Trots att många bibliotekarier på folkbiblioteken känner till fanfiction så är aktiviteterna få. Det visar fanfictionförfattaren och bibliotekarien Kee Lundqvists masteruppsats om genrens framtid på biblioteken.

Fanfiction innebär att någon skriver eller läser en historia utifrån ett redan existerande verk. Berättelserna kan vara långa eller korta och publiceras oftast på nätforum. En del berättelser är helt fristående från originalverket medan andra bygger vidare på händelser i böckerna.

Fenomenet är inte nytt men har under de senaste decennierna och med internets genombrott blivit allt mer välkänt.

I masteruppsatsen ”Fanfiction och folkbibliotek – Föreställningar, förutsättningar och framtiden” har Kee Lundqvist undersökt hur folkbibliotek jobbar med fanfiction, samt tittat på hur bibliotekarier och fanfictionläsare ser på genrens funktion och eventuella plats på biblioteken.

Studien är kvalitativ och bygger på 25 längre intervjuer med bibliotekarier och fanfictionläsare, samt enkäter med 104 bibliotekarier, varav 15 svarade på en längre enkät.

Majoriteten av bibliotekarierna, 89 av 104, kände till begreppet fanfiction, men bara två läste eller skrev själva. De flesta beskrev genren som en sorts utökad läsning, där du dröjer dig kvar i ett originalverk genom att läsa eller skriva fanfiction om det.

– Samtidigt var majoriteten positiv till att jobba mer med fanfiction, även om de inte visste hur de skulle gå tillväga, säger Kee Lundqvist som själv skrivit och läst fanfiction
i många år och tidigare gjort en masteruppsats i kulturantropologi i ämnet.

Av de få aktiviteter som ordnats på bibliotek fokuserade alla på skrivande i olika former. Vanligast var att ha skrivarverkstäder där användarna gjorde egna fortsättningar på exempelvis Harry Potter.

– Att de har ett så ensidigt fokus är synd eftersom det är många som bara läser fanfiction utan att själva skriva eller läser fanfiction om originalberättelser man inte är ett fan av. Det är också vanligt att bibliotekarier tänker sig fanfiction som enbart ett ungdomsfenomen, vilket inte stämmer, även om åldern på författare och skribenter brukar variera beroende på vilken typ av fanfiction-genre det är.

Kee Lundqvist, som själv skrivit allra mest om Starwars och Sherlock och till vardags jobbar som bibliotekarie på Sävjabiblioteket i Uppsala, vill se en attitydförändring. Hon menar att det skulle bli fler fanfiction-aktiviteter på biblioteken om fler bibliotekarier hade bättre kännedom om fenomenet.

– Generellt ser jag gärna att fler har aktiviteter som inte enbart fokuserar på fanfiction som skrivande. Exempelvis kan man ha läsecirklar med genrespecifika teman eller temakvällar och fanfictiontips på bibblan. Men om du ska syssla med skrivande så är till exempel skrivarcirklar bra där användarna får jobba med sina egna texter snarare än färdiga övningar. Det är också många inom fanfiction som har en önskan om att träffa andra som skriver och läser. Här skulle biblioteken kunna bli en bra knutpunkt.

Men är fanfiction något som faller inom ramen för bibliotekens uppdrag? I studien svarade nästan alla bibliotekarier ja, om behovet finns. Hur pass vanligt det är med fanfiction är däremot svårt att svara på eftersom det saknas kvantitativa undersökningar. En intervjuad ungdomsbibliotekarie påpekar dock att många unga gått från att läsa vanliga böcker till fanfiction.

Många bibliotekarier i studien kände även en osäkerhet kring juridiken. Fanfiction är något av en gråzon när det gäller upphovsrätt. Frågan är hur biblioteken som en offentlig institution bör hantera det här. Kan de exempelvis lägga upp länkar till fanfiction-forum på bibliotekets hemsida som tips på vidareläsning?

– Det kan jag inte uttala mig om, men det är något att fundera över och diskutera med kommunjuristen, säger Kee Lundqvist.

En annan sak som skapade osäkerhet var den moraliska aspekten, det är nämligen inte ovanligt att fanfiction innehåller explicita sexscener och mycket mörka teman. Men det är något som varje bibliotek måste ta ställning till, menar Kee Lundqvist.