Skapa trygghet bibliotekets främsta uppgift

Att hjälpa studenter och personal att må bra är viktigast, resonerar ledningen för biblioteket på Kyivs polytekniska institut. Ett bokmagasin har gjorts om till Ukrainas första ”smarta skyddsrum” – som har blivit lärosätets sociala mötesplats.

Kriget som bröt ut den 24 februari 2022 kom som en överraskning för biblioteksledningen på Igor Sikorskys polytekniska institut i Kyiv.

– Den 23 februari kunde vi inte föreställa oss vad som skulle hända, säger bibliotekets chef Evgeniia Kulyk.

Institutet – som fått sitt namn efter landets flygpionjär Sikorsky som föddes i Kyiv och dog i USA (men typiskt nog presenteras som ”rysk-amerikan” på Wikipedia)  är Ukrainas främsta tekniska universitet med runt 25 000 studenter och närmare 3000 anställda. Campuset ligger på en höjd ovanför centrala Kyiv och medan många andra byggnader är daterade sent 1800- och tidigt 1900-tal, är biblioteket inrymt i en modernistisk sovjetdröm från 1980.

Under de första dagarna av den fullskaliga invasionen var behovet att bygga gemenskap för personalen stort.

– Vi hade Zoom-möten varje morgon och kväll där vi visade varandra omtanke; fråga varandra hur vi mådde, hur det var med våra familjer, berättar den biträdande chefen Maryna Druchenko.

Samtidigt hölls verksamheten igång, biblioteket var inte ens stängt dagen då invasionen inleddes.

– Bibliotekarier slutar inte arbeta, säger Evgeniia Kulyk.

Eftersom de inte kunnat föreställa sig vad som skulle ske var de heller inte förberedda på det. Och på frågan om de i efterhand tycker att de borde ha agerat annorlunda saknar de därför svar.

– Hur skulle vi ha kunnat förbereda oss på något vi inte trodde kunde hända, säger Evgeniia Kulyk.

Snart insåg biblioteksledningen att invasionen innebar nya behov hos universitetets studenter.

– Många mådde självklart dåligt och vi insåg att vår primära uppgift var att agera för att de skulle må bättre. Det var där vi hade vårt hjärta och vår drivkraft, säger Maryna Druchenko.

Biblioteket arrangerade kurser i första hjälpen och psykologer kom och talade om mående och självhjälp. Men det mest handfasta bidraget till känslan av trygghet började med att ett magasin under biblioteksbyggnaden tömdes på 400 000 böcker. Där har i stället Ukrainas första ”smarta skyddsrum” byggts, en yta som skyddar mot luftangrepp samtidigt som den under alla andra tider är ett luftigt, ljust och modernt utrymme för arbete och fritidsaktiviteter.

När Biblioteksbladet är på besök ska en schackturnering precis börja i en öppen sal. I raden av arbetsrum, bakom lätt tonade glasrutor, sitter folk och jobbar vid sina datorer och böcker.

Sedan skyddsrummet invigdes i januari förra året har det blivit biblioteksbyggnadens sociala nav; utrymmen uppe i huset står numer tomma eftersom det mesta av livet har flyttat ner under mark.

21-åriga Oleg Horokhovianko halvligger på en saccosäck med sin dator. Han studerar offentlig administration och kommer från Lviv i västra Ukraina. Trots att hans hemstad är betydligt mindre utsatt än Kyiv (som i sin tur är betydligt mindre utsatt än städer längre österut) har han valt att inte flytta hem.

– Trots missiler och drönarattacker vill jag vara här. Livet måste fortsätta, vi måste kunna välja var vi vill bo och vad vi vill göra – trots kriget måste livet gå att leva, och det är ju också det våra soldater kämpar för. Så det här säkra utrymmet är verkligen en lycka.