Hotad digital dröm

Ett ”nödlägesbibliotek” för tillgång till läsning under pandemin fick förlag och författare att reagera. Nu är Internet archive i fara.

Den 13 mars utlyste USA:s president Donald Trump nationellt nödläge i ett försök att hejda spridningen av det nya coronaviruset. Tre dagar senare togs ett historiskt beslut om att stänga landets alla bibliotek.
I ett svep hamnade de offentliga bibliotekens fysiska böcker bakom låsta dörrar, på obestämd tid utom räckhåll för befolkningen. Detta samtidigt som all undervisning skulle ske på distans.
Det här fick Internet archive, ett digitalt bibliotek med miljontals inskannade böcker, att agera. Snart meddelade man att man gjorde hela sitt bokbestånd tillgängligt för utlåning, utan de vanliga restriktionerna om att varje bok enbart får lånas ut till en person i taget. Samtidigt slopades väntelistorna. De nya användarvillkoren skulle gälla till och med 30 juni, eller till dess att landet inte längre befann sig i nationellt nödläge.
Det gigantiska internetprojektet, lovade grundaren Brewster Kahle, skulle komma till undsättning för dem som tvingades studera hemifrån. Internet archive skulle bli en räddningsplanka – ett nationellt nödlägesbibliotek.
För Internet archive var det här ett gyllene tillfälle att praktisera verksamhetens ursprungliga vision om att ”ge universell tillgång till all kunskap”. Med stolthet kunde man, när det verkligen behövdes, erbjuda allmänheten den strategiska, digitala bokreservoar som man ägnat många år åt att bygga upp. ”Det här var vår dröm när det ursprungliga internet kom till liv”, skrev Brewster Kahle när nödlägesbiblioteket lanserades, ”biblioteket vid allas fingertoppar”.

Det hela började 1996, då ingenjören och internetentreprenören Brewster Kahle inledde en arkivering av själva internet. Vid den tiden hade användandet av mediet precis tagit fart, men det var ingen som sparade allt det material som publicerades på det världsomspännande nätet. Inte förrän Wayback machine såg dagens ljus – ett program som varannan månad genomsöker hela internet och bevarar tidigare versioner av omkring 330 miljarder webbplatser.
Nu finns alltså nästan 25 års webb­historia tillgängligt och sökbart på archive.org. Du kan gå tillbaka i tiden och se hur användarvillkoren löd på Facebook 2007. Du kan också hitta bilder på dig själv från din idrottsförenings hemsida, så som den såg ut 14 februari 2003, även om sidan nu är avaktiverad. Hundratusentals människor använder tjänsten varje dag, ofta för skojs skull men också för att till exempel hålla företag eller politiker ansvariga för sådant de tidigare sagt.
I takt med att webbarkivet växte ville Brewster Kahle och hans team med programmerare, ingenjörer och volontärer utöka åtagandet till att också innefatta digitalisering och bevarande av andra slags publicerade verk. Idén var att skapa en version två av biblioteket i Alexandria.

I dag innehåller Internet archive allt från böcker och andra texter till bilder och videor. Den som söker skall finna såväl ljudinspelningar av konserter från 80-talet som en kopia av Dracula från 1897 – allt sådant som annars skulle riskera att försvinna, eller åtminstone vara utom räckhåll för de allra flesta människor. Alla som har ett gratis användarkonto kan ladda upp material till arkivet, och organisationen samarbetar med en mängd partners världen över. Verksamheten, som inte är vinstdrivande, finansieras främst genom donationer och bidrag.
Internet archives huvudkontor är inrymt i en gammal kyrka i San Francisco, där bänkarna i den stora salen fortfarande står i en vid halvcirkel och ljuset strilar in genom målade fönsterrutor. Där sticker de svarta, brummande och blinkande servrar­na ut. En enda kopia av arkivets samlade innehåll upptar över 45 petabyte med serverutrymme. Dessutom lagras minst två kopior av allt.

