Du är biträdande riksbibliotekarie och har jobbat på Kungliga biblioteket sedan 2013. Varför slutar du nu?

– Det har delvis att göra med att jag börjar närma mig den magiska åldern där man förr eller senare måste checka ut. Jag fyller 64 i januari. Men det har också att göra med att jag har varit på KB i nästan tio år. Jag har varit, under längre och kortare tid, chef för sju olika avdelningar. Jag har varit riksbibliotekarie, vikarierat under en period. Jag har varit med om två stora omorganisationer. Man blir inte så skarp som man skulle vilja efter en så lång period, så det är liksom läge att avsluta när man fortfarande är hyfsat pigg och det kanske finns andra piggare personer som borde ta över.

Hur skulle du sammanfatta din tid som biträdande riksbibliotekarie?

– Det har varit en tid av stora förändringar, stark utveckling. Vi har jobbat med, inte minst, förslaget till nationell biblioteksstrategi. KB har fått en rad nya uppdrag, bland annat inom öppen vetenskap. Vi har implementerat e-plikten. Vi har sjösatt en ny version av Libris som är baserad på helt länkade, öppna data. Vi har dragit igång KB-labb som jag själv är väldigt glad över, en enhet för att stödja datadriven forskning, som jag tror är helt nödvändig. Annars blir man inte intressant för en stor del av forskningsfältet.

Har KB:s uppdrag förändrats under de här åren?

– Ja, och det har, bland annat under min tid, ökat väldigt mycket. Vi har redan sedan tidigare ett av de bredaste uppdragen för nationalbibliotek i hela världen och det har breddats ytterligare. Samtidigt som resurserna inte riktigt ökat på samma sätt. Det är en stor utmaning både nu och i framtiden, att förhoppningsvis övertyga vår uppdragsgivare att om man har ett väldigt brett uppdrag som tenderar att växa ännu mer, så kräver det också någon form av resurstillskott.

Resursläget och resursbristen, spelar det in på något sätt när du nu väljer att sluta?

– Nej, det kan jag inte säga. Jag är van vid att arbeta under sådana omständigheter. Sedan tror jag att, särskilt för en myndighet som KB faktiskt är, så är det effektivaste kanske inte alltid att gnälla och säga: Det är så synd om oss och vi kan inte klara våra uppgifter som vi skulle vilja.  Det gäller istället att visa på konkreta förslag, idéer eller projekt eller att bygga någonting i prototypform som man sedan kan visa upp och säga: Det här har vi gjort redan nu men vi skulle kunna utveckla det här ytterligare, kan ni hjälpa oss? Jag tror att man måste jobba på att ha en annan approach.

Vad ska du göra nu?

– Ja, det får vi väl se. Jag har några idéer och i värsta fall får jag väl sätta mig och mata duvor. Men jag har några uppdrag kvar, jag kanske funderar på att skriva någonting, sådant som man har haft i byrålådan. Sedan är jag väl öppen för idéer. Men jag har inget stort på gång.

Du är också engagerad i Ukraina, bland annat i volontärnätverket SUCHO, Saving Ukrainian Heritage Online.

– Ja, det bildades av ett antal entusiaster bara ett par dagar efter den ryska invasionen och består i dag av flera tusen människor över hela världen som tillsammans har hjälpts åt att spara ner ukrainska webbsidor och digitala samlingar, från olika institutioner, så att de inte ska förstöras eller skadas på något sätt. I den andra fasen har det handlat mycket om att se till att det finns digitaliseringsutrustning i Ukraina på kulturinstitutioner, biblioteken inte minst. De har kanske inte alltid möjligheten att snabbt evakuera sina samlingar när kriget står för dörren utan då får man tänka att det minst dåliga sättet är att digitalisera det mest unika och skyddsvärda materialet.

Berätta mer om det arbetet!

– Tyvärr är teknikstandarden eller utrustningen i Ukraina väldigt eftersatt. Mycket pengar har gått till försvaret de senaste åren så oftast står man där med teknik som är föråldrad eller inte ens fungerar. Så det har varit viktigt att se till att försöka skeppa över modern digitaliseringsutrustning till Ukraina. Jag har själv jobbat mycket åt nationalbiblioteket i Kiev och vi har faktiskt, för en månad sedan, fått dit en stor laddning med datautrustning via en donation från Amazon. Vi jobbar vidare för att hitta lämpliga donatorer eller sponsorer och sedan kanalisera materialet till Ukraina. Sedan finns det stora andra behov av generatorer för att trygga elförsörjningen, eftersom vi nu ser att Putin slår direkt mot energisystemet.

– Det engagemanget handlar dels om solidaritet men också om något slags självintresse. Det som händer i Ukraina angår oss. Vi befinner oss i närområdet och även vi är påverkade av den konflikten.