Nu vänds allas blickar mot Cecilia Ranemo på Kungliga biblioteket. Hon är ansvarig för den årliga biblioteksstatistiken som släpps i dag.

När vi möts är det två dagar kvar till Cecilia Ranemos dag i rampljuset. Hon är statistikansvarig på Kungliga biblioteket och den som håller i insamlandet, sammanställandet och analysen av den årliga statistiken över de offentligt finansierade biblioteken.

KB har ännu inte öppnat för dagen när hon snabbt visar upp läsesalen med sina ”hemliga Harry Potter-trappor i varje hörn”. Resten av huset är dock moderniserat, påpekar Cecilia Ranemo.

2007 började hon arbeta på Kulturrådet med, som hon säger, all slags kulturstatistik. Där ingick även biblioteksstatistiken.

När KB tog över ansvaret för biblioteksstatistiken sökte sig även Cecilia Ranemo dit. Det var 2011 och från början, förklarar hon, handlade det om fyra så kallade produkter. Det rörde sig om enkäter om folkbibliotek, universitets- och högskolebibliotek, specialbibliotek och sjukhusbibliotek.

– Men frågorna var så olika i enkäterna så det gick aldrig att slå ihop så man kunde se någon utveckling på riksplanet. Hur besök definierades var olika och det var väldigt rörigt. För att inte tala om skolbiblioteksstatistiken som gjordes ibland vart sjätte år, ibland vartannat och enkäterna såg olika ut varje gång.

Hon insåg att enkäthärvan måste redas ut. En ny sorts biblioteksstatistik skapades, en som täcker in alla bibliotekstyper, även de som inte hade ingått tidigare, fängelsebibliotek och regionala museibibliotek till exempel.

– Vi bestämde oss för att alla offentligt finansierade bibliotek ska få enkäten. För att det ska räknas som biblioteksverksamhet måste det finnas personal som arbetar med just det.

Läs mer ›› Biblioteksstatistik 2022: ”Färre besök – men besökarna (nästan) tillbaka”

Cecilia Ranemo höll på i över ett år, 2013– 2014. Hon skickade ut allting på remiss och fick in 200 svar. Folk ringde, kom till KB och det ordnades öppna webbsända möten.

– Det tog också tid att utveckla ett enkätsystem som klarade, nästan, att göra det jag hade tänkt mig. Tanken var att man skulle kunna visa resultaten i automatiska rapporter på webben. Det är ett system som både samlar in och redovisar, säger Cecilia Ranemo.

Hon berättar att hon bland annat skickade ut enkäter till alla skolenheter i Sverige. Det blev 6 000 enkäter. Frågorna om de hade skolbibliotek och i nästa steg bemanning, gick till rektorerna.

– Då visade det sig att de som hade vad man kan kalla för skolbibliotek, där började bemanningen på en halvtidstjänst. Det var likadant på specialbibliotek och andra typer av bibliotek. Inte på alla, men på majoriteten av biblioteken. Den nedre gränsen sattes därför vid att det skulle finnas minst halvtidsbemanning i organisationen.

Alla lämnar inte in enkäten men svarsfrekvensen är hög. Det enda som diffar lite, som Cecilia Ranemo uttrycker det, är skolbiblioteken.

– Många gånger vet jag inte om det är för att de vägrar eller om jag inte har fått tag i rätt person. I år bytte jag 450 epostadresser under arbetets gång trots att jag skickade ut frågan till alla bibliotek före jul: Är det här rätt person som enkäten har kommit till?

Hon förklarar att i november kanske det var helt rätt person men ett par månader senare hade den personen bytt arbetsplats, något som är vanligt då skolbiblioteken har stor personalomsättning.

Sverige är, tror Cecilia Ranemo, det enda landet i världen, som på riksnivå kan visa den totala bibliotekstillgången och utvecklingen på biblioteksområdet.

– Men eftersom vi har en enda enkät till alla bibliotekstyper så blir alla bibliotekstyper missnöjda. De känner inte igen sig i alla frågorna.

Hon tar läsesalslån som ett exempel. Det förekommer i vissa bibliotekstyper, men inte alla. KB har 90 000 sådana per år.

– Skolbiblioteken tycker att enkäten är gjord för folkbibliotek. Folkbiblioteken tycker att den är anpassad för universitets- och högskolebibliotek. Men olika bibliotekstyper har olika avancerade biblioteksdatasystem så vissa fält i enkäten är obligatoriska men majoriteten är inte det. Så enkäten ser väldigt lång ut men när det gäller den obligatoriska delen är det inte så många frågor.

