Bibliotekschef filmades av högerextrem i samband med sagostund

13 feb 2024 • 2 min

i samband med en sagostund på ett bibliotek i Haninge med Bland drakar och dragqueens dök Christian Peterson, med förflutet i nazistiska NMR, oannonserat upp med kamera och mikrofon. ”Risken är att vi blir rädda.”

Förra veckan var det regnbågsvecka på biblioteken i Haninge. En av programpunkterna var en sagostund på biblioteket i Vega med dragartisterna i Bland drakar och dragqueens.

I samband med sagostunden, som var fullsatt av barn med föräldrar, dök Nick Alinia och Christian Peterson upp med kamera och mikrofon. Enligt inlägget som sedan publicerades på plattformen X, tidigare Twitter, förklarar de att de ville ställa frågor till bibliotekschef Jenny Poncin kring varför hon ”bjuder sexualaktivister för att hålla slutna framträdanden för 2-åringar”.

Christian Peterson har ett förflutet i nazistiska NMR och har tidigare uppmärksammats för att ha skrivit in sig på en kurs om rasism i Sverige vid Karlstads universitet för att granska kursen och kursledaren. Det resulterade i att läraren blev sjukskriven och hälften av studenterna hoppade av, enligt Dagens Nyheter. Peterson kallar sig journalist och opinionsbildare på plattformen X.

Nick Alinia som höll i mikrofonen ställde frågor till Jenny Poncin om huruvida det är lämpligt att ”vuxna män utklädda till en sexuell fetisch – vilket drag är – läser sagor för barn”. Han berättar också att han har varit mån om att barnen inte ska höra intervjun eftersom ”det alltid blir dålig stämning när batikhäxor blir arga.”

Jenny Poncin tycker att agerandet är problematiskt.

– Det är sättet det genomförs på. De har inte bokat någon tid och inte gjort någon förfrågan. De dyker upp med ett konfrontativt språk, det är det som är det svåra, säger hon.

– Vi börjar bli några inom kulturområdet som utsätts för det här. Men jag känner mig helt trygg och står upp för att vi gör det som förväntas enligt bibliotekslagen. Vi är ett bibliotek för alla och det krävs att vi tar stöd och lyssnar på varandra och inte blir rädslostyrda.

Den risk hon ser med det som inträffade i Haninge och liknande händelser är att personer i kulturvärlden blir rädda och inte vågar stå upp för de det de gör.

– Risken är att vi slutar att göra. Jag blir mest förbannad, men visst finns det en klump i magen och man funderar på vilken typ av samhälle vi har.

Ytterligare en i bibliotekspersonalen fick frågor av de oannonserade besökarna. Jenny Poncin tycker att det är viktigt att biblioteken förbereder sig på liknande händelser.

– Vi behöver vara rustade. Det här är något vi behöver öva mer på. Det handlar om att vara trygg i sin yrkesroll och sätta ord på det.

Samtidigt som hon tycker att bibliotekspersonal bör rusta sig för att jobba i ett hårdare klimat vill hon inte lägga för mycket fokus på händelsen.

– Vi ska inte heller måla fan på väggen i allt vi gör. I min värld är biblioteken ett av de tryggaste rummen. Det finns hundratals mer otrygga arbetsplatser än bibliotek. Men vi kan ändå vara rustade, säger hon.

– Rustade men inte rädda.

11 kommentarer

  1. Magnus/

    . Bara 26%, det var lite.

    . Hur är normativa sagor inte raka motsatsen till normkritiska?

    . Att påstå att vänstern startat kulturkrig är som att säga att Ukraina startade kriget.

    .Vad har ”woke” (att vara medveten om sociala orättvisor som institutionell rasism) med nånting att göra? (förutom att höger dårar inte vet vad det betyder och missanvänder det mot allt dom inte gillar).

    . Varför skulle konservativa gå med ”nävarna knutna i fickan”? Nu är det ju du som kallar dom fördomsfulla.

