Gammal data hotas av utrotning

Med språk hämtat från naturvetenskapens larm om utsatta djurarter listar Digital Preservation Coalition hotade ”digitala arter”. Några är på väg att försvinna, andra är redan så gott som borta – och följderna är förödande, varnar organisationen.

Det är fjärde gången sedan 2017 som Digital Preservation Coalition, DPC, sammanställer The Global List of Endangered Digital Species med digitala tjänster och produkter som är hotade eller är på väg att helt försvinna. I listan används ett språkbruk som om det rörde sig om naturvetenskap: ”digitala arter” och ”utrotning”.

Listan omfattar 87 ”arter” och har satts samman av en panel med specialister från en lång rad institutioner, bland annat det British Library, Bodleianska biblioteket i Oxford, USA:s kongressbibliotek och Tate Museum.

Nästan eller helt borta för alltid är till exempel digitalt nätinnehåll från sent 90-tal med funktioner som bygger på programvaran Flash och digitala anslagstavlor, så kallade BBS:er, och specifika digitala tjänster som franska Minitel.

Bland det som bedöms vara allvarligt hotat av utrotning finns till exempel tidiga generationers mobilappar och -spel, dataspel framtagna för PC och opublicerade forskningsdata.

Våra rekommendationer ignoreras och det är därför väldigt lite har hänt. De människor som borde höra våra budskap verkar inte lyssna.

Sarah Middleton

”Bevis har betydelse. Rättvisa, transparens, tillförlitlighet, gemenskap, kreativitet och kunskap står på spel. Digitalt bevarande har aldrig varit viktigare än nu.”

Sedan den förra rapporten 2021 har utsikterna för två digitala arter förbättrats något:

Forskningsdata som har bifogats tidskriftsartiklar har flyttats från klassificeringen ”hotat” till ”sårbart” medan opublicerade forskningsdata har flyttats från ”praktiskt taget utrotat” till ”allvarligt hotat”.

Dessa förbättringar till trots anser Sarah Middleton, ansvarig för påverkan och mobilisering på DPC, att organisationens arbete med att påtala bristerna i världens digitala bevarande hittills har varit ett misslyckande. Detta, menar hon, bevisas av att det endast är dessa två digitala arter som har kunnat klassificeras som mindre allvarligt hotade i årets rapport.

– Våra rekommendationer ignoreras och det är därför väldigt lite har hänt. De människor som borde höra våra budskap verkar inte lyssna.

Till gruppen som borde lyssna räknar Sarah Middleton DPC:s runt 40 medlemmar och drygt 100 stödmedlemmar varav majoriteten är universitet men där det också finns företag, organisationer som olika FN-organ och ett flertal bibliotek, bland annat USA:s kongressbibliotek och nationalbiblioteken i Australien, Skottland och Wales. Men det är ännu viktigare att aktörer utanför medlemsleden inser betydelsen av digitalt bevarande och att det finns många brister idag, menar Sarah Middleton.

­– Jag syftar på de som har inflytande över politik, lagstiftning och andra regleringar. Det är förmodligen på denna höga nivå som det stora potentiella inflytandet finns och det är till människor där som vi måste nå.

DPC:s rapport innehåller en lång lista över rekommenderade åtgärder för att säkra det digitala bevarandet. Till de inflytelserika beslutsfattare som Sarah Middleton pekar ut som de viktigaste mottagarna av kunskap, riktas följande:

• Säkerställ högre kompetens kring digitalt bevarande i vissa branscher och i offentliga myndigheter för att förhindra dataförlust.
• Förbättra hantering och stärkt kompetensen långsiktigt kring bevarande i myndigheter vars verksamhet är beroende av data.
• Motverka att regler om hur länge data lagras tolkas som maxgränser. Säkerställ att värdet av insamlade data kan tas till vara.

I hög grad handlar det om kompetens, apropå Kungliga bibliotekets sökande efter en it-forensiker med uppgift att arbeta med bevarande av digitala källor och deras innehåll.

– Det är absolut nödvändigt att investera i sådan kompetens för att säkerställa att digitala arter skyddas och inte går förlorade, säger Sarah Middleton.