Så vaktas principen som kan förändra liv

Huvudbudskapet i Iflas riktlinjer för arbetet med att stötta människor på flykt är egentligen en fråga: Om biblioteken är samhällets vardagsrum, vem saknar då en plats?

Genom det senaste decenniet har bibliotek världen över hittat sätt att stötta fördrivna människor, men fram till nyligen har det saknats ett internationellt ramverk som vägledning för arbetet. Syftet med Iflas riktlinjer, som presenterades i vintras, är att de ska utgöra en praktisk guide och bidra till att bredda bibliotekens och bibliotekariernas roll i samhället. De riktar sig till alla som på något sätt arbetar med biblioteksverksamhet. 

– Riktlinjerna ger bland annat vägledning i hur man skapar välkomnande miljöer, stödjer språk- och informationsbehov, driver programverksamhet, hanterar hatpropaganda och stärker gemenskapen, säger Despina Gerasimidou som är riktlinjernas huvudförfattare.

Hon är från Grekland, har arbetat för Ifla i åtta år och ledde arbetsgruppen som tog fram riktlinjerna. Processen var lång, berättar hon, med globala undersökningar, intervjuer och samråd med 13 av Iflas sektioner. 

– Eftersom riktlinjerna är de första i sitt slag ville vi vara så noggranna och representativa som möjligt.

Att skriva globala riktlinjer var utmanande. Förutsättningarna för bibliotekens arbete, liksom flyktingsituationen, varierar mellan olika länder och det är omöjligt att skapa en modell för arbetet som passar överallt. 

– Människor på flykt är inte heller någon enhetlig grupp. De är i olika faser, vissa i limbo, andra på väg till ett nytt hem, många bär på trauman. Men vi har försökt att skapa en flexibel resurs som alla bibliotek, överallt, kan anpassa. 

På frågan om varför riktlinjerna kommer nu – och inte tidigare – svarar hon med en motfråga: Om inte nu, när? Fördrivningen på grund av konflikt, förföljelse, klimatförändringar och ekonomisk kris är på rekordnivåer, påpekar hon. Samtidigt har biblioteken fått en allt tydligare roll som samhällscentra. 

– Från Iflas sida kände vi ett akut behov av att agera nu.

Ett frö såddes emellertid redan 2017 då riktlinjerna för bibliotekens arbete för hemlösa också berikades med ett kapitel om stöd till människor på flykt.

Sedan de nya riktlinjerna publicerades har de väckt starkt intresse, enligt Despina Gerasimidou. Översättningar är redan på gång till bland annat serbiska, grekiska, kroatiska, tyska, polska och italienska. Målet är att de ska finnas på alla medlemsländers språk. Både Unesco och organisationen Libraries without borders har uttryck sitt engagemang.

För människor på flykt kan biblioteken spela en avgörande roll som pålitlig samhällsaktör och välkomnande hamn, menar Ifla. De kan både bidra till integration och hjälpa människor att återhämta sig från trauman. 

– Som en bibliotekarie skrev till mig: Samhällen behöver mer än information för att överleva. De behöver kontakt, stöd och handfast vägledning. Det är utan tvekan bibliotekens viktigaste uppgift. 

Despina Gerasimidou önskar att riktlinjerna ska ge bibliotek världen över kraft att spela en starkare roll för fördrivna människor. Förhoppningen är att bidra till fler inkluderande tjänster, starkare samarbete med civilsamhället och ett erkännande av bibliotek som viktig samhällsinfrastruktur. 

– Riktlinjerna vilar på principen om att vi alla har mänskliga rättigheter, oavsett nationalitet, flyktingstatus eller andra förutsättningar. Om varje bibliotekarie bär med sig denna princip i sitt dagliga arbete blir inkludering verklighet, och det kommer att förändra liv.

Artikeln är publicerad i Biblioteksbladet 3/2025, ”Numret om 2015”.