Bibliotekschefer varnar för utvecklingen i USA

Hej!

Jag tyucker att det är en väldigt bra och intressant artikel. Utvecklingen i USA påverkar många av oss i den övriga världen. Både vad det gäller utvecklingen på biblioteken och utvecklingen på Universiteten, med indragna bidrag med m.m. om en motsätter sig Trumps politik. Inom bibliotekssektorn ser kraven ut att öka på censurering av viss litteratur. Tyvärr kommer väl påverkningen och styrningen att öka i många andra länder också, gällande bibliotek och Universitet/Högskolor! Min fråga och undran är vad vi i den övriga världen kan göra för att stödja våra utsatta kollegor i USA och för den delen i delar av den övriga världen? Jag arbetar själv som biblioteksassistent på Linneuniversitet.

Att Donald Trump ägnat sig åt häpnadsväckande galenskaper sedan han återvände till vita huset har väl knappast undgått någon, men hans indragande av federalt stöd till vissa amerikanska läroverk är inte en av dem.

Jag finner det närmast barockt att man nu, efter åratal av kringskuren yttrandefrihet och akademisk frihet samt tolerans för trakasserier mot studenter med ”fel” hudfärg eller etnicitet på amerikanska universitet och högskolor, plötsligt blir uppbragd över vad man ser som inskränkningar på läroverkens frihet.

Var fanns representanterna för lärosätesbiblioteken, för att inte tala om alla journalister, opportunistiska politiker och grötmyndiga tyckare, när talare avbokades och portades från universiteten för att deras åsikter påstods göra studenterna ”unsafe”? Var fanns de när lärare tvingades be om ursäkt, uppmanades att avgå eller rentav avskedades för att de vägrade anpassa undervisningen efter de intersektionella ideologernas krav (med ett häpnadsväckande fall av många där en lärare i kinesiska tvingades be om ursäkt för att han yttrat ett kinesiskt ord som ”lät som” n-ordet)? Var fanns de när universitet som en gång i tiden ansågs tillhöra världens främsta toppade listorna över de mest ofria i hela USA? Var fanns de när man valde bort unga asiatisk-amerikanska studenter till förmån för sökanden med sämre betyg och meriter enbart för att de sistnämnda var svarta? Var fanns de när Harvards och Colombias rektorer, Claudine Gay och Minouche Shafik, avgick efter att ha grillats i senatsförhören över deras passiva delaktighet i den ökande våldsamma radikalismen på deras universitet?

I dagarna släppte t ex Harvard en egen rapport där de erkänner att makten på universitetet på senare år skiftat från den traditionella fakulteten till ”para-akademiska administratörer” som har ”spelat en alltför stor roll i politiseringen och radikaliserandet av det akademiska och dess intellektuella och ryktesmässiga nedgång.” Man säger vidare att Harvard utsatts för en intern ”ideologisk strävan att försvaga efterkrigstidens sociala konsensus om att antisemitism är en form av bias” samt bedrivit ”politisk undervisning som normaliserar antisemitism och gör den mainstream.”

Den amerikanska federala administrationen har inte inskränkt läroverkens undervisning. Däremot har de hotat att dra tillbaka federalt stöd till de universitet och högskolor som inte återställer den akademiska friheten, yttrandefriheten och maktfördelningen mellan fakultet och studenter. Vill man ha fortsatt ekonomiska bidrag från federal nivå krävs det även att de gör sig av med den ”antirasistiska” intersektionella ideologins järngrepp om läroplanen och antagningsprocessen. Det finns ingen lag som kräver att federala pengar måste betalas ut till universiteten. Vill läroverken fortsätta med att politisera undervisningen, underblåsa våldsam radikalism med siktet inställt på rättsstaten och den västerländska demokratin, så har de all rätt att fortsätta med det. De får helt enkelt göra det med hjälp av sina övriga generösa donatorer.

Harvards självrannsakan är dock ett friskhetstecken. De har förstått att de varit fel ute och börjat göra sig av med giftet. Framtiden vad gäller den akademiska friheten och yttrandefriheten på amerikanska universitet ser ljusare ut nu än på mycket länge.