DEBATT: Kulturen har värde oavsett vårdtid

1 feb 2016 • 2 min

Chefer vid Falu lasaretts bibliotek vill se ett tydligare försvar för sjukhusbibliotekens patientinriktade verksamhet. I Svensk biblioteksförenings jubileumsskrift ser de...

Chefer vid Falu lasaretts bibliotek vill se ett tydligare försvar för sjukhusbibliotekens patientinriktade verksamhet. I Svensk biblioteksförenings jubileumsskrift ser de tecken på att frågan är nedprioriterad. 

Svensk biblioteksförening har kommit ut med en jubileumsskrift med titeln ”Till det mänskliga ordets trygga beredskap och värn”. Där finns också ett avsnitt om sjukhusbibliotek (s 59-60). Enligt jubileumskriften har den patientinriktade delen av verksamheten minskat, vilket sägs bero på kortare vårdtider. Det är ett argument som vi har hört förut, men att få läsa det i jubileumsskriften känns trist. För detta är våra belackares argument när de vill angripa eller till och med lägga ned sjukhusbibliotekens allmänna biblioteksverksamhet. Vi menar att den patientinriktade delen har ett berättigande så länge vi har patienter på sjukhus. För kulturen har ett värde oavsett vårdtid och dessutom ligger det inga genomsnittspatienter på våra sjukhus, utan högst konkreta. Vi har fortfarande patienter som är inlagda i månader, ibland isolerade, som dessutom allt oftare varken kan svenska eller engelska, och där sjukhusbiblioteket blir det enda som vid sidan av vårdinsatsen kan göra situationen någorlunda dräglig. Till detta ska läggas sjukhusbibliotekens uppgift att utveckla information och lärande för patienter och deras närstående.

Sjukhusbibliotek har funnits i drygt hundra år och det var landstinget i Dalarna som 1911 var först med att anslå medel, inte 1920 års riksdag som skriften hävdar. Sjukhusbiblioteken var en del av den moderna biblioteksrörelsens framväxt under 1900-talets början och påverkades nationellt av folkbildningssträvandena och internationellt av public library-idén. Senare kom sjukhusbibliotekens professionalisering, där statsbidragen 1930 kopplades till stadsbibliotekens länsbiblioteksverksamhet.

Men parallellt med detta växte de medicinska biblioteken fram och sjukhusbibliotekens patientinriktade del kom att kompletteras med den medicinska. Det förstärkte den särart som sjukhusbiblioteken hade, vilket gjorde att stadsbibliotekens betydelse för sjukhusbiblioteken avtog. I en artikel i Biblioteksbladet (1968 s 216 ff) går Ulla Kjerrström till offensiv för det kombinerade sjukhusbiblioteket, med både allmänna och medicinska biblioteksuppgifter. Ulla satt som ordförande för SAB:s sjukhussektion sedan 1965 och hennes artikel utmanade dåvarande det biblioteksetablissemanget, som menade att det kombinerade sjukhusbiblioteket var till förfång för sjukhusbibliotekens folkbiblioteksuppgift. Men farhågorna kom på skam och istället följde något som kan betecknas som sjukhusbibliotekens glansperiod. Det var i anslutning till denna utveckling som landstingen inte bara tog det ekonomiska ansvaret utan även ansvar för verksamhet och personal. Den som främst kom att personifiera denna glansperiod var Lena Sewall. Under hennes ledning skapades i Värmland ett länsomfattande system av kombinerade sjukhusbibliotek, ett system som saknar motstycke både före och efter denna period, såväl nationellt som internationellt. Men ingenting om detta finns i jubileumsskriften, trots att Lena Sewall var författare till grundböckerna om sjukhusbibliotek för en hel generation sjukhusbibliotekarier, utgivna i SAB-serien (nr 8 och nr 17).

Skriften väljer istället att till exempel lyfta fram att SAB:s vårdsektion utgav Blänkaren från 1998 och Eva Alopaeus studie om sjukhusbibliotekens betydelse för medicinskt beslutfattande året därpå. Det är en ensidig historieskrivning och dessutom fel. SAB:s vårdbibliotekssektion gav ut Blänkaren från 1988 och nämnda studie kom först elva år senare. Från att tidigare ha varnat för underskattning av sjukhusbibliotekens folkbiblioteksuppgift tycks dagens biblioteksetablissemang (såsom den uttrycks i skriften) helt har kastat av sig denna oro. Nu gäller berättelser där exklusiviteten står i centrum. Men för sjukhusbibliotek handlar det inte bara om att ge vårdens ledning bra underlag till beslut, visserligen en viktig uppgift det också, utan sjukhusbibliotek är till både för personal och patienter, vare sig det handlar om medicinska frågor eller kultur.

Bengt Holmquist, senior chef och P-O Tellander, chef, Falu lasaretts bibliotek och informationscentral

Läs också jubileumsbokens redaktörs, Margareta Lundberg Rodin, svar på kritiken.

1 kommentarer

  1. Svar på Margareta Lunberg Rodins svar:

    ”Det första kravet på en historieskrivning är att den faktamässigt är korrekt. Jubileumsskriften innehöll flera sakfel om sjukhusbibliotekens historia.
    Det andra kravet är att skrivningarna lyckas fånga det väsentliga i sjukhusbibliotekens utveckling. Det misslyckades jubileumsskriften med. Frågan står inte om att historien om sjukhusbibliotek kunde ha skildrats på annat sätt, utan att den just skulle ha gjort detta.
    ”Historiebygge” är inte att samla allt, utan just det viktiga och det som bäst täcker utvecklingen i sin helhet. En bra idé hade varit att utgå från Barbro Thomas rapport, en rapport som ändå nämndes om i skriften och som gjordes på sjukhusbibliotekschefernas uppdrag. Det hade gjort jubileumskriften skrivningar om sjukhusbibliotek mer heltäckande istället för att låta en del specifika synvinklar från Göteborgstrakten ge helhet.”

Kommentarer är avstängda.

Senaste nytt

Kommentar

"Tystnaden är ett sjukdomstecken"

Många har hört av sig efter en artikel om att bibliotekspersonal sällan tillåts läsa på arbetstid. "Vittnesmålen ger bilden av arbetsplatser där det straffar sig att tala klarspråk", skriver Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson.

4 okt 2022 • 2 min

Reportage

Omöjligt uppdrag?

Svenskarnas läsande är ständigt föremål för bekymrade utredningar och politiska satsningar. Men trots alla ansträngningar är trenden negativ, särskilt bland unga. Hur ska det skrivna ordet vinna fler människors uppmärksamhet?

30 sep 2022 • 9 min

Nyheter

Retoriken som tystar röster

Hur gör man när den som använder sig av hatretorik anklagar sina kritiker för samma sak? Och hur kombinerar man yttrandefriheten med kampen mot hatretorik?

29 sep 2022 • 3 min