Arbetsplatsbibliotek – outforskat område

I Malmö satsades det stort på arbetsplatsbibliotek under en period för ungefär femtio år sedan. Forskaren Olof Risberg tittar på dåtidens och dagens kulturdebatt och forskning och ser både paralleller och skillnader.

Doktoranden Olof Risberg skriver på en avhandling om försöken med arbetsplatsbibliotek i Malmö under sent 1960-tal och tidigt 1970-tal. Han studerar biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet har en bakgrund som både arkivarie och folkbibliotekarie, i Malmö stad respektive Ängelholm.

I samband med konferensen Mötesplats Profession – Forskning som arrangeras i Lund den 14-15 november av Svensk biblioteksförening, Lunds universitet och Högskolan i Borås, presenterar Olof Risberg ett paper om sin forskning, experiment med arbetsplatsbibliotek i Malmö.

Han konstaterar att arbetsplatsbiblioteken är ett väldigt outforskat område och att det är väldigt tydligt att de har väldigt dubbla rötter. De kom, i skarven mellan 1960- och 70-tal som ett svar på helt olika sociala frågor. Bibliotek på arbetsplatserna gav plötsligt arbetstagarna möjlighet att låna böcker när och där det passade dem.

– Kockums, det privata industriföretaget, hade problem med vilda strejker, missnöje och hög personalomsättning. Det gjordes en utredning där samtidigt som det gjorde en statlig utredning, Försök med bibliotek. Utredarna menade att det fanns stora sociala klyftor när det kom till bildning och kultur, en bristande kulturell jämlikhet, förklarar Olof Risberg.

Kockumsrapporten ledde till en ny personalpolitik där Kockums fritids- och arbetsplatsbibliotek infördes för personalen. Inom ramen för SOU 1972:61 genomfördes också försöksverksamhet med arbetsplatsbibliotek i Kirseberg, det blev sedan en etablerad verksamhet i Malmö.

Utjämnande av skillnader, men också social kontroll

Olof Risberg lägger till att han, på ett abstrakt plan tycker om att tänka på det som att frågor kring folkbildning, bildning och kultur lätt kan få en emanciperande sida där staten, det offentliga, vill skapa möjligheter för människor och där man vill utjämna skillnader. Samtidigt finns också en mycket mer socialt kontrollerande sida.

– De två, sinsemellan ganska olika sidorna lever lite grann i varandra på något sätt.

Olof Risberg erkänner att han inte visste mycket om arbetsplatsbiblioteken i Malmö innan, men att det också beror på att det inte pratas om den perioden i biblioteksvärlden eller på utbildningen.

– Kolla på Biblioteksgeografin, antologin som gavs ut 2022, den var tänkt att ge en heltäckande bild av Bibliotekssverige. De nämner inte fenomenet överhuvudtaget. Så jag upplever att det finns en lucka, säger Olof Risberg.

Mats Herder skrev en avhandling och för ett par år sedan skrev Pamela Schultz Nybacka en förstudie på uppdrag av Region Uppsala om arbetsplatsbibliotek. I övrigt är det en biblioteksform som hamnat i skymundan och som ses som lite främmande i dagens landskap, menar Olof Risberg.

Nytt frihetsideal lanserades

Han är bara i början av arbetet med sin avhandling men när han skrev sitt paper, Försök med arbetsplatsbibliotek, överraskades han av den väldigt explicita kritiken som riktades mot Valfrid Palmgren och hennes idéer om ett bibliotek för hela folket. Hon blev bland annat historisk som den första kvinnan som anställdes på Kungliga biblioteket. Det var 1905.

– Bibliotekarierna i Malmö gick ut lite mer än sextio år senare och beskrev hennes idéer som välvilliga men naiva. De menade att lika rätt måste, om rättigheten ska betyda någonting, också betyda lika möjlighet. De lanserade ett annat frihetsideal som inte bara handlade om att alla har en formell tillgång till biblioteket utan också om vilka som faktiskt kan gå till biblioteket, säger Olof Risberg.

Han poängterar att arbetarna på Kockums och på andra ställen jobbade skift och att många av dem bara kunde läsa böcker på språk som inte fanns representerade på folkbiblioteken. I Olof Risbergs arkivmaterial resoneras det mycket kring vilka grupper som ska prioriteras och då handlar det bland annat om invandrare som inte pratar så mycket svenska och om dubbelarbetande kvinnor i industrierna.

Mycket känns igen från debatten nu, menar Olof Risberg. Inte minst pratas det mycket om stigmatiserade förorter, nu som då.

– Det fanns områden i de stora städernas utkanter som dominerades främst av människor från socialgrupp tre. Det var mycket industriarbetare och en relativt hög andel invandrare. Men om vi ska gå från likhet till skillnad så var det hela tiden, för dåtidens politiker och forskare, en kulturpolitisk fråga. I dag är det mycket mer av en kriminalpolitisk fråga, tycker Olof Risberg.

En sak han ser som inspirerande i materialet han har grottat ner sig i är att bibliotekarierna pratade om att de skulle lösa en kulturell skevhet som samhället hade skapat. Då var det nödvändigt att man skulle hitta lösningar som passade i människors vardag.

– Ja, det fanns en vilja att undersöka livet människor levde och att se: Hur skulle biblioteket kunna passa in här? Bågen spändes ganska hårt och det blev inte alltid så mycket av satsningarna. Det kan också vara en anledning till att det inte är så många som har forskat om det här. Men om man ska ta med sig något från då, till exempel till dagens diskussion om kulturkanon och läsning, är det nog viljan att fokusera på att hitta lösningar som skulle kunna funka i människors liv, säger Olof Risberg.