Varför agerar inte folkbiblioteken?

För att vara relevanta bör folkbiblioteken ta sin roll som del av civilförsvaret på allvar, skriver Peter Alsbjer, regionbibliotekarie i Region Örebro län.

Några svenska folkbibliotek har svarat på frågan i Biblioteksbladet om hur de hanterar Coronaviruset och hur utbrottet av influensaspridning påverkar dem. Det handlar i nuläget mest om arrangemang som skjuts upp och annars just inga åtgärder alls.

Det som förbryllar mig är att inget svenskt bibliotek (ännu) tänkt in information till allmänheten på sina webbplatser om viruset och dess spridning som en självklar del i folkupplysningen. Även om det inte handlar om ett krig så talar vi om en internationell kris. För att citera Demokratins skattkammare – förslag en till nationell biblioteksstrategi (med min kursiv):

”Vid en kris och krigssituation kan rykten, falska nyheter och propaganda mötas av ett biblioteksväsende som har en viktig roll för en säker, oberoende och trovärdig informationsförmedling för hela samhället som en del av civilförsvaret. Mediesamlingar och bibliotekarier erbjuder fakta, sök- och källkritik samt eftertanke som ett skydd.”

Om folkbiblioteken ska ha en funktion som handlar om information och kunskap – men också trygghet – till allmänheten, parat med en dos folkbildning, så borde de ta den rollen om de ska ha relevans för sina invånare.

Snart nog hamnar vi kanske i en situation där biblioteken tvingas stängas på grund av smittorisken. Och vad vet vi om utlånade medier kan vara smittobärare? Jag saknar därför även en i sammanhanget så banal sak som marknadsföring av bibliotekens e-resurser för den allt växande skaran personer som hamnar i karantän.