Det performativa rummet

Kollegorna i Danmark är alltid väldigt duktiga på att förpacka sina visioner och tankar på ett övergripande sätt och i...

Kollegorna i Danmark är alltid väldigt duktiga på att förpacka sina visioner och tankar på ett övergripande sätt och i snygga teoretiska kostymer. Danska perspektiv har nära nog en given plats när det ska bjudas till bibliotekskonferens i Sverige – Kulturhuskonferensen i Malmö var inget undantag.

Och förutom perspektiv får man sig också lite roliga ord till livs. Som när Henrik Jochumsen, lektor på Det informationsvidenskaplige Akademi i Köpenhamn, resonerar kring framtidens bibliotek som ett ”performativt rum”, vilket ju anknyter till kulturhustanken. Det performativa rummet stödjer brukarnas kreativitet och vill betona det kreativa biblioteket som ett rum för skapande. Och kanske, menar Jochumsen, kan det skapande rummet stärka upplevelsen av biblioteksrummet. Det performativa rummet ingår som ett av rummen i den 4-rumsmodell som Jochumsen skapat (och som ofta plockas fram av andra danska biblioteksideologer) för hur man kan tänka kring ett nytt bibliotekskoncept för en tid med nya utmaningar som digitalisering, nytt bildningsideal, kulturell medialisering etc. Utöver rum för skapande, finns rum för lärande, möten och inspiration. Och nu ska man inte tänka på dessa rum som bokstavliga rum som man går in och ut igenom utan snarare som överlappande element av sådant som kan ingå i framtidens bibliotek. Med utgångspunkt från dessa element kan biblioteket arbeta identitetsstärkande genom att stödja engagemang, erfarenhet och lusten att delta, genom att utveckla nya koncept för upplevelser och inte minst öka människors möjligheter att delta som samhällsmedborgare (empowerment). Det är inte lite det.

Det låter som om forna tiders kommunala systugor skulle kunna ha en given renässans, ja med en boklig inramning då förstås och lite datorer som komplement till symaskinerna. På systugorna möttes man (kvinnor), inspirerades (av varandra), fick ny kunskap (av varandra och syfröken) och producerade (till självkostnadspris).

Biblioteket som ett rum för skapande anno 2013 – då tänker man snarare i termer av skrivarverkstäder, workshops kring animation och film, kul saker man kan producera med smart teknik samt gestaltning kring berättande i olika former. Makerspaces, som BBL skrev om i förra numret, kan vara en variant i sammanhanget och Jochumsen kunde t ex berätta att Demotek är ett projekt som blivit etablerat på många danska bibliotek. Om jag inte minns fel var det något eller några bibliotek i Sverige som nosade på konceptet i början av 2000-talet men av någon anledning rotade det sig inte i någon större omfattning. Men kulturhustanken, den leker allt fler med – i Skåne har den slagit rot. Framför allt funderar man på hur man ska skohorna in konceptet bibliotek i den tanken. I Skåne har man valt att förhålla sig brett, fritt och med utgångspunkt i lokala behov.

Precis som i Sverige står man även i Danmark inför utmaningar som handlar om att nå nya brukare. De är uppvuxna med och förtrogna i det digitala landskapet, de är kompetenta, dessa s k prosumers (roligt ord nummer 2) som inte bara vill konsumera utan även producera och vara kreativa. För att biblioteket ska bli relevant för dem krävs att man tänker till kring förhållandet mellan det fysiska biblioteket och det digitala, menar Jochumsen.

Sist och slutligen kokar allt ner till de eviga frågorna: Vad är ett bibliotek? Vad kan ett bibliotek vara? För vem? Allt möjligt verkar det som. Men, menar Henrik Jochumsen, man ska vara väldigt tydlig i sina prioriteringar, tydlig med vad man inte ska göra. Samtidigt inte vara rädd för försöksballonger.

Låter svårt. Men låt brukarna bestämma, låt dem ta över biblioteket och stöka till det lite så ger det sig nog, menar jag.