Ukrainskt kulturarv räddas med svensk hjälp

Ifla har bildat en arbetsgrupp, Ifla Cultural Heritage for Ukraine Task Force. Den ska fokusera på situationen och behoven inom bibliotekssektorn i Ukraina. Samtidigt genomförs många olika aktioner för att rädda hemsidor och samlingar. 

Målet med Iflas nybildade grupp är att föra samman organisationens olika avdelningar för att på så sätt använda sig av deras kunskap om bland annat kulturarv.

Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie, har blivit nominerad av sin Ifla-sektion att delta i den nybildade arbetsgruppen.

– På kort sikt skulle jag säga att det viktigaste är att samla information och skapa kontakter för att också koordinera och samordna de många bilaterala insatser som görs från olika håll, säger Lars Ilshammar.

Han lägger till att det, för gruppen, även kan handla om att förmedla kontakter så att de kan ta hand om, på olika sätt, exempelvis digitalt material från Ukraina. Allt görs för att det inte ska försvinna i krigets spår, som Lars Ilshammar uttrycker det.

– På längre sikt handlar det om att så småningom hjälpa till med återuppbyggnaden av bibliotekssektorn i Ukraina. Vi försöker redan nu, i det här skedet av informationshämtning och kontaktskapande också skapa en bild av vad som har förstörts. Och hur det i så fall kommer att behöva återuppbyggas och återskapas, förklarar Lars Ilshammar.

Vi försöker rädda det som ligger online. Det här är det minsta vi kan göra, om servrar förstörs är ju allt borta

Andreas Segerberg

På Kungliga biblioteket där Lars Ilshammar arbetar, räckte man efter presidentens tal ut handen till sina ukrainska kollegor på deras nationalbibliotek.

– Vi förklarade att vi gärna erbjuder dem ett partnerskap med sikte på återuppbyggnaden och det fick vi ett väldigt positivt svar på. Det blir aktuellt om och när freden kommer, säger Lars Ilshammar som poängterar att det för kollegorna i Ukraina nu handlar om att överleva.

Biblioteksföreningen i Ukraina är medveten om initiativet från Ifla och kommer att inkluderas i arbetet.

Men hjälpinsatser för att rädda Ukrainas kulturarv görs också av frivilliga. En av de många aktioner som görs är arkivarien Andreas Segerberg inblandad i. Han är en del av ett svenskt volontärnätverk som direkt när kriget inleddes började säkerhetskopiera ukrainska myndigheters och organisationers hemsidor och webbplatser.

– Vi hade anledning att tro att de förmodligen skulle förstöras ganska snabbt och planen var att rädda undan så mycket information som vi kunde, så att den skulle kunna göras tillgänglig tämligen direkt, berättar Andreas Segerberg.

Men det har visat sig, förklarar han som till vardags är lärare och forskningssamordnare på Göteborgs universitet, att internet och den infrastrukturen har klarat sig ganska bra i Ukraina.

– Det kan säkert ha att göra med att Ryssland är beroende av just den här infrastrukturen i Ukraina för att de själva ska kunna kommunicera, säger Andreas Segerberg.

Allt eftersom ramlade han och nätverket in i ett internationellt projekt, Sucho, Save the Ukrainian Cultural Heritage Online. För det projektet arbetar 1 300 volontärer med att spara det digitala kulturarvet från bibliotek, arkiv och museer. Bland annat sitter volontärer och zoomar in och ut i 3D-bilder som föreställer konstverk, salar och mycket annat, för att kunna spara allt som syns.

– Allt är naturligtvis inte digitaliserat men vi försöker rädda det som ligger online. Det här är det minsta vi kan göra, om servrar förstörs är ju allt borta, konstaterar Andreas Segerberg.

Allt görs för att det inte ska försvinna i krigets spår

Lars Ilshammar

– Vårt nästa steg är civila organisationer som glömts bort nu i början. Men vi ser också att en del av de sidor som försvann först nu kommer tillbaka, antagligen för att de varit skyddade. För oss gäller det att hela tiden prioritera i vårt arbete. Var är servrarna placerade rent fysiskt? Flyttas de utomlands nu, då är det inte lika stor risk, säger Andreas Segerberg.

Fotnot:
Andreas Segerberg reder ut skillnaden mellan digitalisering och digitisering: ”Man brukar säga digitisering när man exempelvis scannar en analog förlaga till ett nytt digitalt exemplar medans digitalisering mer har en syftning åt ”Digitalisering av samhället”, det vill säga fräcka e-tjänster och liknande.”.