Bibliotekarier med särskilt fokus på regnbågsfrågor

28 mar 2023 • 3 min

Västerås är det första folkbiblioteket i Sverige med så kallade regnbågsbibliotekarier. De tre är specialiserade på hbtq-frågor och hbtq-relaterad litteratur.

Mimmi Söderlund, bibliotekarie, har länge arbetat för att det ska finnas en arbetsgrupp på biblioteken i Västerås som arbetar med hbtq-frågor och litteratur. Hennes kollega Jerker Lenngren började för ett år sedan och han såg ganska snabbt att det fanns ett behov av bibliotekarier som jobbar specifikt med de frågorna.

– En av våra chefer tipsade mig om att prata med Mimmi Söderlund och där började vår dialog och sedan har ett uppdrag utformats.

Varför behövs en satsning som den här?

– Hbtq-personer har alltid varit både marginaliserade och diskriminerade, utsatta för hot, hat och våld. Det är en väldigt eftersatt grupp och kanske har inte sådan litteratur varit representerad på biblioteken och man kanske inte heller har varit representerade när det gäller föreläsare eller aktiviteter. Gruppen förtjänar att lyftas fram och att få känna att vi finns också. På sikt handlar nog regnbågssatsningen på biblioteket också om att utmana könsnormer, säger Jerker Lenngren.

Han lägger till att man har rätt att vara den man är och att man har rätt att bli kär i vem man vill. Han konstaterar att regnbågsgruppens arbete i Västerås ännu inte har kommit särskilt långt men att en av de saker som har diskuterats är att varje bibliotek i Västerås ska ha en väl sorterad regnbågshylla.

– Varje termin ska våra kollegor ute på stadsdelsbiblioteken erbjudas ett regnbågspaket. Under året har vi temadagar och vissa av de dagarna som har med hbtq-frågor att göra, ska vara obligatoriska. Det handlar om att lyfta fram litteraturen, ha hand om aktiviteter, anordna föreläsningar, författarbesök, regnbågshäng, you name it, förklarar Jerker Lenngren.

Västerås-bibliotekarien som arbetar på Hammarby kvartersbibliotek, tycker att responsen har varit övervägande positiv, både från kollegor och från besökare, men på Facebook har de fått några negativa kommentarer. Vissa har tyckt att det här borde det minsann inte satsas skattepengar på samtidigt som andra har uttryckt att de önskar att det här hade funnits när de själva växte upp.

– Jag tänker att de här båda kommentarstyperna visar att vi behövs, säger Jerker Lenngren.

Vinterns debatt om bibliotek som ordnade sagostunder med hbtq-tema för barn, Drag Queen Story Hour, har varit infekterad och fullmäktigeledamoten i Kalmar, Jonathan Sager, Sverigedemokraterna, vill till och med förbjuda normkritik och normkreativitet riktad mot små barn.

– När folk reagerar som de gör, är det definitivt ett bevis på att något är skevt i samhället, att något är fel och att det vi gör behövs, menar Jerker Lenngren.

Han hoppas att fler bibliotek och biblioteksorganisationer ska prioritera hbtq-frågor i framtiden och han hänvisar till bibliotekslagen när han konstaterar att biblioteken i Sverige ska jobba för demokrati, bildning, för vissa marginaliserade grupper.

Det kommer att hända mycket kring regnbågsgruppen i Västerås framöver, utlovar Jerker Lenngren. Bland annat hoppas han och kollegorna Mimmi Söderlund och Jörgen Boman att biblioteken i kommunen ska få en hbtq-certifiering, något som kommer att ske i samarbete med RFSL.

Christer Edeholt.

Christer Edeholt är kontaktperson för Svensk biblioteksförenings expertnätverk för bibliotekens arbete med hbtq+ och även biblioteksutvecklare i Region Västerbotten. Han ser Västerås-satsningen som något positivt och flikar in att Tove Liliequist i Umeå har en bibliotekarietjänst som fokuserar på hbtq och hbtq-media.

– Det händer bra saker på många bibliotek nu, säger Christer Edeholt och poängterar samtidigt vikten av att arbete med hbtq-frågor eller för den delen även till exempel mångspråksfrågor, inte blir något slags eldsjälsarbete.

– Att alla engagerar sig och visar vägen, det är så viktigt. Så att det inte blir enstaka personer som får stå upp mot hat och hot. Det måste verkligen vara tydligt att det är hela bibliotekets uppdrag och att man har ledningen med sig, menar Christer Edeholt.

Han konstaterar att man nationellt ser en ökning av homofobiskt färgat hat och hot mot biblioteken. Men han säger samtidigt att när sagoföreställningen Bland drakar och dragqueens turnerade på biblioteken i Västerbotten i oktober och november förra året, då fick de inte så mycket som en enda negativ kommentar på sociala medier.

– Det var bara positivt och väldigt uppskattat på alla ställen men såklart är vi alla oroade över det som händer på bibliotek och i samhället, när det  gäller rasism, transfobi och homofobi. Hat och hot ökar, särskilt när maktens män står bakom det på något vis och den tendensen ser vi över hela världen, säger Christer Edeholt som också lägger till att det är viktigt att understryka att dragqueens på bibliotek inte är något politiskt statement utan att det handlar om en läsfrämjande åtgärd.

