Vi vill stötta, men stöttandet måste också få innehålla konstruktiv kritik. Det skriver Linnéa Jönsson och Eleonor Pavlov i sin slutreplik om Malmö stadsbiblioteks ”känsliga ämnen”-koncept.

Torbjörn Nilsson svarar på vår kritik av deras Känsliga ämnen-koncept genom att hävda att vi framställer vår åsikt som fakta. Han insinuerar också att vi, i och med att vi att vi nämner vårt medlemskap i Expertnätverket för bibliotekens arbete med hbtq+, är oprofessionella, eftersom vi, enligt honom, bryter mot överenskommelsen att Svensk biblioteksförening bör ”förhålla sig neutral till medlemsbibliotekens verksamheter och i stället fungera stöttande i relation till branschen”.

I ett sådant här läge är det lätt att ropa ”Men ni då!”, men vi ska försöka att hålla oss från det, för även vi är mer intresserade av att komma vidare i diskussionen snarare än att peka finger. Precis som vi skrev i vår förra text bemöttes kritiken i första läget med att hävda att kritikerna inte förstod syftet, den här gången fokuserar Torbjörn Nilsson på sättet vi lyfter vår kritik och inte det vi försöker att säga. Det är, enligt oss, inte att föra en dialog.

Det må hända att de avslutande orden i vår förra text, ”Gör om och gör rätt”, var olyckliga, men vi anser att det hör till att vara lite vass och tydlig i debattartiklar. Syftet med vår text var att visa på att vår, och många andras, kritik mot konceptet ”Känsliga ämnen” var mer mångbottnad än att vi bara inte hade förstått intentionerna.

Upprinnelsen till varför vi valde att skriva debattartikeln var inte bara att vi ställer oss kritiska till hur initiativet med ”Känsliga ämnen” implementerats på Biblioteken i Malmö. Bakgrunden var framför allt att många personer i våra respektive sammanhang, gamla som unga, bibliotekspersonal såväl som civila biblioteksbesökare, ställde sig frågande till om detta verkligen var rätt sätt att nå ut till målgruppen.

Vi försökte förklara varför och på vilket sätt vi, och många andra, var kritiska till initiativet. Texten innehöll förvisso också exempel på hur det, enligt oss, hade kunnat bli bättre, men ingenstans skrev vi att Biblioteken i Malmö ska göra som vi säger. Jo, kanske på en punkt, att vi tycker att de ska tänka ett varv till, och det står vi fast vid.

Vi står också fast vid vår åsikt att syftet med initiativet är gott, men att utförandet inte är det. Vi har diskuterat detta med många andra, både vuxna i vår egen ålder och uppåt och personer som tillhör den målgrupp som Biblioteken i Malmö inriktar sig på för konceptet. Synpunkterna varierar och många tycker att initiativet är bra, men de allra flesta, hur positiva de än är, håller med oss om att namnet och utförandet inte är det. För det är just det som kritiken handlar om, att vi tycker att valet av namn och vilka ämnen man valt att lyfta fram i sammanhanget är det problematiska. Att även om frågor som rör hbtq+ kan upplevas känsligt av vissa är det kontraproduktivt att befästa den bilden.

Tänk hur annorlunda den här diskussionen hade varit om vi i stället för att prata om det faktum att vi har kritik hade kunnat prata om kritiken i sig. Om vi hade kunnat ha ett samtal kring arbetet bakom initiativet. Det hade varit mycket mer intressant att få höra om hur Biblioteken i Malmö har arbetat fram konceptet, hur samarbetet med målgruppen har sett ut, och kanske framför allt, hur de under arbetets gång har förhållit sig till de frågor som vi lyfter. Fanns det några andra namnförslag? Fanns det tankar på att placera skylten på en mer avskild plats? Fanns det tankar om att lägga till och ta bort vissa av de ämnen som finns med på skylten? På vilket sätt arbetar Biblioteken i Malmö med att det ska vara tydligt att det är processen som är känslig och inte ämnena i sig?

Visst är det så, som Torbjörn Nilsson skriver, att ett av bibliotekens uppdrag är att främja det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till fri åsiktsbildning, till exempel genom diskussion och debatt. Men vi undrar om vi inte hade kommit längre genom att prata om sakfrågan istället för att prata om hur ett demokratiskt samtal ska föras. Vi vill inget hellre än att agera stöttande för alla bibliotek – det är en av anledningarna till vi är engagerade i expertnätverk – men en del av det stöttande arbetet måste få innefatta konstruktiv kritik. Därför är det olyckligt att Torbjörn Nilsson och Biblioteken i Malmö inte verkar vara öppna för den typen av utbyte. Vi ser inte att det är problematiskt att lyfta fram att vi är medlemmar i expertnätverket för bibliotekens arbete med hbtq+. Tvärtom såg vi det som relevant i sammanhanget för att tydliggöra att vi har erfarenhet och kunskap på området. Eftersom vi skrev under med våra namn och som medlemmar i nätverket utgick vi från att det var tydligt att det handlade om enskilda medlemmars åsikter och inte ett officiellt uttalande från nätverket.

Avslutningsvis vill vi trycka på att i dessa tider, när den politiska utvecklingen kan komma att hota bibliotekens verksamhet på ett sällan tidigare skådat sätt, behövs det demokratiska, öppna och icke-dömande samtalet, kanske mer än någonsin tidigare. Med andra ord så behöver alla vi som värnar om biblioteken, den fria tillgången till information och rätten till det fria ordet hålla ihop. Vi avslutar därför denna slutreplik med att sträcka ut en hand till Torbjörn Nilsson och Biblioteken i Malmö och erbjuda vårt stöd, vår kunskap och våra perspektiv i ert fortsatta arbete med hbtq+-frågor. Vi hoppas ni väljer att ta emot denna chans så att vi tillsammans kan blicka framåt och fortsätta arbeta för alla biblioteksanvändares bästa.

Linnéa Jönsson och Eleonor Pavlov
Bibliotekarier och medlemmar i Svensk biblioteksförenings expertnätverk för bibliotekens arbete med hbtq+ 

Tidigare inlägg i debatten:
›› Inget rätt och fel om känsliga frågor
›› Lyssna på vad vi försöker säga – gör om och gör rätt