men finns det en disk så tror jag att det är viktigt att någon sitter där. I alla fall har jag märkt hos oss att det flockas folk runt disken även när vi inte är på plats utan ute i biblioteket.
Det är klart man måste få lov att få någon form av stimulans om låntagarna inte är där, även om man måste vara lyhörd. Men jag tror faktiskt att det är lättare att avbryta någon som läser än en bok än någon som sitter och skriver eller läser på en dataskärm.
Ropen skalla lästid åt alla! Det tycker jag verkligen! Men, jag tycker förslaget är svårt. Jag håller med Karin E om att man måste hitta en balans. Personligen har jag lättare att vara lyhörd om jag utför något lättare arbete på tex bibliotekets hemsida eller sociala medier under en lugn stund på passet. Att läsa en bok, ta till mig innehållet och vara lyhörd skulle aldrig funka för mig. Med lyhörd menar jag att titta upp och och hälsa på besökare som kommer in innan de kommer fram och frågar. Men lästid, JA! Borde ju vara en självklarhet.
Pax för arbetet som läsande bibliotekarie i fåtölj.
En heltidstjänst som kan innefatta arbetstid under kvällar och helger. – vi vill gärna se att du har erfarenhet av att sitta ner längre stunder och är snabb på sjunka in i böcker.
Meriterande om du dessutom har en stor inlevelse när du läser för dig själv för att inspirera användarna till att uppleva det du upplever.
Precis, jag håller med dig Nina om att det är läsare, inte böcker som skapar läslust. Jag är skolbibliotekarie, men när jag arbetade på folkbibliotek fick vi tydliga uppmaningar från chefen om att inte sitta och läsa skönlitteratur i informationsdisken. Det gav ”fel signaler till allmänheten”, sas det. Det skulle bekräfta människors bild av att vi bara satt och läste romaner hela dagarna på jobbet. Vad tänker ni kring det?