    PS: det är intressant att dom ”borgliga” började bråkade om det här efter 1: Homofobin i USA och 2: Efter att dom ”fick makten”

    1. Will: 1. En fjärdedel av befolkningen är knappast en liten grupp. Och om så många är emot något som sker inom offentlig verksamhet så tycker jag det är självklart att ansvariga bör stanna upp och vara lite självkritisk, men istället verkar ju de flesta inom biblioteksvärlden vara av åsikten att eftersom det handlar om ”fel” fjärdedel av befolkningen så ska man bara köra på ännu hårdare… (Något som givetvis klart och tydligt visar på ett aktivistiskt istället för ett professionellt sinnelag.) / 2. ”Normativa” sagor ser ut som de gör helt enkelt eftersom samhället ser ut på ett visst sätt. Jag vågar påstå att det ytterst sällan finns en intention i dem att utmåla detta som ett ideal. Motsatsen till ”normkritiska” sagor skulle istället vara sagor vilka explicit förespråkar konformism. / 3. Helt klart kan man se hur institutioner där vänsteranhängare blivit i majoritet tenderar att politiseras på olika sätt. Förklaringen till varför det blir så är förvisso komplex, men att det åtminstone delvis är ett resultat av medveten kamp finner jag odiskutabelt. Den tyske studentvänsterledaren Rudi Dutschke introducerade 1967 begreppet ”Den långa marschen genom institutionerna” för denna strategi, tydligt influerad av Gramsci. Inom just den svenska biblioteksvärlden har vi den socialistiska föreningen BiS, vilken när den grundades inte gjorde någon som helst hemlighet av att den i första hand såg biblioteken som ett medel, ett socialistiskt samhälle som målet. Så nej, högern startade knappast kulturkriget! / 4. Begreppet ”woke” medger jag är långt ifrån idealiskt, men jag vågar ändå påstå att de flesta förstår vilken typ av människor det vanligen syftar på, dvs. sådana vilka inte bara är medvetna om (vissa utvalda) orättvisor, utan drivna av en rent religiös glöd blåser upp dessa in absurdum, utmålar det moderna västerlandet och dess principer som höjden av ondska, vägrar kännas vid några som helst nyanser och ser i princip hela tillvaron genom ett politiskt filter. (Inte för att detta är något helt nytt i vänsterns historia. Vi såg exakt samma sinnelag manifestera sig i spåren av 68 och under den kinesiska kulturrevolutionen.) / 5. Varför skulle man inte gå med knuten näve i fickan när en institution man tvingas vara med och bekosta via skattsedeln, och som man i grunden antagligen gillar, ägnar sig åt aktivism vilken går emot de egna värderingarna (vare sig dessa värderingar sedan handlar om att offentliga institutioner bör vara neutrala, om religiös övertygelse, eller om att man genuint ogillar hbtq-personer)?

  2. ”Biblioteken är till för alla.” – Ja, eller så borde det i alla fall vara. Vilket biblioteken skulle kunna visa genom att ha ett brett och balanserat utbud av böcker och aktiviteter, genom att försäkra sig om att ha en personal vilken alltid bemöter varje låntagare med respekt, och inte minst genom att ställa sig vid sidan om samtidens stora konfliktfrågor. När biblioteken går ”all in” med vänstermarinerad hbtq-aktivism är det något helt annat! Något man gör trots att man rimligen inser att detta stöter bort ganska så stora grupper av potentiella biblioteksanvändare. Eller ja, jag vågar rent av påstå att man åtminstone delvis gör det just precis FÖR att det stöter bort dessa grupper! Vem vill väl ha en massa smutsiga sverigedemokrater och konservativt religiösa människor springandes på ens fina bibliotek…

    1. Oavsett vad man tycker om hbtqi-satsningar och huruvida våra bestånd är vänstervridna eller inte, så kan vi väl komma överens om att det är förkastligt att det kommer nazister till biblioteken och är aggressiva och konfrontativa mot personalen?

      1. Nu känner jag inte till så mycket om Christian Peterson och Nick Alinia (den senare hade jag tidigare inte ens hört talas om), men efter att ha tittat lite på intervjun tycker jag inte Alinia verkar vara mer aggressiv och konfrontativ än en genomsnittlig SVT-journalist vilken intervjuar någon utanför den södermalmska åsiktskorridoren. Om man som chef inom offentlig verksamhet spenderar skattebetalarnas pengar på saker en stor del av dessa skattebetalare ogillar tycker jag dessutom att det i en demokrati knappast är orimligt att tvingas svara på frågor om saken.

