Ibland känns det som att vi är lite hyschade

21 okt 2022 • 3 min

Leder luddiga verksamhetsbeskrivningar till hierarkisk toppstyrning och tystande av den som vill något annat? Det frågar Tommy Bildström och efterlyser fler utifrånperspektiv på biblioteken.

Den amerikanska biblioteksforskaren Pauline Wilson skrev en ganska intressant avhandling för några år sedan (1982). Avhandlingen med namnet Stereotype and Status: Librarians in the United States handlade egentligen om biblioteksstereotyper men också om rangordning och hierarkier inom biblioteksvärlden. Kanske mer med fokus på att de stackars folkbibliotekarierna står lägst i rang. En tanke som jag tagit med mig är hennes påstående att bibliotekarier fick liknande mönster som vissa minoritetsgrupper: man tycker inte bibliotekariestereotypen stämmer på sig själv men däremot sina kollegor. Och man kritiserar och bidrar själv till att stereotyperna förstärks. 

Det här är något som jag själv behöver tänka på ibland. Någon beskrev mig en gång som ”inte särskilt buskablyg” och jag har också funderat ganska mycket kring tystnad. Nu när debatten återigen flammar upp så tänkte jag ta tillfället i akt och tydliggöra min ståndpunkt. 

Jag håller med Soledad Cartagena när hon reagerar på tystnaden bland bibliotekarier, men det är också en stereotyp som vi måste vara lite försiktiga med.   

Att bibliotekarier som personer skulle vara särskilt tysta tror jag inte ett dugg på. Jag minns heta debatter från biblioteksutbildningen. Dom som påstår att bibliotekarier är timida och tysta har inte debatterat med min klasskompis Magdalena Ivarsson som till och med, och jag hävdar att detta var lite oschysst, satte mig på pottkanten en gång genom att ta med sig sin mamma på en opponering.  

Glöd och humor. Det är kanske inte den stereotypa bibliotekarien? Vi har till och med en tidning (Bibliotek i samhälle) som ganska aktivt tar ställning i demokratifrågor och mycket annat. 

Men samtidigt har Soledad Cartagena rätt. Jag upplevde också tystnaden som väldigt påtaglig när jag lämnade utbildningen. Just då (kring 2014) handlade debatten om bibliotekens existens och relevans och själv förstod jag inte varför de inte försvarade sig i exempelvis lokaltidningarna. Varför var bibliotekarierna så jäkla tysta helt plötsligt när min erfarenhet var att man får bråka om nästan allt – och i värsta fall tar dom med sig sina mammor.
Precis som Soledad Cartagena skriver så bör man inte lägga skulden på enskilda bibliotekarier utan snarare undersöka strukturer. Här måste vi också bli bättre på att vara självkritiska mot vår egen verksamhet. 

Så här tänker jag:  

Få verksamheter har så luddiga beskrivningar och få, om någon, märker av konsekvenser om inte bibliotekslagen följs. I kombination med höga förväntningar på exempelvis digital utveckling (eller vad det nu kan vara) kan det ha lett till att vi faktiskt har ganska hierarkiska och svårmanövrerade institutioner. 

Kan det ha blivit så att för att driva en fråga måste man peka med hela handen då fältet är så brett och det inte leder till konsekvenser när man inte lyckas?  

Har vi chefer som lämnar lite utrymme för andra riktningar än den de själva stakat ut? Har vi hyschat varandra när vi försökt styra skeppet och är resultatet tystnad? Törs man som bibliotekarie inte driva frågorna man brinner för?   

En stel och hierarkisk organisation är inget att eftersträva. Resultatet har  också en tendens att bli ... Nu kommer ett ord som jag lärt mig att hata inom biblioteksvärlden … personbundet. 

Bibliotekarier är också arbetare som vill ha anställning och goda vitsord. Biblioteksrummet ska inhysa alla, men hur högt i tak har vi egentligen?   

Jag tror att vi skulle behöva hjälp utifrån för att granska det här och jag har ett konkret förslag: 

Vi behöver få ett utifrånperspektiv på biblioteken. 

Rätt ofta dyker det upp verktyg som verkligen ger oss chansen att utveckla biblioteket efter vårt uppdrag och efter bibliotekslagen. Ibland fungerar det. Ibland så blir jag ledsen över att förslagen nästintill ignoreras. Ett exempel kan vara Kritiklabbet som jag tycker är en självklar del av biblioteksutvecklingen.  Hur upplever de våra verksamheter? Är det väldigt hierarkiskt och personbundet?  

Ironiskt nog behöver biblioteken mer öppna samtal om sig själva, för ibland känns det faktiskt som att vi är lite hyschade. 

Tommy Bildström
Bibliotekschef i Nordmaling

1 kommentarer

  1. Är de flesta bibliotekarierna antingen brinnande eldsjälar med vassa tungor eller … tysta wallflowers? En intressant reflektion av Tommy appropå bibliotekariernas feghet, som får mig att tänka på att jag ibland kallar bibliotekarier för dumsnälla – kan den där dumsnällheten utöver att vara lojalitet till vårt kärnuppdrag (allas rätt till läsning) också vara en släng av konflikträdsla? Din artikel väcker tankar!

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

English

ESSAY: Librarians have responsibilities in these times

Global tensions with war, economic instability, climate threats – in addition to internal challenges. But a historical review shows that even in past crises IFLA has managed to maintain free research and truth, as well as access to information and freedom of expression, writes former IFLA president Alex Byrne.

28 nov 2022 • 7 min

English

Fear. Illness. Silence.

REPORTAGE What is happening within IFLA? In search of answers, journalist Lisa Bjurwald travelled to The Hague, where IFLA’s headquarters are located. She found a culture of silence and an organisation that lacks confidence in its leaders.

28 nov 2022 • 13 min

English

Closed doors damage trust

SURVEY Limited transparency and poor communication. Biblioteksbladet’s survey shows that the turbulence is raising questions among IFLA members in Sweden.

28 nov 2022 • 5 min

English

Out of Step with the Times

There was also testimony of an outdated leadership style in his previous place of work. Nevertheless, Gerald Leitner was given the task of modernising the global library sector.

27 nov 2022 • 3 min

English

The Whistleblower

Suzanne Reid was an employee representative at IFLA headquarters. She has since changed careers and recovered from the experience. IFLA she feels, however, is beyond rescue.

27 nov 2022 • 6 min

Krönika

Tack för mig!

Det är beklagligt att det fort­farande saknas en stark strategi för bibliotekssektorn. Målen borde vara individens demokratiska delaktighet och sam­hällets kunskaps­utveckling, skriver Svensk biblioteksförenings avgående generalsekreterare Karin Linder i sin avskedskrönika.

25 nov 2022 • 2 min

English

IFLA needs to change

CHRONICLE Karin Linder, secretary general, Swedish Library Association: Why is the Swedish Library Association fighting with IFLA? The answers are rooted in the principles of democracy and responsibility.

25 nov 2022 • 2 min

Reportage

Rädsla. Sjukdom. Tystnad.

Vad händer inom Ifla? Journalisten Lisa Bjurwald åkte till Haag där biblioteks­­federationens huvudkontor ligger. Hon fann en kompakt tystnadskultur och en skräckslagen organisation utan förtroende för sin ledning.

24 nov 2022 • 13 min