Prenumerera på vårt nyhetsbrev
De viktigaste nyheterna direkt i din inkorg!
Bör alla barn ha eget bibliotekskort?
13 maj 2022 • 3 min
Den frågan utreddes av regionbiblioteket i Örebro i en av de första genomförda barnrättsprövningarna. Och svaret på frågan? Det rådde det ingen tvivel om.
En barnrättsprövning har gjorts av regionbiblioteket i Örebro.
Biblioteksutveckling Region Örebro län har tillsammans med folkbiblioteken gjort en prövning och analys av barnets bästa när det kommer till tillgång till ett eget bibliotekskort.
Slutsatsen är tydlig: Det borde alla barn få, från och med förskoleklass utan förälders underskrift.
2018 inleddes en process för att skapa en mer barnrättsbaserad verksamhet på folkbiblioteken i Örebro län. Sedan dess har bibliotekscheferna utbildats i barnkonventionen, en utbildning som sedan även personalen har fått ta del av. Så kallade barnrättsombud har utsetts på alla bibliotek, en person med uppgift att stötta chefen och verksamheten i de här frågorna.
Monica Gustafsson-Wallin, barnrättsstrateg, anlitades för att genomföra barnrättsprövningen. Hon är författare till den aktuella rapporten om analysen av barnets bästa när det gäller tillgång till ett eget bibliotekskort och berättar att diskussionerna i arbetsgruppen har varit många. Om barns möjligheter att få tillträde till biblioteken utan att diskrimineras, utan att pengar eller annat förhindrar eller begränsar.
– Det visade sig att när vi pratade om lånekort eller bibliotekskort såg det väldigt olika ut i länet. Då började vi fundera på hur vi kan kompensera för att barns makt är begränsad, hur barns rätt till information och tillgång till bibliotekets alla tjänster kan säkerställas, säger Monica Gustafsson-Wallin.
Hon föreslog då en prövning och analys men erkänner att hon först var en smula naiv.
– Ja, jag tänkte: ”Det är väl bara att ge dem kort, hur svårt kan det vara?” Men det fanns en massa argument och avgifter och lagar. Sedan kom SKR:s modell som har arbetats fram utifrån barnkonventionen och hur FN:s barnrättskommitté pratar om att man ska göra en prövning, en analys av barnets bästa, in i bilden, förklarar Monica Gustafsson-Wallin.
Modellen, flikar hon in, gör det lättare att se barnets rättigheter både som lag och som den enskildes rättigheter, samt att analysera och väga barnets bästa mot andra perspektiv.
Många andra barnrättsfrågor har lyfts under processens gång. Det har bland annat handlat om rätten till sekretess och integritet och om barns varande i biblioteksrummet, om hur stora ytor barn har och om hur stora ytor vi vuxna har tillgång till.
Monica Gustafsson-Wallin konstaterar att analysen är tydlig, att barnets bästa i det här fallet innebär att alla barn från och med förskoleklass per automatik borde få tillgång till ett eget bibliotekskort, oavsett om man får förälders underskrift eller ej.
– Tidigare, före prövningen, har man i stort sett klumpat ihop alla noll- till artonåringar och säger att alla ska få bibliotekskort på samma sätt och med samma villkor. Men vi föreslår att man från femton år och uppåt, vilket redan sker på några bibliotek i länet, får skriva på blanketten själv, säger Monica Gustafsson-Wallin.
Vi behöver förstå barnets verklighet och vi behöver tänka barnrättsbaserat
– Då har barnet ingen reell makt. Vi behöver förstå barnets verklighet och vi behöver tänka barnrättsbaserat, menar Monica Gustafsson-Wallin.
En annan sak som prövningen visar är, påpekar hon, att olika avgifter på biblioteken motverkar folkbibliotekens demokratiska uppdrag. I Karlskoga har man länge arbetat med en tillitsbaserad tanke om att ha förtroende för invånarna.
– Det har visat att det kostar inte mer, det kostar mindre att ta bort förseningsavgifter och annat. De har kunnat frigöra resurser till att jobba med läsfrämjande och andra typer av aktiviteter riktade mot barn och unga när de tog bort avgiftssystemen i Karlskoga, säger Monica Gustafsson-Wallin.
Hon menar att fler regioner borde göra som Örebro och utreda vad som är barnets bästa i olika frågor. Det finns många områden kvar att titta närmare på.
– Ja, som att många bibliotek har skrivningar som säger att om föräldrar kommer och frågar så ska biblioteken berätta vad barnen har lånat trots att folkbiblioteken lyder under offentlighets- och sekretesslagen. Samt att barn enligt artikel 16 i barnkonventionen har rätt till privatliv och integritet. Det skulle jag vilja se en prövning av, slår Monica Gustafsson-Wallin fast.
Detta kan väl tyckas bra, men ser vi till USA har vi just nu en stor konflikt inom skolans värld (delvis också inom biblioteksvärlden, vilket ju tidigare berörts här) som handlar om bakomliggande principer. Det handlar närmare bestämt om vänsteraktivistiska lärare som står mot konservativa föräldrar, i frågor kring inte minst hbtq och ”critical race theory”. I slutänden om vilka som har huvudansvaret för ett barns moraliska fostran, samhället eller föräldrarna. Och för många av föräldrarna framstår det, ibland på väldigt goda grunder, inte som att skolan verkar för barnets integritet och rätt att utveckla sin egen personlighet så mycket som för ren indoktrinering i tidens modeideologier.
Risken för att denna konflikt ska komma också till Sverige och spilla över på biblioteksvärlden ser jag av flera skäl som överhängande, och då gäller det för biblioteken att ha en väldigt genomtänkt position samt att bli bättre än idag på att inte framstå som aktivistiska. En konflikt mellan biblioteken och många föräldrar gynnar ju knappast barnen.