    2. Magnus, det är bara i ögonen på dig, Christian och Nick som sagostunder i drag är vänsterorienterad hbtq-aktivism. För alla andra är det bara kul sagostunder i utklädnad. Aktivismen är det som tvingas fram när nazister, högerextremister och klåfingriga politiker gör allt i sin makt att stoppa det som de själva inte tycker om.
      Och jag kan lova dig att Sverigedemokrater och konservativa religiösa människor finns fortfarande i mängder bland besökarna på biblioteken som arrangerar drag-sagostunder. För jag är helt övertygad om att de allra flesta sverigedemokrater och konservativa religiösa väljer att ta del av det utbud som intresserar dem och väljer bort det som inte intresserar dem, som alla andra. För vet du vad, sverigedemokrater och religiösa är som människor är mest.
      Du kanske trodde att alla som besöker typ stadsbibblan i Malmö eller Stockholm alla är vita medelklasshipsters som röstar på V eller MP?

      1. ”Magnus, det är bara i ögonen på dig, Christian och Nick som sagostunder i drag är vänsterorienterad hbtq-aktivism. För alla andra är det bara kul sagostunder i utklädnad.” – Det kom för en tid sedan en undersökning om svenska folkets inställning till detta fenomen som visade att hela 26% anser det vara olämpligt. Så, jo, lite fler än jag, Christian och Nick som har problem med det, eller hur? (https://nyheter24.se/nyheter/inrikes/1151830-sagostunder-med-dragqueens-fragan-delar-svenskarna-i-tva-lager) Och visst tusan handlar det om en form av aktivism! Dessa drag queens brukar trots allt inte läsa vilka sagor som helst, utan normkritiska sagor. Normkritik är definitivt ett vänsterkoncept och något helt annat än klassisk liberal tolerans, även om vissa okunniga människor har svårt att skilja dem åt. Vad sedan beträffar att folk slutar gå till biblioteket så tror jag absolut att de flesta sverigedemokrater och konservativt religiösa som brukar gå till biblioteket fortsätter att göra det även efter en drag queen-sagostund, om än med näven knuten i fickan, men utifrån det faktum att jag själv är uppväxt i en frikyrklig miljö är jag helt säker på att det finns åtminstone vissa föräldrar i den miljön som idag förbjuder sina barn att gå ensamma till biblioteket på grund av hbtq-aktivismen. Och ja, att påstå att detta skulle vara en del av syftet inser jag kan verka överdrivet, men exemplen är otaliga på hur woke-vänstern driver bort de som dristar sig att ha en annan åsikt än den egna från de institutioner där den lyckats ta makten, av allt att döma driven av någon slags moralisk renhetsiver, så varför skulle jag tro att det var annorlunda här?

        1. Vill du inte höra ”normkritiska” sagor behöver du inte lyssna, Magnus. Har tanken slagit dig att dessa sagostunder är så populära för att sagorna som läses faktiskt i många fall speglar de familjer som dyker upp? Dvs icke-normativa familjer. Vari ligger aktivismen?
          Det finns ingen woke-vänster i Sverige att tala om idag. Den dansade ett par somrar 2012-2016. Det är ett amerikanskt fenomen som lyfts av svenska debattörer i Sverige i syfte att importera deras kulturkrig.

          Sen vad folk anser olämpligt är väl otroligt ointressant? Det finns andra aktiviteter som bibliotek och andra offentliga institutioner gör som jag finner olämpliga, men det skulle aldrig falla mig in att försöka hindra sådana aktiviteter. Eftersom min moral, ideologi och uppfattningar är mina och ingen annans.
          För min del får gärna Joakim Lamotte läsa sagor i skottsäker väst på biblioteket (även om jag själv tycker att det är olämpligt och osmakligt), om det fanns efterfrågan på det. Kajsa Ekis Ekman får gärna ha högläsning ur hennes transkritiska bok också. Även det ska rymmas på bibliotek.

          Det är också värt att komma ihåg att på varje ”normkritisk” sagostund i drag går det typ 40 sagostunder med vanliga normativa sagor. Storm i vattenglas?

