Möten med människor i svåra situationer sliter på bibliotekens personal. Forskaren Abigail Phillips efterlyser större medvetenhet om de känslomässiga påfrestningarna.

Visst kan bibliotek ha en viktig roll i tider av kris, men det beror helt på vilken sorts kris det handlar om. Det menar Abigail Phillips som forskar inom biblioteks- och informationsvetenskap vid University of Wisconsin-Milwaukee. Nu, med en pågående pandemi, är det inte rätt tillfälle för biblioteken att ta ett steg framåt, anser hon.
– De måste vara stängda, både för personalens och allmänhetens säkerhet. Som tidigare bibliotekarie vet jag hur många människor du träffar dagligen, risken för smitta är för stor. Däremot kan biblioteket behålla sin roll som stödfunktion i samhället genom att marknadsföra alla e-tjänster man erbjuder, säger hon.

Vid andra slags kriser kan biblioteket spela en desto viktigare roll. Abigail Phillips tar de massiva oroligheter som uppstod i Baltimore 2015 som exempel. Efter att en 25-årig svart man, Freddie Gray, dött i samband med att han greps av polis följde stora upplopp.
– Den nuvarande kongressbibliotekarien, Carla Hayden, höll Marylandbiblioteket öppet hela tiden. Vid sådana tillfällen är biblioteket inte bara en plats för människor att söka information på. Det är också där de kan hitta ett ögonblick av lugn och normalitet.
Oavsett om det råder krisläge i samhället eller inte, fungerar biblioteket som en ständig tillflyktsort för medborgare som är ensamma, stressade eller lever med psykisk ohälsa. Enligt National Institute of Mental Illness (NAMI) kommer en av fem amerikanska vuxna att uppleva någon form av psykisk sjukdom. Det finns tecken på att psykisk ohälsa kan vara ett ännu vanligare problem bland (amerikanska) bibliotekarier. Enligt en amerikansk studie där 549 bibliotekarier fick svara på frågor om sin mentala hälsa uppgav nämligen fler än hälften av deltagarna att de hade en psykiatrisk diagnos.

Abigail Phillips menar att en del av förklaringen kan ligga i det påfrestande känslomässiga arbete som bibliotekarier utför, utan att ha utbildning för det.
– Bibliotekarier har ett serviceyrke som till stor del är fokuserat på att hjälpa andra. Det är förståeligt att detta blir ganska krävande med tiden, säger hon.
Abigail Phillips påpekar att bibliotekspersonal ofta behöver hantera användare som känner oro, ångest, skam eller ilska. Det kan till exempel handla om användare som är frustrerade för att de måste betala böter eftersom de inte lämnat tillbaka sina böcker i tid, eller som tycker att biblioteket inte har tillräckliga resurser. Bibliotekspersonal möter dessutom ofta sexuella trakasserier, rasism och fysiskt våld på sin arbetsplats.

Tidigare har hon studerat empatins roll i det dagliga biblioteksarbetet och säger att vad som främst överraskade henne då, var hur omedvetna bibliotekarierna var om att de faktiskt tillhandahöll empati som en del av sitt arbete. Känslomässigt arbete, och att lägga ner extra tid och ansträngning för att hjälpa användarna, såg de som en naturlig del av jobbet och inte som någonting särskilt.
– Under intervjuerna talade bibliotekarierna ganska passionerat om omtänksamma aktiviteter och andra evenemang som de skapade och erbjöd, men utan att koppla detta till en empatisk kvalitet i själva yrket.
Amerikansk bibliotekspersonal börjar få utbildning om mental hälsa, empati och samhällsstöd i större utsträckning än tidigare, berättar Abigail Phillips. Men arbetet med detta är fortfarande i sin linda och är ofta beroende av vilka som innehar ledarpositionerna på varje enskilt bibliotek.
– Vissa chefer är mer proaktiva medan andra ännu inte inser vad deras personal och samhället behöver.
Tillsammans med kollegor från andra lärosäten landet över arbetar hon med ett magasin, Reserve & Renew: the LIS Mental Health Zine, som publiceras årligen och som ska öka medvetenheten om psykisk ohälsa bland bibliotekspersonal. Innehållet består av illustrationer, dikter, essäer och collage på temat, skapade av personer från hela världen som arbetar inom biblioteks- och informationsvetenskap.
– Magasinet delar berättelser om människor som kämpar och fortsätter att kämpa med psykisk ohälsa. Det ger ett slags tröst till dem som mår dåligt och känner sig missförstådda, säger Abigail Phillips.