"Det blir inga skolbibliotek fyllda med mjukporr"

Vuxna behöver hålla ögonen på vad unga möter på nätet – och de böcker som rekommenderas på Tiktok. Men en slarvig debatt är en fara för bibliotekssektorns trovärdighet, skriver Alva Franzon apropå tidigare artiklar om hashtaggen Booktok.

Jag ska inte börja min text med funderingar kring om bibliotek egentligen vore den perfekta porrhuben där inga verkliga människor och kroppar kommer till skada. Jag ska i stället börja med min övertygelse att det inte är dit vi är på väg. Det blir inga skolbibliotek fyllda med mjukporr – något Magdalena Ivarsson är rädd för i sin replik på Magnus Johanssons text där han berättar om sitt möte med den litterära subgenren dark romance via romanen Haunting Adeline.

Det råder ingen tvekan om att vuxenvärlden behöver hålla ögonen på vad barn och unga möter i sociala medier (och i det här fallet i böcker). Men vi måste börja hålla ordning på begreppen och se Booktok för vad det är: något föränderligt och användarstyrt.

Svaret på varför vi inte kommer att ha skolbibliotek fyllda med mjukporr även om inköp uteslutande skulle göras utifrån Tiktok-trender (är det verkligen något bibliotek någonstans någonsin skulle överväga?) finns ju faktiskt i Magdalenas egen text: unga möter inte bara en genre under hashtagen Booktok. Inköp utifrån Tiktok-trender hade lett till ett mer varierat utbud än mjukporr och ätstörningspropaganda.

Magnus Johansson har haft bokcirkel med kollegor och berättar att de valt böcker från Ludvika biblioteks hylla med ”Booktok-favoriter” – vilken del av Booktok ryms på den hyllan undrar jag? Jag har själv haft en bokhylla med ”trendande böcker” i mitt skolbibliotek och pyntat den med Tiktok-logotypen. Där ställde jag upp böcker med tecknade par på omslaget (i en hockeyrink, i ett laboratorium, i Buckingham Palace…), metallicskimrande romantasy och nyutgåvor med uppdaterade Netflix-omslag. När jag insåg det uppenbara tog jag bort hyllan: elevernas flöden skräddarsys utifrån deras personliga data även när de tar del av inlägg märkta #booktok.

Hyllan är omöjlig att hålla relevant för en majoritet av besökarna om vi inte har stenkoll på deras surfhistorik. En av mina låntagare får uteslutande upp klassiker och böcker hen måste ha läst innan en viss ålder i sitt flöde, en annan får tips om självhjälp och populärpsykologi, en tredje tips om tegelstenar av Thomas av Aquino. För dem är det Booktok.

Kanske var det möjligt att urskilja vilka böcker som var ”Booktok-favoriter” när hashtaggen tog fart under pandemin. Då gick det att se tydliga siffror i försäljningsstatistik. Böcker som hade börjat sorteras bort ur bokhandlarna behövde plötsligt tryckas upp igen och igen när efterfrågan ökade. Men nu får vi inse att hashtagen utvidgats till något betydligt mer omfattande och mångfacetterat.

I takt med att boktipsande inlägg på Tiktok ökar måste också vårt kunnande om vad som finns där öka. Jag köper inte påståendet i Tommy Bildströms replik att bibliotek hittar skäl att inte köpa in ”Booktok-böcker”. Det finns ”Booktok-böcker” på alla bibliotek. Jag kan inte tänka mig att bibliotek säger nej till Booktok-trendiga Unga kvinnor av Teresa Alcott, Hanya Yanagiharas Ett litet liv eller Donna Tartts Den hemliga historien? För många är det Booktok.

Det som har diskuterats i den senaste tidens debattinlägg är när algoritmerna leder unga personer till genren dark romance. Böcker om kvinnor som attraheras av sin egen eller någon annans förövare. Ämnena är tabubelagda och innefattar våldtäkt, mord, uttryck för att mannen äger kvinnans kropp och andra övergrepp. Man kan och ska inte blunda för att genren har fått genomslag hos en ung läsekrets och det är uppenbart att genomslaget har skett via Booktok-taggade inlägg på Tiktok. Magdalena Ivarsson har rätt i att just dark romance lämpar sig för formatet eftersom den som scrollar lätt stannar upp vid innehållet – sex säljer!

Söker man på boktips inom genren på Tiktok svämmar appen över av fan-skapade ”edits” som i det här fallet innebär montage med bilder, filmklipp och musik som försöker beskriva stämningen i boken det tipsas om. Det är män med halloweenmasker som tvingar sig på kvinnor, som står bakom en kvinna som läser boken i fråga eller jakter i en mörk skog. Den som vill läsa dark romance är kanske inte ens medveten om handlingen i boken som efterfrågas, utan har helt enkelt fastnat framför en edit som kändes spännande eller sexig.

Förra veckan presenterades en kartläggning som synliggjorde den ökade förekomsten av strypsex hos unga. Jämställdhetsministern Nina Larsson nämner att det hos unga kan finnas en ”värderingskris”. Tidigare under hösten har man kunnat läsa i rapporten Svenskarna och internet att en tredjedel av unga i Sverige delar platsdata med sina partners. Vuxna blir oroliga medan unga inte förstår problemet eftersom det vore märkligare att ta bort sig själv från snapkartan bara för att man är i en relation.

SVT Edit har nyss släppt en dokumentärserie om kroppshets hos unga killar och hur det leder till allvarliga ätstörningar. Den här typen av rapportering vore märklig att inte reagera på, och som barn- och ungdomsbibliotekarie undrar man såklart i vilken grad litteraturen vi tillhandahåller bidrar till skadliga normförskjutningar och samhällsfenomen. Att diskutera hur litteraturen tas emot av våra unga är viktigt.

Men när vi för den här debatten måste vi bli bättre på att inte fastna i att skylla problemen enbart på Tiktok och en hashtag. Sociala medier kommer inte upphöra (även om till och med många barn önskar att internet aldrig funnits) och vi tjänar på att hålla flera tankar i huvudet samtidigt: ”Ja, det finns faror och risker” och ”Det finns variation och positiva krafter”. När vi slarvar med att se komplexiteten tappar vi trovärdighet hos de som faktiskt är medskapare på apparna och har ett personligt flöde som inte matchar den bild vi målar upp.

Dark romance är en del av Booktok och all dark romance är inte lika kontroversiell som Haunting Adeline. Jag kommer inte avsluta med att säga: köp den eller köp den inte. För jag har inte läst den och har inte behövt ta ställning till inköp via inköpsförslag. Jag vill i stället avsluta med en konkret uppmaning:

Magdalena Ivarsson insinuerar att det tyder på bristande kompetens när vi ber kollegor om hjälp att ta ställning till innehållet i böcker. Vad menar hon är alternativet?

Jag vill i stället att alla vuxna, inte bara bibliotekarier, ska läsa så mycket ”trendande litteratur” som möjligt och att vi delar våra läsupplevelser med varandra. Framför allt när innehållet stör oss. Det är superviktigt att vi prestigelöst vågar ställa frågor om genrer, verk eller samhällsfenomen direkt när behovet att veta mer uppstår.

Varje gång den här diskussionen blossar upp i skolbibliotekssammanhang försöker jag också uppmuntra fler att ställa krav på BTJ att recensera fler än en eller två engelska titlar per BTJ-häfte. Vi behöver alla kompetenslyft: om Booktok, om subgenrer och om specifika verk.

Alva Franzon
Skolbibliotekarie, Rosendalsgymnasiet, Uppsala