          1. Jens: Biblioteken är tänkta att vara neutrala rum där alla människor (eller åtminstone alla som vistas lagligt i landet) ska vara välkomna. De kan därför inte ta ställning i politiska frågor vilka är öppna för debatt i ett demokratiskt samhälle. Detta är inte bara min personliga uppfattning utan vad lagen säger. Givetvis innebär det dock inte att politiska åsikter inte kan förekomma på biblioteket. Även normkritiska sagostunder med drag queens kan enligt min mening få förekomma. Problemet uppstår när det blir ensidigt eller väldigt överdrivet. Då måste man kunna tala om en otillbörlig politisering och aktivism. Du nämner här själv Joakim Lamotte och Kajsa Ekis Ekman som exempel på något du ogillar men ändå skulle acceptera, men hur ofta har de eller deras likar framträtt på ett bibliotek? En gång per hundra normkritiska sagostunder? Nej, antagligen inte, snarare en gång per tusen, eller hur? (Och nej, ”normativa” sagor är inte motsatsen till normkritiska sagor.) Lägg därtill den politiska skevheten i beståndet som Einar Ehn-Briem nyligen tog upp till debatt här på Biblioteksbladet. Är det då underligt om många människor uppfattar biblioteken som vänstervridna institutioner? Är det fel av dem?

            (Beträffande kulturkrig, så nej, bortsett från en del sverigedemokrater kan jag försäkra dig om att få inom högern vill ha något sådant. Men när nu vänstern bedrivit kulturkrig i decennier och rödfärgat institution efter institution upplever jag absolut att det finns en tilltagande frustration inom den traditionella borgerligheten över att politikerna gör så lite för att försöka återställa dessa institutioners neutralitet. För all del finns även enstaka vänsterröster för den saken, som ovan nämnda Kajsa Ekis Ekman på Aftonbladet Kultur 21/2. – Och vad gäller woke-vänstern är den givetvis mycket mindre framträdande och mindre extrem här i Sverige än i USA, men det betyder knappast att den saknar betydelse.)

  3. Så PK och löjliga ni är, Har ni inge bättre för er för våra skattepengar än att hålla på med det här. Respektera alla människor, lev som ni lär.

    1. Att respektera alla människor gäller väl även dig, Christian och Nick? Din kommentar genomsyrades ju knappast av respekt för dina medmänniskor, bibliotekslagen och tjänstemannarollen.
      Biblioteken är till för alla. Och med tanke på att sagostunden var fullsatt så finns det ju bevisligen en efterfrågan. Biblioteket har gjort sig jobb. Vem är du att ifrågasätta det?

Senaste nytt

Reportage

Sommarläsning till hängmattan

Sommarregn, sol och bad och förhoppningsvis en välförtjänt ledighet med tid för läsning. Mellan böckerna kanske också lite läsning om bibliotek. Missade du något under våren? Här finns chansen att ta igen.

5 jul 2024 • 4 min

Nyheter

Almedalen 2024: Brotten mot kulturarvet

Riksbibliotekarie Karin Grönvall och riksantikvarie Susanne Thedéen samtalade om hur samhället kan bli bättre på att förhindra brott mot kulturarvet – och komma åt dem som begår brotten. Dessutom berättar åklagare Eva Wintzell om jakten på boktjuvarna i ett inslag.

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Vetenskap för miljarder

En för de flesta okänd, men hittills säker, investering är den i vetenskapliga tidskrifter som omsätter miljarder varje år. Det medför stora kostnader för bibliotek och forskare. Panelen med Pamela Schultz Nybacka, Pelle Snickars och Wilhelm Widmark debatterade. Se hela samtalet här.

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Bibliotekens betydelse i kris

När biblioteken utnämns som en samhällsviktig verksamhet i tider av kris och i värst fall krig, hur går det då med självständigheten? Linda Wagenius resonerade om den frågan tillsammans med Helene Öberg och Lisa Mobrand. Hör hela samtalet här.

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Ett förlorat kulturarv

Få poddar och youtube-kanaler samlas in och sparas för framtiden. Hur ska minnet av 2020-talet räddas? Hör hela samtalet med Karin Grönvall, Pelle Snickars, Ewa Pihl Krabbe (S) och Marie-Louise Hänel Sandström (M).

4 jul 2024 • < 1 min

Nyheter

Almedalen 2024: Försvaret av det fria ordet

Silvia Ernhagen, Jesper Bengtsson och Brit Stakston diskuterade hur vi ska se till att inte få ett samhälle där böcker förbjuds på biblioteken. "Vi har en bekymrande förkärlek för att importera allt som kommer från USA."

4 jul 2024 • < 1 min

Essä

Juridisk tvångströja kräver kreativa omvägar

Tidigare har det krävts lagbrott för att rädda kulturarv som annars gått förlorat. Kanske går det att dra nytta av dessa exempel när en digitalt uppdaterad pliktexemplarslag ska implementeras, skriver Pelle Snickars, professor i digitala kulturer.

1 jul 2024 • 7 min