Replik: Förnyelse är självklart – men biblioteken måste värna sin särart

Ju mer bibliotek behöver anpassa sig till nya uppdrag desto mindre stadig är grunden som de och deras medarbetare står på. "Ett bibliotek kan och bör inte vara allt", skriver Kristin Halverson.

Johanna Hansson, överbibliotekarie på Uppsala universitet, tog nyligen upp bibliotekens roll i en debattartikel där hon resonerade kring utveckling och förtroende. Slutsatsen är att samhällsservice är en viktig rollen och lika mycket en del av bibliotekets kärnuppdrag som läsfrämjande.

Bibliotek som institution har en fortsätt stor betydelse i samhället och ett stort förtroende. Inte minst eftersom biblioteket är en av vår tids sista platser som är helt gratis att befinna sig på, utan yttre krav på prestation eller betalningsförmåga. Det är bibliotekets egenart och det är viktigt att värna om. Bibliotek är inte bara en mötesplats utan också en möjliggörare för bildningsresor, klassresor och litterära och kulturella sammanhang och samförstånd. Det gäller folkbibliotek såväl som forsknings- och högskolebibliotek, som ju också är öppna och tillgängliga för allmänheten.

Det är viktigt att biblioteksrollen diskuteras och eventuellt utvecklas. Men ett bibliotek kan och bör inte vara allt. Bibliotekets utveckling får inte heller ske på bekostnad av andra viktiga uppdrag och sin bredare betydelse för bildning och kultur. Detta är viktigt för samtliga Sveriges bibliotek. Att samhällsservice har blivit en allt större del av folkbibliotekariens vardag säger något om resten av samhället och hur kultur och allt det innebär prioriteras. Eller nedprioriteras. När alltmer av bibliotekariens tid läggs på att täcka upp där samhällets andra institutioner, ofta privata företag, inte räcker till uteblir möjligheten att lägga resurser på det som är alla bibliotekens särprägel: bildning utan krav på prestation eller betalningsförmåga.

Genom att ha kunnat täcka upp under 2015 och även nyligen när många nyanlända kom till Sverige på grund av Rysslands fullskaliga invasionskrig i Ukraina, har bibliotek visat institutionens förmåga att anpassa sig. Men samtidigt som biblioteket visar sig vara spänstigt i händelse av kris och utmaningar måste de också vila på trygg och stabil grund för att vara motståndskraftiga.

Ju mer bibliotek och bibliotekarier behöver anpassa sig till nya uppdrag som rimligtvis bör hanteras av banker, hyresvärdar och andra aktörer som i många fall tjänar pengar på det de gör, desto mindre stadig är grunden som institutionen och dess medarbetare står på. Det är viktigt för bibliotekets resiliens för att kunna ställa upp igen i händelse av nya kriser och utmaningar. För att kunna göra det måste biblioteket värna om sin särart. Det är det som ger förtroende.

Kristin Halverson
Arbetar med samlingsförmedling på Kungliga biblioteket och tidigare med forskningsdatafrågor på KTH:s bibliotek