Stor skillnad mellan kommunernas digitala vägledning

Digidel har kartlagt verksamheter runt om i Sverige som ger vägledning i en digital vardag. Biblioteken spelar viktiga roller men Digidel vill att debatten ska handla mer om förebyggande insatser för digital delaktighet och demokrati.

Tillgången till digital vägledning varierar stort mellan Sveriges kommuner. Det framkommer av en undersökning genomförd av Digidel.

– Kartläggningen visar att den här typen av samhällsservice varierar stort mellan kommunerna och att den drivs i medborgarnära verksamheter och inte hos de som jobbar med kommunens digitalisering. Det är också tydligt att utbudet av samhällsservice påverkas av politiska beslut, säger Terese Raymond, nationell samordnare på Digidel.

Vissa kommuner har ett rikt programutbud och vägledning sker på flera olika platser, även via hembesök. I andra kommuner rör det sig om en eller ett par timmar i månaden på en träffpunkt eller ett bibliotek. En tredjedel av kommunerna i kartläggningen saknar beskrivning av regelbunden vägledande verksamhet på sina webbsidor.

En slutsats är att folkbiblioteken under lång tid har tagit ett stort ansvar för allmänhetens behov av stöd i en digital vardag. Kartläggningen pekar på att det har börjat växa fram lokala ekosystem när det kommer till arbetet med digital inkludering. Terese Raymond och hennes kollega Jonna Steinrud anser att lokal samverkan är en förutsättning för att verksamheten ska kunna möta besökarna utifrån professionens kompetens.

– För att biblioteken ska kunna utföra sitt demokratiska samhällsuppdrag måste alla aktörer ta fullt ansvar för sina digitala kanaler. Medie- och informationskunnighet har en självklar plats i allas digitala vardag. Här behövs biblioteken för att sätta fokus på självbestämmande och egenmakt i människans möte med teknik, menar Jonna Steinrud.

Många frågor som allmänheten ställer som har med vägledning i en digital vardag att göra, handlar om byråkratisk ärendehantering, konstaterar Jonna Steinrud och Terese Raymond. Avgränsningen för en bibliotekarie blir då att utföra det informationsförmedlande demokratiska uppdraget utan att gå in och agera som handläggare i ett ärende.

Längs vägen har Raymond och Steinrud insett att det finns en hel del fördomar om vad det digitala utanförskapet beror på.

– Det är komplext, för samtidigt som vi lever i ett digitalt samhälle är det många av våra digitala lösningar som exkluderar. Då har det börjat dyka upp yrkesgrupper och insatser som på olika sätt underlättar mötet mellan människor och teknik, säger Terese Raymond.

Jonna Steinrud poängterar att kommunal omsorg, som mötesplatser för seniorer, bottnar i hälsofrämjande och förebyggande uppdrag medan bibliotekens programverksamhet vilar på bibliotekslagens informations- och demokratiuppdrag.

Kartläggningen är en del i ett större samtal om digital exkludering och digitala samhällshinder, det är i alla fall vad Digidel vill. Jonna Digidel kommer snart att publicera ytterligare en del av resultaten, om varför många behöver stöd i samhällets digitalisering. I samarbete med folkbiblioteken och regional biblioteksutveckling har Digidel samlat in statistik över allmänhetens frågor inom en digital vardag.

Undersökningen är publicerad på Sveriges dataportal och tanken är att fler ska bidra till kartläggningen.