"Tystnaden är ett sjukdomstecken"
4 okt 2022 • 2 min
Många har hört av sig efter en artikel om att bibliotekspersonal sällan tillåts läsa på arbetstid. "Vittnesmålen ger bilden av arbetsplatser där det straffar sig att tala klarspråk", skriver Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson.
I senaste numret av Biblioteksbladet, som har läsning som tema, handlar min ledare om bibliotekspersonalens brist på lästid och det milt uttryckt förvånande i att en yrkesgrupp som väntas stimulera andra att läsa, själva sällan tillåts ägna sig åt det på jobbet.
Som något slags självuppoffrande Florence Nightingale-varelser i det skrivna ordets tjänst.
Ingen annan text jag skrivit i Biblioteksbladet har lett till så många reaktioner.
En bibliotekarie beskriver sin läsning, som hen alltså ägnar sig åt på fritiden för att kunna leva upp till låntagarnas förväntningar om att bli orienterade aktuell bokutgivning, som ett oavlönat kall – som börjar bli ohållbart. ”Jag funderar på att fråga på mitt kommande medarbetarsamtal om hur mycket fritid jag förväntas lägga på inläsning varje vecka. Jag har även funderat på andra jobb, där fritiden är jobbfri eftersom jag känner mig på gränsen till utmattning.”
En annan bibliotekarie berättar om en tjänst som med läsfrämjande för vuxna som förmodad inriktning. ”Det ingick ingen lästid i tjänsten utan jag förväntades läsa baksidestext/recensioner och liknande för att sedan kunna tipsa om böcker och arrangera läsfrämjande aktiviteter kring böcker.”
En tredje bibliotekarie tycker att de som jobbar på biblioteket använder begreppet läsfrämjande alltför lättvindigt, eftersom det sällan har täckning i verksamheten. ”Ofta när begreppet används handlar det om ytliga insatser, som exempelvis dela ut gratis böcker eller ge snabba boktips. … den djupare litteraturkännedomen byts ut och jag förvisas antingen till ytliga läsfrämjande insatser, eller blir utlämnad till mina egna personliga intressen.”
En fjärde beskriver en intern diskussion som alltid rör andra angelägenheter och perspektiv som biblioteket förmodas hantera och förhålla sig till, men aldrig läsning eftersom det förväntas angå alla.
Och så vidare, och så vidare.
Frågan om personalens egen läsning handlar ytterst om bibliotekens identitet och betydelse. Det fortsätter att förvåna mig att det talas så tyst om det.
Vittnesmålen i min mejlbox ger dessutom bilden av arbetsplatser där det straffar sig att tala klarspråk – symtomatiskt nog ber alla som hör av sig om att få vara anonyma.
Innan någon övertygat mig om annat fortsätter jag att betrakta frånvaron läsning och en levande diskussion om detta med stor och uppriktig förvåning. Tystnaden är ett sjukdomstecken.
6 kommentarer
Senaste nytt
Lämnar Iflas styrelse i protest
Halo Locher lämnar Iflas styrelse med omedelbar verkan. Anledningen är förfarandet när organisationen ska rekrytera ny generalsekreterare. ”Inte förenligt med mitt samvete.”
29 mar 2023 • < 1 min
Ministermöten om skolbibliotek och armlängds avstånd
Samtalen om armlängds avstånd fortsätter i dag, onsdag. Nu med kulturminister Parisa Liljestrand. Dessutom träffar Svensk biblioteksförening både kulturministern och skolminister Lotta Edholm för prata läsning och skolbibliotek.
29 mar 2023 • < 1 min
Startar bibliotek för social rättvisa
Organisationen Helamalmö startar sitt andra bibliotek. Ambitionen är samarbeta med universitetsbibliotek runtom i landet. ”När nya rapporter kommer så ska man kunna läsa dem hos oss”, säger verksamhetsledaren Nicolas Lunabba.
