Av alla pliktexemplar som skickas till Stockholms universitet kastas 95 procent. Lagen som tvingar biblioteket att ta emot allt tryckt material måste ändras, anser universitetets ledning.

Under Stockholms universitetsbibliotek finns en sal med två blå sopcontainrar. Det är här pliktexemplaren tas emot och packas upp. Enligt lag skickas allt direkt från tryckerierna hit samt till Kungliga Biblioteket och universitetsbiblioteken i Lund, Göteborg, Linköping, Uppsala och Umeå.

KB och Lund är de enda som är skyldiga att bevara det de tar emot.

– Stockholms universitet borde strykas ur lagen, det är väldigt dumt att vi får alla pliktexemplar, säger bibliotekets chef Wilhelm Widmark.

Bokpaketen – mindre försändelser på under två kilo på förmiddagarna, större leveranser på eftermiddagarna – innehåller förutom litteratur även tidskrifter, kartor, bilder, vykort och så kallat vardagstryck, det vill säga reklam- och informationsmaterial.

Nästan allt som packas upp hamnar omgående i containrarna för att skickas till återvinning. Hanteringen är så krävande att en grupp om fem personer måste turas om och ansvara för varsin dag i veckan.

– Det är fysiskt ansträngande att packa upp och slänga. Att vara ensam och göra det varje dag skulle bli för tufft, säger samordnaren Lilian Fernandez Hall.

Inte mer än runt fem procent av alla pliktexemplar sparas. Främst handlar det om juridisk litteratur samt en del kurs-, skön- och barnlitteratur.

För att inte störa marknaden kasseras allt övrigt, i stället för att skänkas bort. Enligt Wilhelm Widmark finns dock en praxis bland pliktbiblioteken om att kunna skänka till andra statliga bibliotek, en hantering som dock anses för kostsam för Stockholms universitet.

Mängden som kasseras har ökat sedan biblioteket härom året fattade beslut om att endast göra inköp utifrån forskarnas och studenternas behov. Det mesta av förvärvsbudgeten på drygt 50 miljoner kronor läggs i dag på elektroniska resurser.

– I samband med att vi fattade det beslutet tittade vi på hur pliktexemplar vi tagit emot har använts. Mycket hade stått på hyllan utan att lånas ut. Med tanke på kostnaderna för de här lokalerna så går det inte att fortsätta så, säger Wilhelm Widmark.

Bibliotekets kostnad för att slänga det mesta av pliktleveranserna i containrar uppgår till nästan en halv miljon kronor per år. Hälften utgörs av portokostnaden för leveranserna, som biblioteken själva står för, resten är personalkostnader.

Det är inget stort belopp i en verksamhet med en årlig budget på drygt 170 miljoner, men ändå pengar som går till spillo i onödan, framhåller Wilhelm Widmark.

Att biblioteket borde strykas ur pliktlagstiftningen är en åsikt som ledningen för universitetet står bakom. Hållningen återfinns däremot inte hos övriga pliktbibliotek, visar en enkät som KB i höstas redovisade i rapporten Plikten under lupp!. Där betraktas pliktleveranserna i stället som viktiga för att bygga samlingarna.

Biblioteken i Uppsala, Umeå och Göteborg uppger att cirka hälften sparas. Linköping anger ingen siffra men ger en beskrivning som tyder på att minst lika mycket undgår sopcontainern där.

– Skillnaden mellan de andra biblioteken och oss är att vi ligger två tunnelbanestationer från KB. En forskare härifrån kan åka dit om det är något svenskt tryckt som inte vi kan leverera, säger Wilhelm Widmark.