Fem frågor till forskningsminister Helene Hellmark Knutsson När Biblioteksdagarna öppnades på onsdagsmorgonen talade forskningsminister Helene Hellmark Knutsson om bibliotekens roll...

Fem frågor till forskningsminister Helene Hellmark Knutsson

När Biblioteksdagarna öppnades på onsdagsmorgonen talade forskningsminister Helene Hellmark Knutsson om bibliotekens roll som kunskapsutvecklare. Om vikten av att minska kunskapsklyftorna i samhället, att öka kunskapen generellt hos befolkningen, att utgöra en basresurs för den svenska forskningen och att stärka sammanhållningen i samhället.

KB:s roll stod också i fokus. E-plikten med det allt mer akuta problemet att framtidens forskare med dagens lagstiftning kanske varken kan få se en ”twitterstorm” eller fatta hur den arabiska våren växte fram på sociala medier. Men också den nationella biblioteksstrategin och vikten av en publiceringsportal som kan ge en helhetsbild av den forskning som finns. Open access och frågan om forskningsdata var också med.

De tre samhällsutmaningar som den kommande forskningspropositionen tar sikte på är klimathotet, digitaliseringen och livsvetenskap/hälsa. Men mer detaljer än så var ministern inte beredd att gå in på idag.

Kan du avslöja några nyheter om vad som kommer i forskningspropositionen om biblioteken?

– Nej, det är lite tidigt än. Vi arbetar med frågorna om digitalisering och open access förstås. Med vissa delar av pliktlagen som behöver ses över. Och bibliotekens roll för den nationella forskningsstrukturen. Men vi står mitt i förhandlingarna och kan inte ge några besked än.

Du talade om ojämlikheten när det gäller tillgång till kunskap och forskningsinformation.

– Ja, det finns stora problem här, och ett sätt att råda bot på dem är ju genom open access. Att det som publiceras också ska vara tillgängligt. Tillgång är en kostnadsfråga och det finns olika sätt att råda bot på den, som olika abonnemangsformer. Men open access-frågan är inte helt lättlöst. Man måste också ta hänsyn till forskarnas rättigheter och kontroll över sitt material, så att vi inte bygger en situation där incitamenten för forskarna att publicera sig minskar.

E-pliktslagen. De flesta verkar eniga om vikten av att samla in material från sociala medier till exempel. Kan man inte bara sätta igång?

– Nja, vi behöver ett ordentligt underlag innan vi gör något. Nu får vi in underlag. Och jag räknar med att vi kan ge ett förnyat uppdrag under den här mandatperioden.

Vilken är din favoritfråga när det gäller forskningsbibliotekens framtid?

– Det är nog digitaliseringen, att göra material sökbart så att man också kan se nya samband. Jag var med när KB hade arrangerat ett hackathon med digitaliserade SOU:er. Det var spännande. Datavetare mötte samhällsvetare och tillsammans hittade de nya lösningar och ny kunskap. Jag är nyfiken på de interdisciplinära samarbetena som växer fram med digitaliseringen. Ett annat exempel är hur man scannat mumier med MR-kamera och kunnat se symboler inne under lindningen som man tidigare hade fått packa upp mumierna för att se. Så står egyptologerna intill och kan tolka bilderna. Det ger spännade möjligheter.

Kommer det att bli bättre eller sämre för forskningsbiblioteken?

– Min ambition är att det ska bli bättre. Men deras uppdrag kommer bara att bli svårare och mer komplext. Ett positivt tecken är i alla fall att biblioteken allt oftare lyfts fram som en central del av universiteten.