Många folkbibliotek fortsätter koka soppa på en spik

En stor andel av landets folkbibliotek fortsätter leva under knappa förhållanden, visar Biblioteksbladets årliga enkätundersökning. Var är pengarna? Kulturministern hänvisar till att ansvaret vilar på kommunerna och avböjer intervju.

Artikeln är publicerad i Biblioteksbladet 1/26, Numret om politik.

Folkbiblioteken har länge gått på knäna i många av landets 290 kommuner. 

Biblioteksbladets enkätundersökning, som har gjorts årligen sedan 2019, har visat hur resurserna stadigt urholkats. Årets upplaga antyder en svag förbättring, med fler bibliotekschefer som uppger att de klarar att upprätthålla verksamheten på samma nivå som tidigare. Samtidigt har drygt 31 procent av biblioteken en mindre budget i år jämfört med 2025.

Uppgifter från annat håll visar också att utvecklingen inte är entydig. Medan landsbygdskommuner och mindre tätorter minskade sina utgifter för biblioteksverksamhet med 5–6 procent mellan 2014 och 2024 ökade utgifterna med ungefär lika mycket i storstads- och pendlingskommuner nära storstäder, enligt statistik från Kungliga biblioteket.

Klyftan mellan kommuner vidgas även sett till kulturutgifter i stort. Skillnaden har de senaste åren tilltagit på ett sätt som får fackförbundet DIK:s ordförande Anna Troberg att kalla tillgången till kultur för ”ett postnummerlotteri”. 

I en aktuell rapport om kulturens finansiering, som PwC gjort på uppdrag av DIK, framkommer det att de offentliga utgifterna för kultur har minskat på alla nivåer sedan 2018. 

I fasta priser är det staten som står för det största tappet – mellan 2018 och 2024 minskade de statliga kulturutgifterna med 1,5 miljarder. 2026 är kulturens andel av statsbudgeten 0,62 procent – den lägsta under 2000-talet.

Så hur ska likvärdigheten inför lagen säkras landet över, med folkbibliotek som är tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov? Vad är statens roll? 

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) avböjer intervju med Biblioteksbladet. I en kommentar skriver hon att folkbiblioteken är ett kommunalt ansvar, men att ”regeringen genomför en betydande satsning på folkbiblioteken”.

Ministern hänvisar till den satsning på 40 miljoner kronor per år 2024–2026 som regeringen gjort på folkbibliotekens arbete med att främja läsning, där insatser riktade till barn och unga särskilt prioriteras. Hon skriver vidare att regeringen beslutat att förlänga satsningen med ytterligare 40 miljoner kronor årligen för 2026–2028, ”vilket innebär att 80 miljoner kronor avsätts i år”.

Beloppen kan jämföras med Stärkta bibliotek, det statliga stöd som uppgick till 225 miljoner kronor per år 2018–2020 och därefter till 150 miljoner 2021 och 2022, innan det bantades till 75 miljoner 2023 för att sedan helt tas bort av den nuvarande regeringen.

”Folkbibliotekens behov av statliga stöd” är den tydliga titeln på en rapport från Kulturrådet (2024). Myndigheten rekommenderar där att staten, med Stärkta bibliotek som modell, avsätter medel för riktade, permanenta utvecklingsstöd till folkbibliotek med fokus på verksamhetsutveckling och kompetensutveckling utifrån bibliotekslagen och bibliotekens prioriterade målgrupper. 

Det är inte aktuellt, skriver Parisa Liljestrand. 

”Som jag påpekat i mitt tidigare svar är biblioteken ett kommunalt ansvar. Det innebär också ett ansvar för finansieringen.”

Regeringens stödparti Sverigedemokraterna har återkommande föreslagit förändringar i bibliotekslagen. I riksdagsmotionen Bibliotek i tradition och förnyelse vände man sig i oktober 2024 mot kravet på att det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med annat modersmål än svenska. ”Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning. Inte minst kan det bli en övermäktig uppgift för framförallt de små biblioteken och filialerna runtom i landet.”

