Replik: Ny lag kräver nya ambitioner – inte gamla kompromisser

Kanske glömmer Anya Feltreuter bort elevernas rätt till bibliotek med utbildad personal, skriver Magdalena Ivarsson. ”Men vi kommer inte att glömma vad som står på spel.”

Det är inte konstigt att Anya Feltreuters debattartikel väcker starka känslor – det visar hur angelägen frågan är. Forskaren Olof Sundin varnar för att skolbiblioteksreformen riskerar att falla platt utan finansiering och tillgång till utbildade bibliotekarier. Tanja Appelberg, bibliotekarie på Medioteket i Stockholm, frågar sig i ett LinkedIn-inlägg vilka ansträngningar skolledare egentligen gör för att attrahera de bibliotekarier som finns:
”Att bibliotekarierna inte räcker till är ett faktum – men vilka ansträngningar gör skolledare för att attrahera de bibliotekarier som finns att välja skolbiblioteken? … Det material jag själv samlar in i min pågående studie visar att skolledare kan – och bör – göra mer. Synen på skolbibliotekarien behöver förändras från ett “nödvändigt ont” till en central resurs om lagändringen ska få reell betydelse.”

Andreas Mörck från Almega Utbildning har sagt: ”Det tjänar inget till att beklaga sig, vårt uppdrag nu är att genomföra det.” Viktoria Reuterskiöld uppmanar skolor att förstå bibliotekariernas värde, och Maria Schedvin sammanfattar de kritiserade platsannonserna i sin krönika ”Rektorer som förstått behöver ett slagord”. Alla lyfter frågan från olika perspektiv – från praktik till policy – och ger röst åt de skolbibliotekarier som varje dag gör jobbet på golvet – de som faktiskt är ute i verksamheten och vet vad arbetet kräver. Men de lyser med sin frånvaro i Feltreuters resonemang. Det arbete som Feltreuter menar att en vaktmästare utan högskoleutbildning lika gärna kan utföra. Åtminstone tills jag själv raljerade om det rätt klumpigt på LinkedIn.

Lösningar får inte innebära att en hel yrkeskår förväntas sänka sina ambitioner eller rucka på sina villkor.

Jag håller med om att vi behöver vara lösningsorienterade. Men lösningar får inte innebära att en hel yrkeskår förväntas sänka sina ambitioner eller rucka på sina villkor.

Bibliotekarieyrket är inte ett “halvt yrke” som kan fyllas ut med något annat. Elever har rätt till ett bibliotek som är mer än bara en bokhylla – de har rätt till en kompetent vuxen som kan vägleda dem i läsning, källkritik och informationssökning. Det är ett kvalificerat arbete som kräver planering, samverkan, pedagogisk kompetens, uppföljning och ett starkt kunskapsunderlag – särskilt i skolmiljö, där uppdraget är direkt kopplat till elevers lärande, språkutveckling och informationskompetens.

Att skollagen nu kräver bemannade skolbibliotek ska vara startskottet för långsiktiga, hållbara lösningar. Det borde inte vara ännu ett tillfälle att acceptera kombinationstjänster som riskerar att urholka både funktion och profession. Särskilt inte med argument som att tjänsterna är “roliga”, “flexibla” eller att “skolor ändå inte har råd”.

Att en skola med 600 elever skulle ha en heltidsanställd bibliotekarie framstår för Feltreuter som en utopi – men för många av oss är det redan verklighet. Det illustrerar hur långt Feltreuters bild ligger från många skolors vardag.

Det är också hög tid att vi som yrkeskår sätter ner foten. Förväntningen att bibliotekarier ska vara snälla, flexibla och “ta en för laget” är en baksida av att vara ett kvinnodominerat yrke och en stödfunktion i skolan. Men värdighet i arbetslivet handlar inte bara om vad som är möjligt – utan om vad som är rimligt och rätt.

Självklart finns det plats för kreativitet och samverkan mellan yrkesgrupper. Men låt oss inte blanda ihop det med att urvattna en profession som barn och ungas läsförmåga faktiskt är beroende av.

Vi är många som är frustrerade och förvånade över de här annonserna – och det gäller inte bara bibliotekarier. Våra kollegor – studievägledare, kuratorer och andra stödfunktioner – möter samma typ av nedvärdering.

Och kanske glöms elevernas rätt till en utbildad skolbibliotekarie bort av Feltreuter. Men vi kommer inte att glömma vad som står på spel.