Det nya medielandskapet med algoritmer och sociala medier leder inte till att människor fastnar i så kallade filterbubblor, enligt en ny avhandling. Snarare tar vi del av fler olika medier än förr och har därmed ökat vår ”mediediet”.

Peter M Dahlgren, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap, väntade sig ett helt annat resultat när han inledde arbetet med sin avhandling vid Göteborgs universitet. Han valde att studera selektiv exponering, det vill säga i vilken utsträckning människor väljer information utifrån sin politiska övertygelse.

– Jag hade en föreställning om att människor väljer medier efter övertygelse och att det leder till att de blir mer extrema. Men jag fick omvärdera det ganska snabbt, säger han.

Att människor bara skulle välja informationskanaler som passar deras egen världsbild eller politiska övertygelse och därmed leva i parallella informationsvärldar, stämmer helt enkelt inte. De allra flesta väljer att ta del av motståndarsidans åsikter också.

– Vill man nå personer med specifika åsikter är det enklare i dag. Men debatten har fokuserat på att människor också skulle utesluta information som går emot deras övertygelse. Det sista steget finns det inte mycket stöd för i forskningen, säger han.

De flesta lämnar alltså inte de traditionella medierna till förmån för nya, mindre medier. I stället tar de del av båda och ökar därmed sin, som Peter M Dahlgren kallar det, informationsdiet.

Det är snarare det som skapar konflikter på sociala medier än att människor bara läser det som stämmer överens med deras egna åsikter. Tvärtom verkar människor vilja ta del av motståndarnas information för att argumentera mot den.

De filterbubblor det ofta refereras till som förklaring till ökad extremism och polarisering, är snarast en myt, enligt Peter M Dahlgren. I begreppet ligger dels att personer bara väljer att ta del av information som bekräftar deras åsikter (vilket alltså inte stämmer) och dels att algoritmer i både sociala medier och traditionella medier skulle förstärka detta.

– Så fungerar vi inte i samhället och så fungerar inte algoritmerna heller. Dels väljer vi att ta del av information vi inte håller med om för att argumentera mot den och dels är inte algoritmerna alltid så träffsäkra.

Algoritmerna kan möjligen fungera för kommersiella syften, men forskningen visar alltså inte att de bidrar till att endast mata konsumenterna med de åsikter som de redan har.

Men det finns ett växande gap, enligt Peter M Dahlgren. Och det är mellan dem som tar del av nyhetsmedier och de som inte gör det.

– Allt fler tar inte del av nyhetsmedier. Och så finns det högkonsumenter som tar del av ännu fler. Kunskapsklyftorna skulle kunna öka.

Peter M Dahlgren säger också att traditionella medier kanske är större spridare av konspirationsteorier än sociala medier, bara genom att de uppmärksammar dem. Det hjälper inte alltid att de rapporterar om dem som just konspirationer som inte är sanna, själva upprepningen kan leda till att de sprids ändå.

– Om medier rapporterar om sådant som är marginellt och säger att det är marginellt men hela tiden pratar om det, då blir konsekvensen att man registrerar det, men inte nödvändigtvis registrerar vad som är sant och inte, säger Peter M Dahlgren.

– Traditionella medier har en annan trovärdighet och når fler, så det kanske är de som är de främsta spridarna av desinformation.

Han ifrågasätter också diskussionen om den ökande polariseringen. Dels finns lite stöd för att polariseringen ökar. Och dels, säger han, kan polarisering vara bra.

– Det betyder att det finns olika sidor och olika åsikter. Det är bara i diktaturer det inte finns någon polarisering.

Däremot finns en upplevd ökad polarisering som kan ha sin förklaring på sociala medier. Just därför att man hela tiden ser och möter motståndarsidan.

– Sociala medier har utmålats som att de skapar parallella informationsvärldar. Men i och med att det inte finns några väggar exponeras man hela tiden för innehåll man inte gillar. Det gör att man kan få upplevelsen av att man ständigt är under hot och attack och därmed kan man radikaliseras.

Om någon radikaliseras beror det alltså snarare på att den tar del av mer av motståndarsidans åsikter, argumenterar mot dem och sedan känner sig attackerad när motståndarsidan argumenterar tillbaka. Skulle man i stället befinna sig i en bubbla där alla tycker likadant upplevs inte något hot utifrån. För att radikaliseras måste man på något sätt konfronteras med det ”onda”.

– På sociala medier är det enklare att bli arga på varandra och argumentera. Det är raka motsatsen till filterbubblor.