28 mar 2023 • 2 min
Bibliotekarier med särskilt fokus på regnbågsfrågor
Västerås är det första folkbiblioteket i Sverige med så kallade regnbågsbibliotekarier. De tre är specialiserade på hbtq-frågor och hbtq-relaterad litteratur.
28 mar 2023 • 3 min
Behövs folkbibliotekens eget museum?
Trots uppmärksamhet och uppskattning är framtiden för Biblioteksmuseet i Borås oviss. Det behövs bidrag till drift och fler engagerade individer – "och det brådskar", skriver Biblioteksmuseiföreningens ordförande Tommy Olsson.
27 mar 2023 • 3 min
Biblioteket som vägrade brinna: 90 år av demokrati och frihetskamp
Den tyska utrotningen började med ett angrepp mot ett bibliotek. "Där var vi 1933 och dit tycks vi återvända 2023. Vad kan vi göra?", skriver Niklas Ferdinand Carlsson.
24 mar 2023 • 5 min
Ovanligt med politisk inblandning – men oron finns
Björn Orring, Ulf Dernevik och Anna Troberg är nöjda med svaren de fick från regeringsföreträdarna om armlängds avstånd. Och en undersökning som Biblioteksbladet har gjort visar att det, än så länge, är ovanligt att politiker blandar sig i biblioteksverksamheten. Men oro finns för framtiden.
23 mar 2023 • 2 min
Fortsatt brist på bibliotekarier
Det finns gott om jobb för bibliotekarier och utsikterna ser lika goda ut för den som kommer ut på arbetsmarknaden om fem år, enligt en rapport från Saco.
21 mar 2023 • < 1 min
Ukrainska bibliotekarier kämpar för att rädda kulturarvet
276 ukrainska bibliotek har skadats i kriget. 47 har förstörts helt och 42 bibliotek har förlorat alla sina samlingar. Och det är siffror som förändras varje dag, poängterar Tetiana Chorna, universitetsbibliotekarie på Kiev-Mohyla-akademin, på besök i Uppsala.
20 mar 2023 • 3 min
Ansökte om tillträdesförbud – åklagaren sa nej
Stockholms stadsbiblioteks ansökan om tillträdesförbud för en besökare nekades av Västerorts åklagarkammare. Anledningen är att Tensta bibliotek delar lokaler med ett medborgarkontor.
20 mar 2023 • 2 min
Digitalt landskap kräver debatt och samverkan
Bibliotekens närvaro på Tiktok blottar en konflikt mellan tillgänglighet och skydd av människors integritet. Hur ska detta hanteras? Svaret ligger inte alltid i att göra mer av samma, utan det måste också vara möjligt att göra nytt, skriver digitaliseringsexperten Carl Heath.
17 mar 2023 • 2 min
Axiells vd: Andra bolag är bättre än vi på mediemarknaden
Försäljningen av Axiell media innebär inte att Axiell group vill skala ner. Försäljningen var smärtsam, men nödvändig och Axiell vill fortsätta växa på andra sätt, berättar koncernchef Joel Sommerfeldt för Biblioteksbladet.
16 mar 2023 • 2 min
REPORTAGE
Mot Vita huset med hjälp av bokförbud
Utrensningen av böcker från skolor och bibliotek kan gynna den högerkonservativa guvernören Ron DeSantis politiska karriär. Reportage från Miami.
1,5
procent är siffran för arbetslöshet bland bibliotekspersonal, enligt fackförbundet Dik som inte heller väntar sig att den stigande arbetslösheten kommer att drabba sektorn.
Självklart borde bibliotekarier som förväntas ge kvalificerade tips och råd kring litteratur på ett professionellt sätt, också ha möjlighet att läsa på betald arbetstid. Vi skolbibliotekarier har ofta det i våra avtal, men inte lika vanligt på folkbibliotek. Jag har 10 läsdagar per år, som jag oftast tar ut under skolloven. Det motsvarar dock inte all tid jag lägger ner på att läsa barn- och ungdomsböcker, något jag ju måste för att kunna utföra mitt arbete. Det är helt tokigt att arbetsgivaren förlitar sig på att bibliotekarierna ska lägga sin fritid på att hålla sig uppdaterade. Självklart gillar vi att läsa, men vi måste inte vara eldsjälar och vara vårt yrke dygnet om.
