Bibliotek viktiga i kamp mot rovtidskrifter

En gemensam aktion mot så kallade rovtidskrifter är nödvändig, slår den akademiska världen fast i en ny rapport. Universitetsbiblioteken spelar en viktig roll för att bekämpa fenomenet.

Det är IAP, Interacademy partnership, som i en ny rapport, tittar närmare på oseriösa vetenskapliga tidskrifter och konferenser. Stefan Eriksson är docent och lektor i forskningsetik vid Uppsala universitet och har varit med i framtagandet av rapporten som visar att problemet är spritt över hela världen.

En del i rapporten är en stor global enkät. Mer än 1800 forskare har deltagit och 80 procent av dem indikerar att problemet med det som på engelska kallas predatory academic journals, redan finns i forskarnas hemländer, eller så är det på väg att utvecklas till ett stort problem.

Stefan Eriksson menar att universitetsbiblioteken är viktiga i kampen mot dessa tidskrifter. Biblioteken behövs för att sprida kunskap om företeelsen och för att skapa medvetenhet.

– Det är också värt att fundera på om man legitimerar de här tidskrifterna genom att inkludera dem. Det kan bibliotek göra på många olika sätt. Man kan legitimera dem genom att ha avtal med dem, man nappar på erbjudanden om att få tidskriften ännu billigare. På så sätt styrs folk in i det här, säger Stefan Eriksson och fortsätter:

– Jag skulle önska att man markerade sådana referenser. Om en forskare publicerar fem artiklar i en sådan tidskrift som tydligt är avslöjad som en bedräglig tidskrift eller att den har mycket låg kvalitet, då borde det markeras. Det skulle nog vara ett starkt incitament till att hålla sig från de tidskrifterna.

Stefan Eriksson anser att biblioteken även har en stor och styrande roll i att försöka få forskare att hamna i tidskrifter som är kvalitativa. Han påpekar att ett sätt att understryka att en tidskrift är pålitlig är att den har öppen och transparent peer review, referentgranskning, och att det är önskvärt att biblioteken markerar dessa.

På bibliotekshögskolan i Borås är Gustaf Nelhans lektor i biblioteks- och informationsvetenskap och han liksom Stefan Eriksson har intresserat sig för problemet länge. Den 7 april ska de båda medverka i en paneldiskussion om rapporten, i samband med ett webbinarium som anordnas av Vetenskapsakademien.

– I rapporten lyfter de att det är ett stort problem, att ansvaret inte enbart ligger på de tvivelaktiga förlagen eller redaktörerna, utan att vi alla har ett ansvar. De påpekar också att alla aktörer som finns i den akademiska världen inte bara är till för akademien, för att bygga kunskap och föra forskningen vidare, utan att det finns profitintressen. Det är viktigt att det kommer fram, säger Gustaf Nelhans.

Han önskar att biblioteken får en starkare ställning i de här frågorna och nämner att allt fler bibliotek jobbar, som han uttrycker det, proaktivt, på så sätt att bibliotekarierna jobbar närmare forskarna. På Syddansk Universitet i Odense till exempel, har bibliotekarierna fokusområden och sitter ibland på institutionerna för att kunna bidra med litteratursökningar och källkritiska diskussioner.

– Det är ett sätt för biblioteken att göra sig tydligare och mer relevanta i praktiken, i vardagen, säger Gustaf Nelhans.

Boråslektorn uppskattar dock inte ordet predatory eftersom fokus allt för mycket hamnar på att det rör sig om en ”ondsint profitmakare”.

– Då tänker man att forskaren är ett stackars offer. Men ibland väljer forskaren den vägen för att det är en genväg. Framför allt gäller det när man bara räknar publiceringar och inte värderar kvaliteten, då kan det slinka igenom en cv som är fylld med problematiska publikationer, förklarar Gustaf Nelhans.

Istället använder han sig av en övergripande term, tvivelaktig publicering.

– Det är relativt neutralt men lyfter ändå att detta är någon form av icke önskvärd aktivitet.

Gustaf Nelhans och Stefan Eriksson är, förutom själva terminologin, inne på samma spår, att det handlar om ett brett spektrum av aktörer, allt från bedräglig verksamhet i form av ytterst oseriösa tidskriftsförlag som är ute efter att tjäna mycket pengar, till förlag som kanske vill väl men som inte har förmågan.

– I det de bedrägliga gör kan det inte finnas något gott. De bedrar forskare och det är fel att tjäna pengar på bedrägeri. Men det finns också de som ”bara” har låg kvalitet, vissa har så låg kvalitet att man inte skulle vilja peta på dem med en lång pinne, säger Stefan Eriksson.