Slutreplik: Begränsad tillgång till läromedel hot mot livslångt lärande

22 aug 2024 • 3 min

Vi argumenterar inte för att studenter med läsnedsättning ska få gratis kurslitteratur, men deras studiesituation måste vara likvärdig med andras. Det skriver Charlotta Höckerfors, Moa Stockstad och Katrin Strindevall i ett svar till Läromedelsföretagens ordförande Stefan Persson.

Tack för svar på vår debattartikel.

Läromedelsföretagens ekonomiska situation har vi inte yttrat oss om och huruvida kurslitteratur bör ges ut av privata företag eller helt finansieras av skattemedel får andra diskutera. Vår huvudpoäng är i stället att Läromedelsföretagen påstår 1) att användningen av Legimus “slår sönder” produktionen av svensk kurslitteratur och 2) att detta primärt beror på fusk snarare än att andelen studenter med funktionsnedsättning ökar.

Den första tesen, att användningen av Legimus “slår sönder” produktionen av svensk kurslitteratur, tas för givet av Läromedelsföretagen, som inte verkar anse sig behöva belägga den. Den är “ett faktum”. Men att användandet av Legimus ökar samtidigt som intäkter för Läromedelsföretagen minskar betyder inte automatiskt att det finns en kausalitet. Eftersom detta är utgångspunkten för debatten från Läromedelsföretagens sida behöver det beläggas.

Den andra tesen, att det ökande användandet primärt beror på fusk snarare än att andelen studenter med funktionsnedsättning ökar, försöker Läromedelsföretagen återigen bevisa. Denna gång genom att påstå att variationen mellan lärosäten i sig är en indikation på otillbörligt nyttjande. Att enskilda lärosäten sticker ut i statistiken beroende på uppdrag kring breddad rekrytering/breddat deltagande eller vilka utbildningar som ges är dock rimligt. Det finns till exempel forskning som visar att dyslexi är vanligare bland konststuderande. Det är möjligt att det finns lärosäten där antalet studenter med pedagogiskt stöd och antalet Legimusanvändare skiljer sig åt kraftigt – det har vi inte tittat på. Att ökningen av studenter med pedagogiskt stöd går hand i hand med andelen studenter med Legimuskonto (8,2 procent) på nationell nivå har däremot både vi och MTM visat. Läromedelsföretagen redovisar inga siffror som motsäger det.

Vidare ifrågasätts om läsnedsättningen uppstår först när studenten kommer till universitet/högskola. Allt fler studenter har redan ett Legimuskonto när de kommer till oss, men litteratur för grundskola/gymnasium täcks inte av MTM:s uppdrag. I grundskolan/gymnasiet används i stället ofta tjänsten Inlästa läromedel (tidigare Inläsningstjänst), som skolorna kan köpa in till alla elever. Eftersom det är en kommersiell tjänst finns inga krav på läsnedsättning. Medan många studenter kommer till oss med en diagnos, har andra av olika anledningar aldrig gjort en utredning, men beskriver livslånga problem. Mängden litteratur och avsaknad av det mer personliga stöd man tidigare fått i skolan och hemma gör också att läsnedsättningen blir mer problematisk i högre utbildning.

Eftersom vi vet hur stort behovet är och vilken hjälp detta är för studenter med läsnedsättning är vi angelägna om att behålla legitimiteten i systemet och välkomnar därför tekniska förändringar. Exempel kan vara att begränsa antalet samtidiga inloggade enheter och att filer automatiskt tas bort när lånetiden gått ut. Vi vill däremot inte se en begränsning av vilka användare som kan använda vilka böcker. Tänkbara konsekvenser (beroende på hur det utformas) kan vara att studenter inte får tillgång till valbar kurslitteratur och att personer som inte är studenter (men har en läsnedsättning) inte kan läsa viss facklitteratur. Det innebär med andra ord ett hot mot det livslånga lärandet för personer med läsnedsättning. Legimus är idag ett bibliotek där samtliga behöriga användare kan använda all tillgänglig litteratur, likt ett fysiskt bibliotek – detta är i grunden vad ett bibliotek är.

Slutligen – vi argumenterar inte för att studenter med läsnedsättning ska få gratis kurslitteratur. Däremot ska deras studiesituation motsvara andra studenters. Det ser vi inte att den gör om de är hänvisade till att köpa all sin litteratur (till skillnad från studenter utan en läsnedsättning). Det kommande tillgänglighetsdirektivet innebär bland annat att allt fler e-böcker kommer att produceras i ett tillgängligt format redan från början. Vi hoppas att Läromedelsföretagen då medverkar till en lösning där även biblioteken får tillgång till deras tillgängliga kursböcker.