Cecilia Ranemo lägger till att det har kommit mest klagomål från skolbibliotekshållet.

– De har ingen tid över till att fylla i det här. Men de har sex veckor på sig och i genomsnitt lägger ett skolbibliotek en till två timmar på att fylla i uppgifterna. Vi frågar efter det, hur mycket tid det tar, i slutet av enkäten för att vi är skyldiga att redovisa för Statistiska Centralbyrån som i sin tur redovisar för regeringen.

Då kan man också göra en uppskattning av hur mycket den officiella statistiken faktiskt kostar, påpekar Cecilia Ranemo. Hon lägger till att stora universitetsbibliotek med många bibliotekarier, de lägger ner mer än en vecka på enkäten. De ska till exempel redovisa användningen av e-medier.

Varje gång hon får en fråga om hur de ska göra med den och den delen av undersökningen ser hon vad den svarande kan ha missuppfattat i texten.

– Jag gör tillägg ibland. ”Nej, ni ska inte räkna när folk frågar var toaletten ligger.” Varje år får jag ungefär 1 500 hundra mejl och ja, det kan vara om precis vad som helst. Jag sitter och svarar. Andra ringer och vill prata av sig för att det känns så jobbigt att fylla i enkäten. Då säger jag att jag kan hjälpa till och ”Det fixar sig, det här”. Det är så många som hör av sig att alla i Bibliotekssverige tycker att de känner mig.

Hon lägger till att de flesta inte känner igen henne. På konferenser händer det ofta att folk kommer fram till henne och säger saker i stil med: ”Jag trodde att du var smal och mycket yngre.” Cecilia Ranemo skrattar länge när hon har berättat det och avrundar skrattandet med ett: ”Sånt värmer.”

Hon understryker dock att hon verkligen uppskattar kontakterna hon har med folk. Synpunkter och tankar från bibliotekarier och chefer gör att hon kan förbättra enkäten år från år.

– 2012 skickade jag ut skolbiblioteksenkäter till alla rektorer i Sverige. Det gör jag inte om, kan jag säga. Då ringde de upp och skrek: ”Jag vet väl ingenting om skolbiblioteket. Jag kan inte ta fram de här uppgifterna.” Det var totalfiasko. Jag trodde att rektorerna skulle kunna delegera till rätt person, men så blev det inte.

Helgen som gick satt Cecilia Ranemo och letade efter korrekturfel i rapporten men det är värt slitet, menar hon. Undersökningen får så stort genomslag att hon ibland känner igen sina egna formuleringar i till exempel riksdagsmotioner.

– Den är viktig för att samhället inte är bättre än medborgarnas kunskap och har man inte tillgång till bibliotek och fri information på olika sätt, då får du ett folk som inte är upplyst, som inte har möjlighet att ta reda på saker och som inte kan utvecklas. Det spelar ingen roll om det gäller forskning, samhällsdebatt eller demokratifrågor. Du behöver ha obegränsad tillgång till information.

Cecilia Ranemo har observerat att olika specialbibliotek har blivit färre år för år. Det gör att den informationen blir svårare och svårare att så att säga komma åt. Hon nämner att Naturvårdsverket har stängt sitt bibliotek för allmänheten.

– Man kan inte googla sig fram till allt.

När vi möts kan hon inte avslöja något om årets statistik, hon kan inte säga något om antalet folkbibliotek som har lagts ner. Men i år precis som tidigare år understryker hon vikten av att inte bara prata om de negativa trenderna.

– Det är viktigt att se vad bibliotekspersonalen faktiskt åstadkommer de få tjänster de har i förhållande till befolkningen. En folkbibliotekarie ska i genomsnitt jobba för 2 000 personer, med allt vad det innebär. Många har också två olika roller, ska vara både skolbibliotekarie och jobba på folkbibliotek.

Ibland hör politiker eller någon verksamhetscontroller av sig. De vill veta varför deras nyckeltal är så lågt i förhållande till grannkommunernas resultat. Cecilia Ranemo försöker då hjälpa dem med olika förklaringsmodeller.

– Det händer att jag helt plötsligt säger: ”Det ser ut som det gör för att ni lägger ner hälften så mycket pengar på biblioteksverksamheten som kommunen bredvid.”