3 kommentarer

  1. Jag har i mitt arbete under alla år haft som grundregel att behandla alla besökare med samma öppenhet, vänlighet och respekt, oavsett hur de sett ut, låtit eller presenterat sig. I en pluralistisk, liberalhumanistisk, västerländsk demokrati är detta en självklarhet. Vad många tycks glömma är att i en sådan demokrati är det samtidigt omöjligt att skräddarsy sitt bemötande för att visa att man ”ser” varenda besökares egenskaper på ett enskilt sätt. Just pluralismen och brokigheten i ett sådant samhälle kräver ett system av kommunikation bestående av minsta gemensamma nämnare i syfte att möjliggöra idéutbyte, samtal och god service. Inbegripet i detta är förståelsen från varje medborgares sida att man inte kan förvänta sig att varje aspekt av ens karaktär och/eller identitet kan urskiljas och uppmärksammas av varenda människa man möter. Att utgå ifrån att avsaknaden av ett ständigt bekräftande från alla runt omkring skulle utgöra en sorts kränkning eller form av diskriminering är ingen sund grund på vilken man ska upprätthålla ett öppet, fritt och fungerande demokratiskt samhälle.

    Woke-sekten, däremot, anser att ett sådant förhållningssätt är kränkande till sin natur. Att behandla alla människor på samma sätt anser de i själva verket vara en form av diskriminering. Det ständigt påstådda botemedlet mot detta är, givetvis, certifieringar och ”värdegrundsarbeten” som deras egna ideologer erbjuder som frälsning. Du måste lära sig kodorden och de senaste förhållningsreglerna för att skapa och upprätthålla ”rättvisa” och ”inkludering”.

    När institutioner går med på certifieringar och värdegrundsarbeten med intersektionella förtecken betyder det två saker: att de erkänner att de är diskriminerande syndare, samt att de överlåter sin frälsning till ideologiska aktivister som har avsevärt mycket mer i kikaren än att lära ängsliga bibliotekarier hur de ska använda ”rätt” pronomen.

    Med tanke på hur woke-revolutionens barn börjat mumsa i sig av varandra under senare år kan man inte annat än undra hur lång tid det kommer at ta innan nästa grupp anses vara offer för diskriminering eftersom det saknas särskilda bibliotekarier vars uttalade syfte är att tillgodose just deras behov. Ironin i att det som påstås vara ”inkluderande” i själva verket ofta är ett sluttande plan mot samhällelig fragmentering tycks gå förvånansvärt många förbi.

    Som bibliotekarie går jag inte med på den underförstådda utgångspunkten att jag diskriminerar mot någon besökare, och jag vägrar resolut anamma den intersektionella woke-sektens världsbild och förmenta problemlösning.

  2. Hur Lenngren har mage att referera till Bibliotekslagen förstår jag inte. HBTQ-personer anges där inte som en prioriterad grupp och det talas inte heller om att marginaliserade grupper i allmänhet ska prioriteras. Däremot sägs klart och tydligt att bibliotekens verksamhet ska ”präglas av allsidighet”. Kan detta krav sägas vara uppfyllt när ett specifikt perspektiv får så oerhört stort utrymme på många bibliotek som HBTQ-perspektivet? Och nej, inte bara i form av grundläggande omsorg om HBTQ-personer utan även med klara inslag av identitetspolitik och woke-aktivism. Jag tycker i alla fall inte det, och jag är knappast ensam om den åsikten!

  3. 1967 kom D J Wests ” Vad är homosexualitet?” ut på svenska. I den lilla källarlokal i Kallhäll nordväst om Stockholm som då var en filial till Järfälla folkbibliotek skyltades boken bland övriga ”nyheter” vill jag minnas…… Så här 55 år senare kanske bibliotekarierna där kanske ska uppmärksammas för sin insats? Däremot tror jag inte att de ”utmanade könsnormer” där och då – fast vad vet jag om vad som hände i den lilla källarlokalen när den var stängd? Med detta lätt ironiska inlägg vill jag nog bara lyfta fram att folkbibliotekarier nog alltid gjort sitt jobb alldeles utmärkt. Vilket jag är tacksam för – både nu som flitig låntagare som äldre och då som kanske ännu mer flitig låntagare när jag växte upp i förorten.

Senaste nytt

Nyheter

Vad ska hända med Birgitta Dahls privata bibliotek?

Innan före detta talmannen Birgitta Dahl gick bort försökte hon hitta ett nytt hem för sitt privata bibliotek, bestående av tiotusentals volymer. Det arbetet pågår fortfarande, nu med hjälp från vännen Lars Ilshammar. Frågan är: Vem vill ta emot samlingen?

29 nov 2024 • 2 min

Nyheter

Analog utlåning i Kumla efter cyberangrepp

I början av november drabbades Kumla kommun av ett cyberangrepp som påverkade biblioteket och bokbussen. Sedan dess har nästan all utlåning skötts analogt och biblioteket har uppmanat låntagare att ha kvar böckerna hemma.

28 nov 2024 • 2 min