Hej Sara, du berättar att du har 10 läsdagar per år, får man fråga om du jobbar 100%? Jag är också skolbibliotekarie, tycker att det är en bra lösning med läsdagar. Tack på förhand!
Det är förvånade att inte fler bibliotekschefer värnar om personalens läsning. Har dom inte själva jobbat med läsfrämjande?
Det är verkligen bedrövligt att läsa kommentarerna och hela situationen är absurd. Jag frågar mig om detta är 2022 och om de som hört av sig är anställda för att utföra ett arbete som de har betalt för? För mig låter det som en svunnen tid då prästens fru förväntades rycka in på sockenbiblioteket, höll föredrag om syltning och saftning och deltog i bildningen i byn. För mig och flera av mina skolbibliotekskollegor på gymnasieskolorna i Lund råder en annan tid. Vi förväntas bedriva läsfrämjande verksamhet, vilket vi gör och för att kunna utföra vårt arbete har vi lästid. På både min förra arbetsplats Polhemskolan och Spyken, den nya, har jag rimlig lästid. Hur skulle jag annars kunna göra mitt jobb? På fritiden har jag väldigt mycket annat jag ska hinna med. Men Thord, är det verkligen sällan du hört bibliotekspersonal beklaga sig över detta? Det har jag.
En frågar om nya böcker om Putin, en annan om vegetarisk matlagning, en tredje om deckare, en fjärde om nyskrivet om engelska kungahuset osv. Är det en rimlig förväntan att en folkbibliotekarie ska kunna ge bra tips om ’allt möjligt’? Det korta svaret är Nej, det långa att det finns en bättre modell.
Några timmars lästid på arbetstid – i en tid resurserna snarare krymper än ökar – är knappast en framgångsrik strategi. Och inte en fråga som kan lösas på individnivå. Frågan om Läsrekommendationer är som gjord för en modern AI-baserad tjänst. Den kan antingen utvecklas av biblioteken gemensamt eller kommer att i framtiden kunna köpas som en tjänst av en extern leverantör.
Folkbibliotekarierna skulle kunna bidra med att berätta hur en sådan tjänst skulle kunna designas och delta i utvecklingstester.
PS. Många kvinnor i Iran klipper håret och riskerar livet för sin rätt att yttra sig. Enligt denna tidnings chefredaktör vill alla bibliotekarier som yttrat sig om ämnet Lästid vara anonyma. Suck. Och detta i en organisation som på allvar hävdar att man vill vara en del i Totalförsvaret.
PS2. Jag är strategirådgivare, doktorand i företagsekonomi med en avhandling om uppslagsverk och forskningskommunikation. Och medlem i Biblioteksföreningen.
Det har aldrig varit meningen att man ska kunna allt men man bör som bibliotikarie ha läst och funderat kring alla genrer. Jag tar ett exempel från vår läsvecka. Jag har inte läst feelgood litteratur. Jag skulle hellre dra ut en visdomstand än att läsa det på min fritid. Jag bör dock ha läst några genredefinerade verk och funderat (fördomar till trots) vad det är i litteraturen som lockar och hur jag kan tipsa och använda det i arbetet. Om man har ett systematiskt arbete med läsning på arbetstid så betar man av ganska mycket. Ett år hade vi tema barnlitteratur så då läste jag pax, kapten kalsong, handbok för superhjältar etc… bästa kompetensutveckla dagarna som jag haft.
Att säga att vi inte har tid till läsning men däremot svansa runt på x antal utbildningsdagar på digitala teman är rent ut sagt strunt. Oavsett vad vi behöver kunna för framtiden så står det klart att litteratur inte är det som prioriteras men då tycker jag att man i sådana fall ska vara ärlig med det.