Grundaren Brewster Kahle titulerar sig digital bibliotekarie. Projektet med att digitalisera böcker inleddes 2005 och i dag skannar man ungefär tusen stycken om dagen på 28 olika platser i världen. Böckerna har erhållits genom donationer, inköp eller samarbeten med bibliotek. Samlingen är fokuserad på böcker som publicerats mellan 1920-talet och början av 2000-talet, varav de allra flesta titlar inte har någon kommersiellt tillgänglig e-bok.
Man har fokuserat på material som kan användas vid utbildning och valt bort de senaste bästsäljarna. De skannade böckerna ser inte heller ut som de moderna, högkvalitativa e-böcker bibliotek och bokhandlare erbjuder. I stället tar Internet archive en bild av varje sida i böckerna och gör dem sedan tillgängliga som krypterade pdf-filer.
När Internet archive lanserade sitt nationella nödlägesbibliotek var de första reaktionerna positiva, fulla av lovord och tacksamhet. Harvardprofessorn Jill Lepore skrev till exempel i The New Yorker att ”det nationella nödlägesbiblioteket är en gåva till läsare överallt” och menade att tillgången till böcker är avgörande för att vi ska kunna behålla vår humanitet genom den här krisen. Chris Bourg, bibliotekschef på Massachusetts institute of technology, MIT, sa att tillgång till öppet digitalt innehåll länge har varit ett viktigt mål för MIT, och att lärande och forskning är beroende av det.
Men snart höjdes också mängder av kritiska röster. Flera författare har reagerat negativt och somliga har bett om att deras böcker ska uteslutas från nödlägesbiblioteket. Colson Whitehead, som bland annat tilldelats Pulitzerpriset för sin roman Den underjordiska järnvägen, är en av dem. Han skrev på Twitter att Internet archive inte alls är något bibliotek och menade att verksamheten olagligen skannar böcker och gör dem tillgängliga online.
Även Association of american publishers och författarnas intresseorganisation Authors guild gick raskt ut och fördömde såväl nödlägesbiblioteket som Internet archives verksamhet generellt. ”Internet archive hoppas lura allmänheten genom att kalla sin piratkopieringswebbplats för ett bibliotek”, sa Douglas Preston som är president för Authors Guild i ett uttalande.

I början av juni lämnade fyra stora amerikanska förlag in en stämningsansökan eftersom man ansåg att Internet archive avsiktligt bedrev en massiv överträdelse av upphovsrätten. ”Internet archive försöker inte ’frigöra kunskap’; man försöker förstöra det noggrant kalibrerade ekosystem som gör böcker möjliga i första hand – och att undergräva upphovsrätten som står i vägen,” hävdade man i stämningsansökan.
Företrädare för Internet archive gick ut och försvarade nödlägesbiblioteket både i medier och i verksamhetens egen blogg. Det var inte alls så att man gjorde böckerna tillgängliga helt utan restriktioner. Tvärtom kunde de bara lånas i två veckor åt gången. Dessutom användes fortfarande samma tekniska skydd som det förläggare använder mot att ytterligare kopior görs eller att böckerna distribueras vidare, påpekade man.
På grund av stämningsansökan valde man ändå att stänga nödlägesbiblioteket 16 juni, två veckor tidigare än planerat, och återgå till så kallad kontrollerad digital utlåning. Förhoppningen var att förlagen skulle dra tillbaka sitt ”kostsamma angrepp”.
I blogginlägget där Brewster Kahle deklarerar nedläggningen av det nationella nödlägesbiblioteket är hans ilska gentemot kritikerna uppenbar. Han kallar bland annat stämningsansökan för en attack som utmanar själva idén om vad ett bibliotek i den digitala världen är.
Samtidigt lever hans dröm om att skapa ett Alexandriabibliotek 2.0 vidare. ”För att komma dit behöver vi samarbete mellan bibliotek, författare, bokhandlare och förlag. Låt oss bygga ett digitalt system som fungerar”, skriver han.