Att förväntas främja läsning, utan att själv ha tid att läsa – är det rimligt?
18 sep 2026 • 2 min
Bibliotekarier läser. I senaste numret av Biblioteksbladet listar de sina bästa böcker från i år och förra året. Men varför sker inte mer av den helt nödvändiga läsningen på arbetstid?
Bibliotekarier förväntas läsa. De som ägnar sig åt att främja läsning bör förstås göra det.
Trots det är läsning på arbetstid sällsynt. Det löser sig ändå. ”Självuppoffrande Florence Nightingale-varelser i det skrivna ordets tjänst”, var min egen beskrivning av bibliotekens personal i en artikel för några år sedan där jag noterade att de hanterar denna viktiga uppgift på sin fritid.
Få texter jag skrivit i Biblioteksbladet har gett upphov till så många reaktioner.
Det här var 2022 och inget talar för att något har ändrats efter det.
I artikeln som börjar på nästa uppslag konstaterar jag att det är som vanligt när det handlar om kommunal verksamhet: det ser olika ut.
Vissa bibliotek har lästid, andra har det inte.
När jag pratar med bibliotekspersonal hör jag vittnesmål som åtminstone förvånar mig, om utbildningar som för 15–20 år sedan förberedde blivande bibliotekarier på ett yrkesliv som inte omfattade litteratur.
Och så hör jag för första gången talas om vad allt mer bortrationaliserad fysisk hantering av böcker kan innebära för orientering och kännedom om litteraturen på hyllorna. Att något viktigt går förlorat när jobbet inte längre innebär att ”umgås” med böcker.
Borde rationalisering ge utrymme för annat, till exempel lästid eller interna samtal om litteratur?
Jag tar gärna emot reflektioner om artikeln, så skriv till mig: thord@biblioteksbladet.se
Sedan jag blev Biblioteksbladets redaktör 2019 har jag velat veta hur bibliotekarier väljer, om de får plocka det bästa ur flödet av utgivning. Barnböcker, skönlitteratur och sakprosa utvalda av yrkespersoner som omger sig med litteratur och enligt lag ska främja dess spridning. En unik uppgift som inte delas av någon annan yrkesgrupp.
Det måste utmynna i initierade och inspirerande boklistor.
I början av sommaren skickades en enkät ut till skol- och folkbibliotek. Trots att jag tyckte att vi uttryckte oss tydligt kom flera förvånade frågor i retur:
Skulle de alltså ange de böcker som de själva tycker bäst om?
Ja, det var precis så det var menat.
Mängden svar har inte varit överväldigande men efter några påminnelser blev det ändå tillräckligt för att kunna presentera sammanställningen i senaste numret av Biblioteksbladet.
Jag tror att listorna kommer att bli lästa och omdiskuterade.
De främsta läsarnas bästa böcker.
Kanske är det starten på en tradition. Vi får se nästa år.
0 kommentarer