En av de som undertecknat motionen är Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson Alexander Christiansson. På telefon säger han att förslaget inte främst är en besparingsåtgärd, utan en del av något större. 

– Jag vet inte riktigt hur mycket det kostar. Det är mer en prioritering utifrån vår kritik av mångkultur och insatser som hämmar integration och assimilation. Det är en del av ett större integrationspolitiskt projekt. Med de enorma integrationsutmaningar vi har behöver alla delar av samhället hjälpas åt för att skapa sammanhållning.

Vilka är era viktigaste punkter för ekonomiskt hållbara folkbibliotek? 

– Bibliotekens roll är central. Vi står bakom det. När det kommer till finansieringsbiten tycker vi det är bra att det är ett kommunalt ansvarsområde. Nu sitter vi och slipar på vår kulturpolitik. Där finns det en del kreativa förslag, inte minst med tanke på studieförbundens roll i samhället och hur man skulle kunna effektivisera och hitta kopplingar till bibliotek, men jag har inte så mycket mer att säga om det nu.

Under rubriken ”Folkbiblioteken måste värnas” skriver Socialdemokraterna i sin skuggbudget för 2026 att man vill verka för ”innehållsrika bibliotek, där litteraturen står i centrum, med generösa öppettider och yrkesprofessionella bibliotekarier”. Partiet hänvisar bland annat till satsningen Stärkta bibliotek. 

På telefon säger partiets kulturpolitiska talesperson, riksdagsledamoten Björn Wiechel, att han ställer sig bakom Kulturrådets förslag om permanenta statliga utvecklingsstöd för folkbiblioteken. Med referens till vårdens organisation kallar han bibliotek och studieförbund, de två kulturella funktioner som finns i samtliga kommuner, för ”kulturens första linje”.

– Det är på bibliotek och hos studieförbund som yttrandefrihet omsätts i praktiken. Vi ser kulturen som ett välfärdsuppdrag, och det förpliktigar. 

De ökande skillnaderna i kommunernas utgifter för biblioteksverksamhet och annan kultur bekymrar Björn Wiechel. Till viss del är förklaringen ideologisk grundsyn, menar han. Men i vissa fall saknas helt enkelt resurser.

I sin skuggbudget föreslår Socialdemokraterna en ökning av de generella statsbidragen med flera miljarder. Partiet vill även öka anslagen till kultursamverkansmodellen, säger Björn Wiechel.

– Jag kommer från Västerbotten. I Umeå är kultur sedan decennier en politisk prioritering. I en stor kommun, med resurser, är det avgörande vilka som styr. Det hade kunnat vara moderater som valt att sänka skatten i stället, när det gått bra. I mindre kommuner har man inte ens den möjligheten. Där blir statens roll allt viktigare. Vi vill se mer pengar till kommuner och regioner, så att de kan hålla näsan över vattenytan och slipper skära ner.

I likhet med Sverigedemokraterna ser Socialdemokraterna bibliotekspolitiken som ett tillfälle att stärka sammanhållningen. Vad det innebär har man dock en annan definition av.

– Bibliotek är inte bara en jättestor bokhylla, det är en mötesplats, en föreningsplats, en demokrativerkstad. Det är där vi blir medborgare, när vi på jämlika grunder möter våra gemensamma demokratiska institutioner. Det är där vi kan bekräfta varandra och minska polariseringen.

Statliga neddragningar på övrig samhällelig service och närvaro, som statens servicekontor, påverkar också bibliotekens verksamhet, konstaterar Björn Wiechel.

– Som biblioteksanställd blir man en slags allmän offentlig tjänsteman: ”Hur ska jag skicka den här ansökan?” Biblioteket är sista utposten – för vart fan ska man gå? Frågan är om vi ska stärka bibliotekens roll i detta, eller om vi ska bygga ut stödsystemen runt omkring? Jag tror att man ska göra båda.