Charlotta Höckerfors
Talboksbibliotekarie, Göteborgs universitetsbibliotek
Moa Stockstad
Talboksbibliotekarie, Södertörns högskolebibliotek
Katrin Strindevall
Talboksbibliotekarie, Göteborgs universitetsbibliotek

3 kommentarer

  1. Hej Helena, angående forskningsläget så är jag inte så uppdaterad att jag kan säga emot dig. Dock tycker jag det låter som digitalt önsketänkande men det är en annan fråga…

    Däremot så missförstår du mig i ditt fortsatta resonemang. Det finns många goda skäl till att läsa talböcker. Jag har arbetat länge med att förmedla talböcker och vet vilken otrolig skillnad det gör för många. Det finns också mindre goda skäl. Om du har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (egenställd eller ej, vi begär inget intyg) så är det lätt att anta att det är diagnosen som är orsaken till svårigheterna. Men hur kan du veta det när du inte läser? Att gå från att inte ha läst sedan mellanstadiet för att läsa kurslitteratur är svårt, för alla. Min erfarenhet är att på senare år så är det en växande grupp som tolkar denna svårighet som en del i ett sjukdomskluster. Sen är det i praktiken närmast omöjligt att avgöra om det är hönan eller ägget som kom först. I och med att det är en växande grupp så lär inte förlagens protester bli mindre.

  2. Jag tror absolut att det finns ett hot mot legitimiteten om utvecklingen fortsätter som den gör nu. Och vad gäller livslångt lärande så undrar jag inte om Legimus ibland är ris för egen rygg. Det är svårt att ta sig igenom en text om du helt saknar läsvana. Med diagnosen X och välvilliga bibliotekarier så är det en läsvana du ”aldrig” kommer att få. Med det sagt så är inte jag inte heller säker på att intyg är rätt väg att gå. Men en diskussion om vad som kan anses vara en läsnedsättning är välkommen.

    1. Hej Erik, som jag förstår forskningsläget idag så är litteratur man lyssnar på likvärdig med litteratur man läser. Att aktivt läsa och att aktivt lyssna kräver likvärdig hjärnaktivitet så att säga, så ”Med diagnosen X och välvilliga bibliotekarier så är det en läsvana du ”aldrig” kommer att få” är en missvisande diagnos. Personen med diagnos X kommer kanske inte få ”läsvana”, men den får lyssnarvana och kan därmed fortfarande ta in kunskapen och fortsätta sitt lärande. Och tur är väl det, med tanke på att en diagnos X även kan inkludera blindhet. Att tvinga människor som rent fysiskt inte kan se bokstäverna att öva upp en läsvana utan att få lyssna på texten vore ju väl galet.

Senaste nytt

Debatt

Debatt: Läromedelsförfattarnas analys brister

Begagnatmarknaden bär inte skulden för krisen för svensk kurslitteratur. Läromedelsförlagen måste erbjuda en bra betallösning för e-böcker, skriver Lars Iselid, forskningsbibliotekarie, i ett svar på Per Kornhalls förslag som han kallar för konstgjord andning.

24 jan 2025 • 3 min

Nyheter

Bibliotekspersonal filmades – upplevdes som obehagligt

På två bibliotek i Stockholm senaste veckan har personalen filmats av personer som också har ställt frågor. Båda incidenterna har anmälts och upplevts som obehagliga av personalen. ”Vi ser över våra riktlinjer”, säger stadsbibliotekarie Daniel Forsman.

23 jan 2025 • 2 min

Digitalisering

Unik studenthistoria digitaliserad

Vilka var 1700-talets studenter på V-Dala nation i Uppsala? Det och andra historiska uppgifter om studenterna universitetet finns nu att hitta för alla i digitaliserad form. ”Otroligt fascinerande material.”

23 jan 2025 • 3 min

Internationellt

Dansk encyklopedi ratar Meta

Den danska motsvarigheten till Nationalencyklopedin, Lex, upphör med annonsering i sociala medier. Valet att i stället gynna traditionella medier beskrivs som en investering i demokrati och ett upplyst samhälle.

13 jan 2025 • 2 min

Kommentar

SvD:s ledarsida klipper och klistrar

I maj 2015 väckte skribenten Paulina Neuding debatt om hot och stök på bibliotek. I en ny artikel framställer hon problemen som bestående – men har behövt gräva djupt för att hitta sina bästa exempel.

11 jan 2025 • 3 min