Meröppet gillas av användare och politiker. Det är fack och biblioteks­personal som håller emot, säger den danske biblioteksforskaren Carl Gustav Johannsen som ser reformen växa över världen.

Medan ”meröppet bibliotek” introducerades i Danmark 2004 har konceptet fått stort genomslag i norra Europa och nu spridit sig också långt utanför dess gränser. ”Det är ingenting mindre än en revolution”, menar Carl Gustav Johannsen, lektor i Biblioteks- och informationsvetenskap vid Köpenhamns universitet, i sin nya bok Staff-Less Libraries: Innovative Staff Design.

Så vad är det som gjort det meröppna biblioteket så populärt?

I boken, som tar ett brett grepp om fenomenet men fokuserar på folkbiblioteket och ett nordiskt perspektiv, radar Carl Gustav -Johannsen upp fördelarna. På individnivå är de uppenbara: ett koncept där biblioteket håller öppet också när personalen gått hem jämförs av författaren med en streamingtjänst, flexibelt och fokuserat på ökad användarvänlighet.

Men den utökade öppenheten har också vidare positiva demokratiska implikationer. Den gör biblioteket till ett mer tillgängligt mötesrum för såväl individer som organisationer, och det stärker antagligen tilliten, samordningen och samarbetet för det gemensamma bästa i samhället.

– Många studier har visat att biblioteket bidrar till att stärka det sociala kapitalet i samhället. Ett antal framstående nordiska kulturantropologiska forskare tror att detsamma gäller för de öppna självstyrda biblioteken.

Finns det då inga nackdelar med det obemannade biblioteket? Risker?

Jodå. En invändning mot trenden, vanlig särskilt i Tyskland men förekommande också i Sverige, Storbritannien och Danmark, är risken för vandalism. Och sådan har förekommit, bekräftar Carl Gustav Johannsen, om än i mindre utsträckning än somliga kritiker väntat sig.

– Empiriska studier från Danmark har visat att inga bibliotek har upplevt vandalism i ”betydande omfattning”, men att cirka 20 procent har gjort det i ”begränsad omfattning”. Data från andra länder med öppna bibliotek, som Finland, Norge, Sverige och Storbritannien, pekar i samma riktning.

En kanske mer allvarlig kritik mot det meröppna konceptet är att det skulle kunna leda till minskade resurser och mindre personal. Om biblioteket fungerar utan bemanning – varför då betala dyrt för en?

– Risken är verkligen närvarande. Det finns exempel på minskningar av resurser, men det finns också exempel på motsatsen: att framgångsrika öppna bibliotek innebär ökad synlighet och därmed ökad politisk uppmärksamhet och ökat stöd till biblioteket. Det saknas dock för närvarande noggranna studier av långsiktiga effekter på personalen av utökade öppettider.

För den politiker som frestas att dra åt svångremmen finns dock varnande exempel.

– I Ikast-Brande i Danmark ledde införandet av öppna bibliotek till en nedgång i besök och lån, och det berodde utan tvekan till stor del på att biblioteken var självbetjänande under hela tiden det var öppet.

Invändningarna mot meröppet kommer från flera håll, som från bibliotekspersonal och deras fackföreningar. Kritik från bibliotekens användare är dock mer sällsynt.

– Den finns säkert, men det är förvånansvärt få exempel på den som jag har kunnat hitta. Användare och lokalpolitiker har i allmänhet varit entusiastiska.

Även hos den skeptiska bibliotekspersonalen förändras inställningen med tiden till det bättre, enligt undersökningar. Exempel från Skåne visar att personalens inledande misstänksamhet minskat när det meröppna biblioteket väl genomförts. Liknande erfarenheter finns i Vanda i Finland och i städer som Oslo och Spydeberg i Norge. Också i England och Amerika är utvärderingarna från de – hittills – relativt få meröppna biblioteken positiva.

Revolutionen lär alltså fortsätta.

– Jag och de flesta bibliotekarier jag har talat med, från flera länder, tror alla på en fortsatt utveckling och spridning globalt.